Sökresultat

Insändare: Det blev ingen julklapp alls

Det blev ingen julklapp alls

Det blev ingen julklapp alls

Julen med en ljudbild av femtiotal

Julen med en ljudbild av femtiotal

Julen med en ljudbild av femtiotal

Du är inteför gammal

Östergötland, ett fiasko

Insändare: Dimljus är inget att reta sig på

Zingo missade pallen

Zingo missade pallen

Zingo missade pallen

11 december 2008 09:00

<p>Saab gick i går ut med hård kritik mot hur Norge agerat när man valde det amerikanska stridsflygplanet Joint Strike Fighter, JSF, framför Jas Gripen. </p><p>Beslutet kom för ett par veckor sedan och föregicks av en utvärdering av de två planen. Den innehåller en hel del märkligheter enligt Saab (se även A16). </p><p>Avgörande faktorer ska ha ändrats utan att Saab fått veta det. Bland annat ska norrmännen ha baserat kostnadskalkyler på sina erfarenheter från det amerikanska F16 i stället för på det underlag för Gripen, som svenska staten tillhandahållit. Mest anmärkningsvärd är kanske uppgiften att Norge ska ha beräknat att hälften av Gripenplanen skulle störta under en period på 35 år. </p><p>Saab talar i egen sak när de kritiserar Norges upphandling. Men det gör inte att kritiken kan avfärdas. Företaget har accepterat resultatet av andra länders upphandlingar, men väljer denna gång att sticka ut hakan. Det är en stor risk att ta - om norrmännen kan visa att Saab är ute i ogjort väder får sig varumärket ytterligare en rejäl smäll. </p><p>Corren har redan tidigare påpekat att det finns goda skäl att tro att beslutet att välja JSF i första hand var politiskt och strategiskt. Norge vårdar sina relationer med USA sedan länge. Amerikanska plan har man köpt sedan tiden efter andra världskriget. Och för Norge är naturtillgångar kring Arktis och Barents hav ett avgörande strategiskt intresse i framtiden. Där väntar förmodligen en styrkemätning mot Ryssland med USA och Kanada som allierade - då är det en fördel om Norge flyger amerikanska plan. </p><p>Inget konstigt med det, egentligen. </p><p>Men om de verkliga skälen till beslutet är politiska är det orätt av Norge att iscensätta en upphandling, som sedan manipuleras, med resultatet att Saab och deras produkt Jas Gripen skadas allvarligt. </p><p>Norge har basunerat ut för hela världen att Jas Gripen inte klarar viktiga försvarsuppgifter och att planet är betydligt dyrare än ett av världens dyraste stridsflygplan. Det kan allvarligt påverka Saabs möjligheter att sälja Gripen till andra länder. </p><p>Ett tänkbart scenario är att den norska regeringen har varit rädd för den inhemska opinionen. Många norrmän är säkert skeptiska till att köpa från USA om det finns billigare, likvärdiga alternativ. </p><p>En annan möjlighet är att krafter inom det norska försvaret påverkat upphandlingsprocessen mer än vad som är lämpligt. Det är allmänt känt att Norges försvar gärna fortsätter att köpa amerikanskt. </p><p>Om det är så det har gått till har norrmännen huggit en kniv i ryggen på projektet Jas Gripen. </p><p>Och det är värre än så. Har upphandlingen manipulerats för att missgynna Jas Gripen väcker det frågor om hur det nordiska försvarssamarbetet ska kunna fungera. En vän som hugger dig i ryggen för att slippa stå för sina beslut är knappast någon vän. </p><p>Försvarsminister Sten Tolgfors bör agera. Norrmännen måste krävas på förklaringar. Blotta misstanken om att upphandlingen var iscensatt riskerar att skada relationen mellan våra länder. </p>

Ledare: En norsk kniv i ryggen på Saab

En norsk kniv i ryggen på Saab

En norsk kniv i ryggen på Saab

Tove Lifvendahl: Ta statsministern med en nypa salt

Insändare: Vinterljus året runt i Linköping

Insändare: Rättvisemärkt = färre mellanhänder

Insändare: Härlig vit snö tillhör vintern i Sverige

Härlig vit snö tillhör vintern i Sverige

Härlig vit snö tillhör vintern i Sverige

Ledare: Fordonskris där...

Fordonskris där...

Fordonskris där...

Insändare: Öga för öga - tand för tand

Insändare: Snälla - håll avstånd i trafiken

Dilsa Demirbag-Sten: Våldsromantik hotar demokratin

9 december 2008 01:00

<p><b>S, v och mp är överens</b> om att bilda en koalitionsregering om de vinner valet 2010. </p><p>Vid en första anblick kan det verka som om vänsterblocket har stärkt sin position. Men så enkelt är det inte. </p><p>För Mona Sahlin är trepartisamarbetet en förlust. Hon har tvingats backa från beskedet att socialdemokraterna skulle samarbeta med miljöpartiet inför 2010 - utan vänsterpartiet. Dessutom har hon förlorat matchen mot vänsterfalangen i det egna partiet. </p><p>Bandet till v kan bli ett strypkoppel om Sahlin vill röra sig in mot den politiska mitten. Och hon har definitivt inte råd att starta ett historiskt samarbete - som sedan spricker. Ett sådant misslyckande skulle leda till krav på Sahlins avgång från hennes motståndare inom partiet. </p><p>Därför är det ofrånkomligt att trepartisamarbetet innebär en vänstervridning av s-politiken. Det kan i sin tur skrämma marginalväljarna, just samma grupper som i förra valet gick över till alliansen. Utan dem kan det bli mycket svårt att vinna valet 2010. </p><p><b>Några klara besked</b> innebär inte heller trepartisamarbetet. Allt väljarna vet är att s, v och mp vill bilda regering. Vilken politik de vill föra får väljarna besked om först våren 2010. Det innebär att vänsterblocket går in i ett 1,5 år långt vakuum. Varje besked från partiledarna eller språkrören kommer hädanefter att följas av frågan: Är ni överens om det här inom blocket? </p><p>Om den frågan inte kan besvaras med ett ja riskerar beskedet att falla platt till marken. </p><p>Och det saknas inte områden där det kommer att bli mycket svårt för de tre partierna att komma överens. Skola, kärnkraft, försvarets budget, utrikespolitiken, EU-medlemskapet, skatterna, arbetsrätten, budgettaket - ja, det är bara en kort introduktion till de svårigheter som väntar vid förhandlingsbordet. </p><p>En annan svaghet är att de tre partierna inte bildar en allians med ett gemensamt valmanifest. Det man enas om ska formuleras i en separat regeringsplattform. Men då blir det oklart vilken status de förslag får som läggs fram i valmanifesten men inte i regeringsplattformen. De blir ett extra garnityr ovanpå valfläsket - en ren dekoration. </p><p><b>Lag vänster</b> kommer också att jämföras med lag höger i ett slags politikens Robinsontävling. Vem bråkar minst vid lägerelden? Vem ser snyggast ut när hon är ute och fiskar röster? Vem bygger snabbast en hållbar plattform i de politiska vågorna? </p><p>Den matchen kommer att bli svår. Oavsett vad man tycker om alliansens politik har de borgerliga bevisat att de kan vara handlingskraftiga, klarar att kompromissa - och dessutom har kul ihop. </p><p>Det var ingen slump att Mona, Maria och Peter först inte ville ha med Lars i laget. Rent taktiskt har han mer att vinna på att vara besvärlig än på att vara medgörlig. Hans brinnande övertygelse kan göra honom svårhanterlig - och han har en garderob full av käpphästar. Dessutom överglänser han de andra både som taktiker och som debattör. </p><p>Mona Sahlin får inget lätt jobb med att hålla ihop lag vänster. </p>

Ledare: Politikens Robinsontävling har bara börjat

Politikens Robinsontävling har bara börjat

Politikens Robinsontävling har bara börjat

Insändare: Lys och öppna upp städerna för en säkrare miljö

Lys och öppna upp städerna för en säkrare miljö

Lys och öppna upp städerna för en säkrare miljö

Tidig julklapptill oss gamlabetongsossar

8 december 2008 01:00

<p>De borgerliga partierna fick 2006 svenska folkets mandat att bryta utanförskapet på arbetsmarknaden. Sedan dess har det övergripande målet för regeringen varit att få fler i arbete och öka sysselsättningen. Utanförskapet har styrt politikens innehåll och dominerat den politiska debatten.</p><p>Det är därför ingen kvalificerad gissning att valrörelsen 2010 kommer att handla om hur väl regeringen har lyckats uppfylla målet om ett minskat utanförskap. Inte heller att oppositionen - som nu ser ut att ha enats om budgetreglerna och därmed kan bilda koalition - kommer att ta varje tillfälle i akt och försöka visa att regeringen har misslyckats.</p><p>De kommer med största sannolikhet att lyfta fram Riksrevisionens granskning Utanförskap och sysselsättningspolitik - regeringens redovisning. Den kom i början av förra veckan och innehåller en rad invändningar mot hur regeringen använder begreppet utanförskap i de ekonomiska propositionerna.</p><p>Riksrevisionen slår fast att definitionen av begreppet utanförskap är oklar. Det står i strid med riksdagens och regeringens regler om politisk styrning av statliga verksamheter. Enligt dessa ska mål vara mätbara, specifika och tidsatta. Den oklara definitionen av utanförskapet uppges också kunna leda till att politiken blir svårt att följa upp och till att felaktiga prioriteringar görs.</p><p>Riksrevisionen invänder även mot hur regeringen redovisar siffror kring utanförskapet. Till skillnad från exempelvis SCB:s Arbetskraftsundersökningar, AKU, utgår regeringen från transfereringar inom trygghetssystem som ekonomiskt bistånd, sjuk- och aktivitetsersättning och sjukpenning. Det gör att arbetslösa utan ersättning hamnar utanför statistiken medan korttidsarbetslösa och studenter blir en del av den. Men Riksrevisionen påpekar samtidigt att avgränsningsproblem som dessa är svåra att undvika oavsett beräkningsmodell.</p><p>En tredje invändning handlar om hur regeringen redovisar effekterna av sysselsättningspolitiken. Även om det har blivit bättre vill Riksrevisionen att den blir ännu mer enhetlig, överblickbar och tydlig.</p><p>Självklart måste dessa invändningar stämma till eftertanke i Rosenbad. Regeringen måste göra vad den kan för att bli tydligare om utanförskapet och effekterna av sin politik. Framför allt i dialogen med väljarna - men givetvis också i budgetpropositionerna.</p><p>Att arbetsföra svenskar som vill jobba inte gör det är en förlust för både den enskilda individen och samhället. Människors potential tas inte tillvara och Sveriges möjligheter att möta utmaningar som globaliseringen och den demografiska utvecklingen försämras avsevärt.</p><p>Tydliga och mätbara mål är en förutsättning för en trovärdig och effektiv politik mot utanförskapet. Och om det är något valrörelsen 2010 kommer att handla så är det alltså trovärdighet och effektivitet när det gäller att få fler i arbete och bryta utanförskapet.</p><p>Riksrevisionen har satt fingret på ett problem. Regeringen har inte råd att vänta med att ta itu med det. </p>

Ledare: Ta Riksrevisionens kritik på allvar

Ta Riksrevisionens kritik på allvar

Ta Riksrevisionens kritik på allvar

8 december 2008 01:00

<p>Det är nu ett halvår kvar till nästa val i Sverige. Den 7 juni nästa år bestämmer vi tillsammans om Europas framtid.</p><p>I det förra valet till Europaparlamentet hade Östergötland tillsammans med Stockholms län Sveriges högsta valdeltagande - 42 procent. Men att inte ens hälften i Norrköping röstade eller att färre än var tredje i Motala och Boxholm röstade är inget att vara nöjd med. Samtidigt är ungas valdeltagande i snitt 30 procent lägre än övriga befolkningen. Därför är det hög tid att vi gemensamt gör något. </p><p>Även om Bryssel kan kännas långt borta syns besluten närmare oss. 60 procent av de beslut som tas i Östergötland härstammar från beslut som har tagits i EU. Att så få ville vara med och bestämma i förra Europavalet innebär att de besluten nu tas av någon annan.</p><p>Den typiske väljaren är en stockholmare i 60-årsåldern och politikerna i Europaparlamentet är män i 60-årsåldern. Det behövs ett fräschare EU där alla är representerade. Fler måste bli delaktiga. I dag bestämmer en dryg tredjedel av Sveriges befolkning om vilka beslut politikerna ska fatta i Europaparlamentet.</p><p>Om vi inte röstar den 7 juni kommer någon att göra det åt oss. Vi ger bort vår röst till någon annan - med andra åsikter och erfarenheter.</p><p>Oavsett vilket parti man röstar på kan alla vara överens om att vår demokrati är viktig. Det är viktigt att alla har lika möjligheter att vara med och bestämma. Vi har alla ett gemensamt ansvar att värna om det. Föreningsliv, politiker och skolor måste tillsammans göra skillnad så att fler går och röstar - inte minst unga människor.</p><p>Sveriges låga valdeltagande beror mycket på att unga stannar hemma när det är dags att rösta. Bara en av fyra under 25 år gick och röstade förra gången de fick möjligheten att påverka vilka som ska företräda dem i Europaparlamentet. I den här valrörelsen lägger vi inte bara grunden till fem års beslut i EU, utan också till ungas framtida engagemang i både lokal och europeisk politik. Redan om ett och ett halvt år har vi ett nytt val till kommun, landsting och riksdag.</p><p>Den 7 juni nästa år kan en miljon väljare mellan 18 och 28 år för första gången rösta i ett europeiskt val. Det hänger på oss alla att se till att de kommer att göra det. Ta den energin som förra gången gjorde att vi var bland de bästa i landet på att rösta och gör en ny insats. Östergötlands politiker kan se till att unga människor sporras till att ta del av politiken. Föreningar i Östergötland kan engagera sina medlemmar eller ordna aktiviteter för att engagera andra. Gymnasielärare kan ta upp valet i undervisningen, arbetsgivare kan uppmuntra de anställda att engagera sig.</p><p>Vem du än är - du kan rösta 7 juni.</p><p>Hanna Hallin</p>

Debatt: Östergötland kan påverka EU

Östergötland kan påverka EU

Östergötland kan påverka EU

Sida 84 av 128

Sida 84 av 128