Sökresultat

8 december 2008 00:01
<p>Tack Corren för ni lyfter fram hur våra skattepengar används.</p><p>Ska man bli förvånad? Svaret är nog nej. Det är få förunnat att som inkomsttagare få möjlighet att kombinera en Thailandsresa i "tjänsten" med semester.</p><p>Man får förstå att det måste kännas bra att få sin resa tur och retur och uppehälle betalt ett antal dagar/hotellnätter (och inte på vilket hotell som helst) med skattepengar och sen fortsätta med semester när man ändå är på plats.</p><p>En sådan möjlighet ges väl bara till den som redan idag har en hög lön finansierad av skattepengar?</p><p>Det är synd om en del högavlönade som hela tiden ska finna möjligheter till att sko sig ännu mera, undrar om det är samma kreativitet i vardagsjobbet?</p><p>Vore på sin plats kanske att vi skattebetalare fick möjlighet att få någon form av rapport om en så viktig konferens, men vet innerst inne att den rapporten är skriven i stjärnorna.</p><p>Sparbanken hade en gång i tiden en serie om två figurer Spara och Slösa, påminner lite om Landstinget.</p><p>Vissa ska spara, andra kan slösa och det beror på var i hierarkin man befinner sig.</p><p>Undrande medborgare/skattebetalare</p>

Insändare: Spara och Slösa tillbaka

8 december 2008 00:01
<p>Hurra för vårt landsting, som gasar, när det gäller chefslöner och förmåner och bromsar, när det gäller fotfolket. God Jul!</p><p>Inger</p>

Insändare: Kort sagt

8 december 2008 00:01
<p /><p>Nu står snart julen för dörren igen med en av vårt rika lands skamligaste traditioner, det välorganiserade tiggeriet. Nu påtvingas vi så gott som överallt att se alla dessa "vi hjälper hemlösa organisationernas, vi vill ha era pengar"-affischer,Dessutom lyssna på dem i radio och alltid på bästa reklamtid. De pengar som eventuellt skänks är utifrån det ständigt ökande, och nu även allt yngre, antal individer utan ett tryggt hem. Rättare sagt en cementering av problemet än att hjälpa människor i bristen på billiga bostäder. </p><p>Hur kan vi tro att det går hjälpa hemlösa utan ett tryggt och privat hem att gå till? Så i verkligheten blir organisationerna bara tillfälliga "symptomreducerare" i hemlöshet. Tror du någon annat är du lurad. Så för våra bostadslösa medborgares skull kommer förhoppningsvis sanningen fram fortare än vår över 100-åriga tradition av "fattigvårdsorganisationer". De har idag hunnit bli cirka 900 stycken och avlönar över 30 000 "hjälpare" av symptom de inte kan lösa orsaken till.</p><p /><p>Rolf Nilsson</p><p>Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa</p>

Insändare: Välgörenhet lindrar bara symptomen

8 december 2008 00:01
<p>Men för fan, så jävla illa!</p><p>Uttryck som detta förekommer idag överallt omkring oss. Vi hör svordomar hela tiden, i vanliga samtal, i media, och kanske värst, bland små barn. Man kan fråga sig vart vårt språk har tagit vägen. Svordomarna har nu blivit så pass vanliga att många inte riktigt reflekterar över att vi använder dem.</p><p>Det låter inte trevligt med alla dessa svordomar. Särskilt synd tycker jag om de äldre människor som verkligen inte gillar kraftuttrycken, men trots det, dagligen matas med dem.</p><p>Att vi använder svordomar leder även till ett försämrat språk. Det är lätt att ta till en svordom när man inte riktigt vet vad man ska säga. På så sätt får vi ett sämre ordförråd.</p><p>Ett stort ansvar för detta har media, främst radio och TV. Där används svordomarna flitigt, vilket leder till att många tar efter. Eftersom media har stor makt att förändra, tycker jag att de borde tänka mer på vilka ord de använder sig av.</p><p>Men för att vi ska kunna förbättra vårt måste alla tänka på sitt ordval. Särskilt viktigt är det bland mindre barn, eftersom de lätt tar till sig av äldre personer. Får de för sig att det är okey att svära kommer vårt språk ha försämrats ännu mer om några år.</p><p>Så tänk till en extra gång på vilka ord du, och de i din omgivning, egentligen använder er av. På så sätt kan du bidra till ett mer korrekt, och framförallt, trevligare språk.</p><p>M </p>

Insändare: Svordomar försämrar språket

Svordomar försämrar språketSvordomar försämrar språket
7 december 2008 20:10
<p>Ridsporten har Malin Baryard och Helena Lundbäck. Ja, Rolf-Göran Bengtsson, också, och Jan Brink. Men ridning i Sverige är vår största tjejsport och behöver kvinnliga förebilder. Så är det även med konståkning, även om de bästa just nu är herrar och heter Kristoffer Berntsson och Adrian Schultheiss. De två är inte långt efter världseliten. </p><p>Damerna då? Hur långt efter är de?</p><p>De är inte alls långt bakom skulle jag våga påstå efter att ha sett SM i Linköping. I alla fall inte systrarna Helgesson, Viktoria, 20, och Joshi, 15.</p><p>I SM var de helt underbara och oslagbara. De visade upp ett artisteri av hög, internationell klass med kraftfulla och säkra hopp, mjuk och följsam skridskoåkning, inlevelse, sköna piruetter, allt. Viktoria vann seniorklassen och Joshi juniorklassen i närmast förkrossande överlägsenhet. Men lillasyster kunde gott och väl ha varit med bland de äldre. Med poängen de fick i Linköping hade Joshi tagit andraplatsen på SM bakom syrran. Fast jag är inte helt övertygad om att Viktoria hade vunnit om de tävlat mot varandra. När de tävlade i Zagreb i tävlingen Golden Spin för halvannan månad sedan kom lillsyrran trea och Viktoria femma. </p><p>Det var så länge sedan Sverige tog medalj på OS eller VM att det närmast är genant att tala om på samma gång som man talar om dagens aktiva. Deras föräldrar var inte ens födda när Sverige var en stormakt i konståkning. Det är inte heller säkert att deras far- eller morföräldrar hade sett dagens ljus. Vivi-Anne Hultén tog OS-brons 1936. </p><p>Vem tar nästa svenska OS-medalj i konståkning?</p><p>Något säger mig att det är en hon och att hon heter Helgesson i efternamn. Men det kommer inte att ske i Vancouver 2010. Säg i stället 2014 i Sochi. </p><p>Joshi i Sochi, det låter bra.</p>

Svensk konståkningbehöver förebilder

6 december 2008 01:00
Krönika

Ernst Klein: Lokaljournalistik på distans

6 december 2008 01:00
Krönika

Kommunalrådet pratar i nattmössan

Kommunalrådet pratar i nattmössanKommunalrådet pratar i nattmössan
6 december 2008 00:01
<p>Tyvärr får vi nog acceptera att många svenska bilförare aldrig kan lära sig att använda blinkers på rätt sätt i en cirkulationsplats. Det är i och för sig mycket irriterande, när en bilförare blinkar vänster och sedan svänger åt höger men vad ska vi göra åt det? Vägverket har gjort flera försök genom den information, som går ut till alla hushåll men det är väl bara ett fåtal, som läser dessa häften?</p><p>Skulle informationstavlor vid cirkulationsplatserna hjälpa? Information i Corren och andra tidningar? Dessvärre är det nog omöjligt att nå alla som inte känner till våra vägregler, men några kanske i alla fall läste Frittes insändare? Tänk då i första hand på det han skrev om att en cirkulationsplats inte ska ses som en korsning utan en väg, som går runt. Från denna väg finns det avfarter till höger. Det är därför man ska blinka åt höger, när man avser att lämna denna väg, precis som när man tar av till höger från vilken annan väg som helst.</p><p>Ulf</p>

Insändare: Blinka rätt i rondellen

Blinka rätt i rondellenBlinka rätt i rondellen
6 december 2008 00:01
<p>Bara en liten fråga till handläggaren på Försäkringskassan som ifrågasätter om man kan orka ha en veckas semester när man är 25 procent sjukskriven. Vilket tror du är jobbigast? Att jobba 75 procent och sedan ta hand om hem och familj, eller att resa bort, bo på hotell och koppla av helt och hållet? Man blir "lite" trött ibland, på alla trångsynta puckon.</p><p>Migränskallen</p>

Insändare: Kort sagt

6 december 2008 00:01
<p>Angående fildelning tycker jag det är helt befängt att belasta myndigheter och alla andra kostbara samhällsinstanser bara för att skydda skivbolagens intäkter. För artisterna är det en demokratiprocess där nya och mindre kända artister lättare kommer ut på marknaden med sina alster. Lös "problemet" genom att anpassa, administrera och använda en modell motsvarande "stimsystemet". Finansering kan ske genom allmän bredbandsavgift eller liknande. </p><p>Mats i Linköping. </p>

Insändare: Använd stim-modell för fildelning

5 december 2008 06:30
<p>Innan ni tackar ja till ett arbete, fråga efter lönestatestik. Inom till exempel landstinget skiljer det mycket i lön beroende på vilken avdelning du väljer att arbeta vid. Lockas inte med skaplig ingångslön, det finns ingen lönestegring! Jämför med andra landsting och kommuner. Kontrollera hur avdelningarna har fördelat rotationstillägget, det kan skilja flera hundra/månad beroende på vilken avdelning du väljer. (Du måste ändå arbeta dag, kväll och natt om det står så i ditt anställningsavtal) Fråga de som arbetar om de kan ta ut föräldraledighet och semester när de önskar. Hur ofta de byter arbetspass eller blir tvingade att arbeta extra för patientsäkerheten och vårdkvalitens skull. Fråga också om arbetsmiljö och trivsel på avdelningen. Kontrollera hur ofta du måste arbeta helg. Tänk på din framtid! </p><p>Anette</p>

Insändare: Fråga först

5 december 2008 06:30
<p>När jag promenerar på stigarna i Vallaskogen och ser alla stubbar efter träd man sågat av och släpat ut, efter de ramlat, blir jag ledsen. Jag blir ledsen för att de barn som bor i omgivningarna inte får chansen att uppleva det jag en gång fick när jag växte upp i en trakt med gamla skogar (Medevi Brunn). Alla skrymslen och vrår, alla fåglar och småkryp man såg när man lekte bland vindfällena saknas till stor del här. En gammal skog, där naturen fått ha sin gång en längre tid, utan människans inblandning, har liggande döda träd och höga stubbar med tickor och mossor. Detta är naturligt och en förutsättning för att skogens arter ska kunna fortleva. När döda träd bryts ned av insekter, bakterier och svampar börjar livscykeln i skogen. Att dessa företeelser är ovanliga i en produktionsskog kan man förstå, men att man i ett kommunalt naturreservat inte tillåter döda träd, är för mig oförståeligt. Var befinner sig kommunens ekologer i denna förvaltning? Jag hoppas inte de medverkar till denna utarmning! Vallaskogen kunde vara en viktig pedagogisk resurs dit både grundskolor och vi på Universitetet kan ta våra studenter och studera naturliga kretslopp och biologisk mångfald. Men med dagens skötselplan och den förvaltning den har, så är detta tyvärr omöjligt!</p><p>Nicklas Jansson, doktorand i biologi på Linköpings Universitet</p><p />

Insändare: Vallskogen utarmas

Vallskogen utarmasVallskogen utarmas
5 december 2008 06:30
<p>Efter många "gropiga" år har man justerat några gropar genom att lägga om gatstenen. Men varför ödsla tid på ett halvdant jobb genom att bara justera de största groparna (inget fel på stenarbetarna). Varför envisas man att ha kvar gatstenen i rondellen? Mig veterligen finns det ingen annan rondell här i Linköping med gatsten. Varför inte asfaltera rondellen som alla andra rondeller, både bättre, billigare, modernare och trafiksäkrare. Stensättningar hör hemma på torg och parker inte i en modern trafikstad. Asfaltera Abiskorondellen men anlita inte bolaget som gjorde asfalteringen på Haningeleden för då blir del lika gropigt som tidigare.</p><p>Daglig bilist.</p>

Insändare: Asfaltera Abiskorondellen

5 december 2008 06:30
<p>Vill här fortsätta på temat dålig hygien i simhallen. Jag är med mina barn på simskola i simhallen varje vecka och blir förvånad över hur dåliga människor är på att följa de hygienregler som finns. Vuxna och barn tar på sig badkläder vid skåpet och går sedan och blöter sig i duschen (en del bryr sig inte ens om att duscha innan de går in i badhuset). I dag var det en kvinna som duschade med trosorna på för att sedan gå och sätta sig med dessa blöta trosor i bastun.</p><p>Min undran är var är personalen? När jag var liten fanns det alltid en vuxen i duscharna som övervakade att man faktiskt duschade. Under alla gånger jag har varit i simhallen har jag aldrig sett personal i duscharna. Börja vara mer aktiva i duscharna så kanske folk får bättre hygienvanor.</p><p>Iakttagaren </p>

Insändare: Klen hygien bland simhallsbesökare

5 december 2008 06:30
<p>De senaste åren har julkalendern bara blivit sämre och sämre. Men nu har den väl ändå nått botten? Ingen snö och inga barn, hur tänkte de? Vem vill se vuxna som spelar onödigt barnsliga roller i en overklig handling. Så svårt är det väl ändå inte att ha barn i huvudrollen? Som man följer genom alla mysiga förberedelser fram till julafton med snö, inhandling av julklappar, lucia och allt vad det innebär. Visst att det ska vara anpassat till mindre barn i första hand. Men just därför, varför kan det inte få vara mer som förr som Sunes jul och Mysteriet på greveholm. Då kunde alla åldersgrupper titta, barn, ungdomar och även vuxna. Det är så att man blir irriterad. Om det ska vara så himla moderniserat som nu, varför inte ta bort julkalendern helt och hållet i stället. Sänd gamla julkalendrar om det ska vara så svårt, då det kommer bli mycket mer uppskattat. </p><p>Föredetta julkalender-tittare</p><p /><p /><p />

Insändare: Julkalendernblir sämreför varje år

5 december 2008 06:00
<p><b>Vad skulle </b>det här vara bra för? En hop produktplacerade företag skrattar säkert hela vägen till banken. Synd bara att vi i biopubliken knappt drar på mungiporna en enda gång.</p><p>28 år har gått sedan Gösta och Gun var på sin senaste husvagnssemester med sina två barn. Många är vi som minns biltvättscenen, morfar, rytande kommentarer som "jävla bonnraggare" och incidenten med tv-antennen.</p><p>Nu är det dags för de nyblivna pensionärerna att besöka sin son Johans bröllop i Lappland. På vägen i nyinköpta husbilen hopar sig problemen. Gösta råkar bland annat ut för en kräkande giraff, en illvillig råtta och en nitisk campingföreståndare.</p><span class="mellanrubrik"><b>Trött och krystad</b></span><p>När första filmen gjordes var Kjell Sundvall en hungrig 27-åring med ytterligare tre tv-filmer i ryggen. "Vi hade i alla fall tur med vädret" känns fortfarande pigg, träffande och framför allt underhållande. Uppföljaren är trött, krystad och fullkomligt överflödig.</p><p>Kjell-Åke Andersson, som även skrev manus till första filmen, står nu bakom regissörsrodret. Den här gången lindar han in historien i reflektioner om ålderns höst, vedermödor och otacksamma barnbarn. Andersson har gjort starka filmer som "Juloratoriet" och "Min store tjocke far" så man undrar varför han väljer att fläcka ner sitt rykte med det här spektaklet. Lite garanterade pensionspengar kanske?</p><span class="mellanrubrik"><b>Vältrar sig i klyschor</b></span><p>"Vi hade i alla fall tur med vädret - igen" är ett hopplöst sjunkande skepp, eller snarare en kraschande husbil, som vältrar sig i klyschor och platt situationskomik. Dessutom känns skådespelaren Rolf Skoglunds tillgjorda röst snarare psykotisk än stressad.</p><p>De två svåraste genrerna att lyckas med är komedi och skräck. Här har vi ett praktexempel på att en humorlös komedi nästan är värre än en oläskig skräckfilm. Till och med 15 år gamla "Sunes sommar" känns som ett mästerverk i jämförelse. Det var väl ändå inte meningen.</p><p>Fredrik Söderlund</p>

Fullkomligt överflödig uppföljare

Fullkomligt överflödig uppföljareFullkomligt överflödig uppföljare
5 december 2008 02:00
<p>Trots den växande jobbkrisen är den moderatstyrda regeringen helt passiv. Regeringen håller fast vid sin budget som bygger på fullständigt överspelade prognoser. De tror att raserad a-kassa ska tvinga fram nya jobb. Men mer av samma orättvisa politik är inte lösningen på svenska folkets problem.</p><p>För någon vecka sedan presenterade vi socialdemokrater ett stimulanspaket mot jobbkrisen. Ett paket som bygger vidare på den socialdemokratiska budgetmotionen. I paketet ingår bland annat:</p><p>? Bygg för jobb</p><p>Antalet påbörjade hyresrätter har halverats sedan 2006. För att öka byggandet föreslår vi ett investeringsstöd på en miljard. Vi inför också en bonus för klimatinvesteringar i hemmet. Nu går vi vidare och lägger förslag om ett ROT-avdrag som ger husägare möjlighet att dra av 30 procent av kostnaden för byggtjänster. ROT-avdraget har prövats förut med goda resultat för byggjobben.</p><p>? Investera i järnväg och vägar</p><p>Vi vill möta lågkonjunkturen med ökade investeringar. Vi avsätter två miljarder mer än regeringen i infrastruktur varje år. Nu när ekonomin snabbt försämras är det viktigt att göra ytterligare investeringar. Vi vill tillföra mer resurser för att stärka underhållet av järnväg och väg.</p><p>? Trygghet för jobb</p><p>Jobbkrisen måste mötas med stärkt trygghet. Den som blir av med jobbet ska fokusera på att snabbt komma i arbete, istället för att tvingas sälja huset och se familjens vardag slås i spillror. Därför vill vi höja taket i trygghetsförsäkringarna, förbättra ersättningsnivån och sänka kostnaden för medlemskap i a-kassan rejält.</p><p>Trots den allvarliga jobbkrisen är den moderatstyrda regeringen passiv. Man håller fast vid en överspelad politik som inte ger jobb. Vi socialdemokrater vill investera Sverige ur jobbkrisen.</p><p>Thomas Östros</p><p>Sonia Karlsson</p>

Debatt: Stimulanspaket mot jobbkrisen

5 december 2008 01:00
<p><b>Riksbanken har beslutat</b> att sänka reporäntan med 1,75 procent. Det är en historisk händelse. </p><p>En så stor sänkning har inte genomförts sedan 1994, då den nuvarande penningpolitiken sjösattes med en rörlig växelkurs och ett inflationsmål. Det säger något om kraften i den lågkonjunktur som vi är på väg in i. </p><p>Men det blir kanske första gången på länge som Riksbankens beslut inte möts av massiv kritik. Kommentarerna under gårdagen var genomgående positiva. </p><p>De senaste åren har kritiken först handlat om att Riksbanken varit för snabb med att höja räntan för att motverka inflationen, som många ansåg berodde på faktorer utanför Sveriges gränser som höjda priser på mat och olja. I september i år nåddes toppen och reporäntan låg på 4,75 procent. </p><p><b>Sedan kom finanskrisen</b> och kritiken har handlat om att Riksbanken inte har sänkt räntan tillräckligt mycket i förhållande till den väntade konjunkturnedgången. </p><p>Sveriges Riksbank har agerat försiktigt. Före finanskrisen hade vi ett läge där stigande inflation tycktes gå hand i hand med ökad arbetslöshet. Det är ett ökänt svårt läge för penningpolitiken att bemästra. Sänker man räntan driver man på inflationen. Höjer man den kan det påverka arbetslösheten och konjunkturen negativt. Och gör man ingenting får man förstås kritik för det. </p><p>Riksbanken valde att ta det säkra före det osäkra och sakta höja räntan, för att i första hand bekämpa inflationen - vilket också är dess uppgift. </p><p>När finanskrisen kom sänktes räntan två gånger med 0,5 procent, i rask följd. </p><p>Det var alldeles för lite, ansåg kritikerna. Men mitt i en kris är det synnerligen svårt att skaffa sig en bild av läget. Man skjuter på ett rörligt mål - då är en kanon kanske inte det bästa vapnet. </p><p>Samtidigt finns det sällan så många självutnämnda frälsare som just i kristider. Bankmän, professorer och politiker tävlar om att ge rekommendationer - som ofta är uttryck för särintressen; börsen, en teoretisk riktning inom nationalekonomin, eller specifika väljargrupper som villaägare. </p><p>"Det känns lite som om man reagerar lite efter alla andra. Riksbanken har inte varit särskilt förutseende eller proaktiv i sitt agerande", säger till exempel Peter Eriksson (mp) till TT. </p><p>Men det är långt ifrån självklart att det är rätt strategi för Riksbankens direktion att vara proaktiv när den fattar beslut om reporäntan. Risken för att hamna fel vore stor och kostnaden för felaktiga beslut kan bli hög. En hattig Riksbank är inget att sträva efter. Målet bör vara att agera så fort man har någorlunda överblick över läget - och inte förr. </p><p><b>Gårdagens beslut visar</b> att Riksbanken har handlingskraft när den behövs. Den kraftiga sänkningen är väl motiverad. Samtidigt ger en reporänta på 2,0 procent utrymme för ytterligare sänkningar om det krävs under den kommande lågkonjunkturen. Allt talar för att det var ett beslut som gynnar stabiliteten i ekonomin. </p><p>Det är det viktiga, inte att ligga först eller att vara opinionen till lags. </p>

Ledare: Ett räntebeslut som ger stabilitet

Ett räntebeslut som ger stabilitetEtt räntebeslut som ger stabilitet
4 december 2008 21:00
<p>Vart har alla ordentliga vintrar tagit vägen? Halvvinter gillar jag inte. Finns det ens någon som gör det? Tror inte det, så varför finns de? Det är ju bara smutsigt och eländigt, svårt att ta sig fram är det också. Och de försvinner bort nästan innan de blivit till. Skidåkarna hinner nästan bara ta på sig skidorna innan de får ställa in dem igen i förrådet. Kanske kan de tävla i på- och avklädning i stället?</p><p>Förr, när jag var barn för en evighet sedan, var det skillnad. Till det bättre.</p><p>Snön kom tidigt vill jag minnas och låg länge. Djup var den. Eller hög om man var liten. Jag minns att jag åkte spark, utan att komma ihåg vem som körde och styrde. Jag satt bara på och åkte med. Vägen var rak och snökanterna mer än meterhöga på båda sidor så jag egentligen ingenting mer såg av skogen än grantopparna. Om jag sluter ögonen och försöker minnas så hör jag knirket i medarna och den där sparkande foten som gräver tag i is- och snögatan och det susande ljudet när sparken glider framåt i ett härligt schwung medan vinden slår mot kinderna. Och vid varje fotisättning vrider sig farkosten en anings aning så jag måste hålla mig i för att inte trilla av. Det är så spännande och roligt att jag skrattar högt. Nästan tjuter av lycka. Vilken härlig tid. </p><p>Så, det ska vara antingen eller. Inget halvfabrikat. Ge oss en riktigt vinter, eller ingen alls.</p><p>För resten längtar jag inte till vintern. Jag är inte barn längre. Jag längtar våren. Till porlande bäckar, fotbollar som sparkas av stora och små, ungdomsserier, allsvenskan och superettan, LFC, ÅFF, IFK, matcher i Västra Harg och Österstad, torra stigar att träningsspringa på, Göteborgsvarvet, och fina vägar att cykla på. Ja, när våren kommer ska jag cykla kors och tvärs i Östergötland. Kanske hittar jag det ställe där vintern gömmer sig.</p>

Förr var detminsann vinter

4 december 2008 14:13
<p>Tre nätter på ett bra hotell, ska det vara något att bråka om? </p><p>Så tänker kanske Lena Lundgren, landstingets hälso- och sjukvårdsdirektör, som bokade in sig på lyxhotellet Grand Centara när hon åkte på konferens i Bangkok i november. </p><p>Kostnaden blev 6 075 kronor - en struntsumma i landstingets miljardbudget förstås. Och i städer som New York och Tokyo kan man vara tvungen att betala sådana priser för ett anständigt hotell. Dock ej i Bangkok, där konferensarrangören erbjöd alternativ från 200 kronor per natt och uppåt. Lena Lundgren valde det dyraste. </p><p>Höga chefer fattar ofta den här typen av beslut för sin egen räkning, det ingår i jobbet. Precis som de fattar beslut om underordnad personals förmåner, julklappar och eventuella resor. </p><p>Just därför är Lena Lundgrens tre nätter på lyxhotell något att bråka om. </p><p>Men det är inte pengarna som är problemet. Det är det bristande omdömet. </p>

Ledare: Omdömeslös lyx

Omdömeslös lyxOmdömeslös lyx
Sida 85 av 128
Sida 85 av 128