Sökresultat

Insändare: Utlandspensionärer ska inte gnälla

Niclas Ericsson: Morallagar stoppar inte hiv

Insändare: Omdömeslösa namn på bostadsområden

Insändare: Centern - ett före detta glesbygdsparti

Insändare: Arbetslösa betalar procentuellt mest skatt

7 februari 2009 00:00

<p><b>Alliansregeringen är </b>på väg att öppna möjligheter att bygga nya kärnkraftverk i Sverige. Frågan blev aktuell när regeringspartiet KD gjorde helomvändning i denna fråga. Man kan inte frigöra sig från tanken på populism inför detta plötsliga lappkast. Partiet har låga opinionssiffror och riskerar att åka ur riksdagen. Man har märkt ett ökat intresse för kärnkraft hos allmänheten och ser en chans att förbättra sin popularitet.</p><p>Tyvärr gör Centern samma helomvändning. Maud Olofsson har vikt sig och tycks prioritera enigheten i alliansen för att kunna vinna nästa val.</p><p>- Centern har inte ändrat ståndpunkt, säger hon, - men vi får ha kärnkraft i överskådlig tid. I mina öron låter detta motsägelsefullt. Så har jag inte uppfattat Centerns ståndpunkt tidigare. Frågan är hur stor del av partiet hon har med sig. Det är tragiskt när maktbegäret får politiker att överge sina ideologier.</p><p>En sak som man talar väldigt lite om i samband med kärnkraften är uranbrytningens fruktansvärda miljökonsekvenser. Det finns uranfyndigheter i Sverige, men ingen vill ha brytning i sitt närområde. Det innebär nämligen hälsorisker för gruvarbetare och befolkning och medför stor skada i naturen.</p><p>Här i landet föredrar vi att importera uran och överlåta eländet till andra. Mot kärnkraft talar även det faktum att uran beräknas ta slut om 50 år.</p><p>Man talar om att kärnkraft producerar billig el. För detta finns inga belägg. Många experter säger att el från nya kärnkraftverk kommer att bli dyr.</p><p>Frågan om avfallets slutförvaring är ännu inte löst och den hanteringen kommer att kosta enorma belopp.</p><p>I kärnkraftfrågan håller jag med Mona Sahlin, och man borde över partigränserna kunna enas om en hållbar, långsiktig, miljövänlig energipolitik, och framförallt satsa på forskning som möjliggör minskad elförbrukning.</p><p><b>Gammal centerpartist</b></p>

Insändare: Maktbegäret får politiker att överge sina ideologier

Insändare: Lysingskolan värnar om kreativiteten hos eleverna!

Insändare: En kreativ skola kräver kreativa lärare

Insändare: Hundar mår bra av att jobba

Jag vet hur detkänns, Persson

Tove Lifvendahl: Tidernas dyraste terapi

Insändare: Pensionshöjning räcker inte

Dilsa Demirbag-Sten: Är etnicitet verkligen intressant?

4 februari 2009 01:00

<p>Fler och fler familjer blir vräkta, vittnar socialkontoret om. Kommunens uppgift blir att installera familjerna i så kallade akutboenden. Men som Corren berättade i går finns i Linköping bara sju akutlägenheter som socialkontoret fördelar till familjer med barn. Och de lägenheterna har varit fulla sedan i somras. </p><p>Alternativet är campingar, vandrarhem och dylikt som familjen får söka ekonomiskt bistånd för. Kostnader för dessa ligger nämligen inte som en post i boendegruppens budget, vilket akutlägenheterna gör. Hur mycket dessa alternativa akutboenden kostar kommunen, finns inga klara besked om. Men med tanke på vad familjen som Corren träffat betalar för sin plats på ett vandrarhem - 21 000 kronor i månaden - är det knappast en billig affär.</p><p>Det mest oacceptabla i situationen är att barnen blir lidande. Sverige har en nollvision gällande vräkta barn, ändå hotades 735 svenska barn av vräkning under förra året. 14 av dem var bosatta i Linköping. </p><p>Lösningen är dock inte så enkel som att ordna fler kommunala akutboenden. Problemen går betydligt djupare när en familj blir bostadslös, en barnfamilj blir inte vräkt hur som helst. Troligtvis är det heller inte ekonomin som är det största problemet. Sociala svårigheter som misskötsel och missbruk är förmodligen ofta de verkliga skälen till en vräkning. Eller en bakomliggande orsak till att man inte har råd att betala hyran. Desto viktigare är det därför att familjerna får social hjälp, vilket också inkluderas - för de familjer som lyckas få en akutlägenhet, vill säga.</p><p>Sju akutlägenheter kan låta lite i en stor stad som Linköping, men kanske har det räckt så länge som ärendegången gått snabbare än den gör i dagsläget. Ett akutboende ska vara mycket kortvarigt. Men med långa handläggningstider och samverkanssvårigheter mellan olika myndigheter, samt mellan dessa och hyresgästen, kan vistelsen bli betydligt längre än planerat.</p><p>En förutsättning för så kallad "utslussning" till vanligt boende är förstås att det finns lediga lägenheter att tillgå. En före detta akutboendeplacerad familj är nog ingen drömhyresgäst. Möjligen ligger en del av förklaringen till bristen på akutlägenheter i att de vanliga hyresvärdarna - och hyresgästerna - säger nej till uthyrning av vanliga lägenheter. Lågstatusområden uppkommer i alla städer, men kanske har även dessa områdens hyresgäster och -värdar börjat säga ifrån om att vara kommunens "nödlösning". </p><p>Snabbare kontakter med, och krav på samarbete från, de som är i behov av akutlägenheter är förutsättningar för en lösning. Familjer med barn bör nog också få tillträde, kanske till och med företräde, till de nya akutboenden som är avsatta till ensamstående. Nollvisionen om vräkta barn ska vara prioriterad.</p><p>Citat: <b>"En barnfamilj blir inte vräkt hur som helst."</b></p>

Ledare: Mer ett socialt än ett ekonomiskt problem

Mer ett socialt än ett ekonomiskt problem

Mer ett socialt än ett ekonomiskt problem

Insändare: Vansinnesprojekt av skolan i Ödeshög

Insändare: Den svenska ordskatten räcker långt

Insändare: Ingen mänsklig rättighet att få röka

Ingen mänsklig rättighet att få röka

Ingen mänsklig rättighet att få röka

Insändare: Reflexer kan rädda liv

Reflexer kan rädda liv

Reflexer kan rädda liv

Insändare: Ska det löna sig att inte jobba?

Insändare: "Jag talar Swedish"

Sida 73 av 128

Sida 73 av 128