Sökresultat

Insändare: Kamphundar är inte ofarliga

Dilsa Demirbar-Sten: Uppmärksamma lidandet i Afrika

Insändare: "Björsbo" som trivs

Insändare: Matupproret engagerade Mjölbyborna

2 mars 2009 03:00

Hundattacken på skolbarnen vid Nygårdsskolan i Linköping nyligen är bara ytterligare ett exempel på varför kamphundar måste förbjudas. Vi får inte vänta med ett förbud tills efter något riktigt allvarligt händer.Just den typen av hundar som attackerade barnen på Nygårdsskolan, en kamphund av rasen pitbull, dödar flest människor av alla hundar. 2008 stod de för 65 procent av det dödliga våldet, enligt en internationell undersökning. Dessutom orsakar de mer allvarliga kroppsskador än någon annan hundras. Enligt en annan undersökning, för USA och Kanada mellan åren 1982 och 2007, orsakade de 1 197 allvarliga kroppsskador. Av dessa ledde 654 till stympning av någon kroppsdel.Samtidigt är hundrasen bara en liten del av det totala antalet hundar. Problemet går att göra något åt. På flera ställen har man förbjudit hundrasen. Ett exempel är staden Winnipeg i Kanada, som år 2005 förbjöd pitbulls. Innan förbudet var antalet allvarliga hundattacker cirka 25 per år. Efter förbudet infördes minskade det till en eller två attacker per år.Men det är ägaren det är fel på - inte hunden, säger de som är motståndare till ett förbud. Alla hundar kan bli farliga, menar de. Självklart spelar ägaren en stor roll, men det förklarar inte varför just en ras dominerar statistiken över dödsfall och allvarliga kroppsskador. Att alla hundar med fel uppfostran kan bli farliga är sant, men en aggressiv chihuahua kan inte döda en människa, om man inte råkar sätta den i halsen förstås.Regeringen skärpte 2007 lagstiftningen och gjorde hundägarens ansvar för sin hund större och förbättrade polisens möjligheter att ingripa. Det är bra, men inte tillräckligt. Inget parti, inte heller Folkpartiet, driver i dag frågan om ett förbud av kamphundar. Det måste först bli en ändring på det och sedan en snabb ändring av lagen. Agerar vi inte nu riskerar vi att något riktigt allvarligt händer. Varningssignalerna blinkar framför våra ögon. Det är dags att agera!Mathias Sundin

Debatt: Förbjud kamphundar

Insändare: Stoppa tidelag

Polisen måste markera olycksbilar tydligare

Insändare: Helt underbara änglar

2 mars 2009 00:00

Med anledning av debatten kring tomträtterna i Linköping.Tomträttssystemet måste reformeras. Sedan tomträttsinstitutet instiftades 1907 har regelverket endast förändrats vid två tillfällen under 100 år.Vi arbetade under hösten fram en motion (2008/09:C302) till riksdagen med en uppmaning att förändra tomträttssystemet så att priset för tomträttsavgälden ska kunna omräknas årligen istället för som nu, vart tionde år eller ännu mer sällan. I förlängningen vill vi även se en reformering av hela tomträttslagstiftningen. Ett sådant arbete tar tid och vi vill möjliggöra en kortsiktig förbättring i avvaktan på en sådan reform.Att tomträttshavare får en kraftig uppräkning av tomträttsavgälden från en tioårsperiod till en annan kan slå mycket hårt. Det kan handla om en årlig kostnadsökning på 5 000 -15 000 kronor per år och ibland ännu mer.Det är dock inte säkert att uppräkningen i sig är oskälig med tanke på den ekonomiska utvecklingen och inflationen under de minst tio år som förlöpt sedan föregående uppräkning.Men uppräkningen slår igenom direkt när en tioårsperiod löpt ut och en ny påbörjas. En årlig justering skulle inte slå lika snabbt och hårt och vara mer förutsägbar.Dagens system är illa fungerande och skapar oro och irritation hos villaägarna. Inte minst i de fall en ny avgäldsperiod närmar sig och en ägare kanske står i valet och kvalet att sälja sin villa.Vilken total boendekostnad ska den potentiella köparen kalkylera med?Vi vill att dagens tomträttslagstiftning ska ses över så att berörda parter kan få tydligare regler och större förutsägbarhet. Det tror vi är välkommet för såväl tomträttshavaren som för fastighetsägaren.Finn Bengtsson (M) riksdagsledamot från ÖstergötlandStefan Erikson (M) ersättare i kommunstyrelsen i Linköping

Insändare: Tomträttslagstiftningen måste förenklas

Håll igen på skumpa och diamanter

Ernst Klein: Dödsstraff har blivit för dyrt

Insändare: Pest eller kolera för de sämst ställda?

Insändare: 90 eller 70 decibel inne i stan?

27 februari 2009 19:15

För att vara så berest är jag dåligt berest - i Östergötland. Som Åtvidaberg, en ort jag besökt många gånger, men där jag ändå egentligen bara sett Kopparvallen, golfbanan och gamla fina Sandelius. Kamratföreningen veteranerna i Åtvidaberg har den här dagen bjudit in mig för att tala och jag ser fram emot ett möte med historien jag vet så lite om. ÅFF-historien. Visst, 70-talet kan jag en del om, tack vare förre kollegan Rooney Jerrevångs alla historier om Ralf och grabbarna, men det känns ändå som ett stort tomt hål. Tar en promenad från torget till Kopparvallen, passerar Röda ladan, tar en titt i antikvariatets skyltfönster, oj, Polisskolan 4 på VHS, vilket fynd. Fortsätter ned till klubblokalen och möts där av ett 40-tal äldre män. Känner mig liten. I idrottshistorien i alla fall. Ändå är det jag som ska tala.Berndt Alfredsson och Göran Åberg, föreningens ordförande och sekreterare, hälsar mig välkommen. Knalin, eller Lars-Göran Andersson för de oinvigda, varnar mig för vad som väntar. - Du vet inte vad du gett dig in på Christer, säger han.Det visar sig inte vara så farligt. Vi bollar ÅFF och Corren ett tag och jag får bland annat försvara min vilja att vara obunden, varför jag inte vill bli medlem i ÅFF. Det går bra utan att någon välter några möbler.Utanför passerar nutiden och för mig mer bekanta ansikten i tränaren Andreas Thomsson och spelaren Kristian Bergström. Genast känner jag mig mer hemma och förklarar bland annat att 2009 blir mitt första riktiga ÅFF-år, ett år då jag ska följa laget närmare än någonsin. Farbröderna ser måttligt förtjusta ut, tycker säkert att det vore väl fan annars.Jag lämnar sällskapet, som enligt ordförande Alfredsson är unikt i sitt slag, imponerad över deras engagemang, att de sitter här en februarieftermiddag och brinner så för ortens stolthet.På bussen hem läser jag Mats Samuelssons och Christer Engströms fina bok "Gladfotboll - hundra år med Åtvidabergs FF" och det känns minst sagt märkligt att precis när när jag når 20-talet i boken och Facitkungen Elof Ericssons intåg, så svänger bussen av upp mot just Facitbyggnaden, dagens Partnertech. Får en kick, sveper igenom boken och fascineras enormt av hur Ericsson, och senare hans son Gunnar, skapade ett storlag av ÅFF. Jag avundas alla som var med på den tiden, som satt längs sidlinjen och kände vinddraget när Franz Beckenbauer sprang förbi. Som Linköpingskille har jag alltid fått resa för att se högklassig fotboll, och lär så få göra ytterligare ett bra tag. Det sägs att det inte går att resa i tiden, även om TV3 för ett tiotal år sen fick Anders Limpar att tro annat. Den här dagen håller jag med Limpar, det går absolut - det är bara att resa till Åtvidaberg.

En resa till Åtvid är en resa i tiden

"Jag måsteringa Carina, fårinte glömma det"

27 februari 2009 08:52

IMPORTEN AV amerikanska veteranbilar redovisade all-time-high 2007. Accelererationen fortsatte 2008. Från januari t o m september köptes 2 656 amerikanska veteranbilar av svenska privatpersoner. Det är fler bilar än som togs in under hela rekordåret 2007 (2 528). UNDER HÖSTEN bromsade importen in. Jag snackar med Kenny Åkerberg, Las Vegas Cars i Hjo, för att ta temperaturen på privatimporten. Kenny har järnkoll. Köpte sin första amerikanare 1968. Började importera 1983. Då hette företaget Hjo Autolack.Kenny Åkerberg bekräftar att importen mattats. Orsakerna är flera:+ Dollarpriset, från under sex spänn i mars 2008 till drygt 8,80 kronor i dag+ Amerikanarna har höjt priset, den bil som tidigare gick loss på 9 000 dollar kostar i dag 12 000 dollar.+ Allmän osäkerhet om ekonomin p g a finanskris och lågkonjunktur.Lagren är fulla hos Las Vegas Cars. "Vi ligger lågt med importen just nu." - Den stora skillnaden i dag mot tidigare är att flera hör sig och vill sälja sin amerikanare.Att det vänder är Kenny övertygad om. NOSTALGIKVÄLLARNA i Vadstena ligger bara tre månader bort. Anders Blom i Skänninge finputsar Tant Grön, den ärtigt pigga Chevatanten från 1954. Vi skrev om den våren 2008. En av dom som föll pladask för det charmiga fruntimret är landshövding Björn Eriksson - som rattar Tant Grön när Hasse Bengtsson och TheHub Caps vevar i gång första upplagan av nostalgikvällarna 2009.VÄRT ATT MINNAS från 1959 (1): Ford lanserar Galaxiemodellen. Som Fairlane, fast flådigare.VÄRT ATT MINNAS från 1959 (2): Dodge öppna modeller i Custom Royal respektive Coronetserien. Komfort i lyxklass. Som allt i bilväg från USA det året.MITT FORDON 1959: Cykel. Limpa till sadel. Brett, snuddd på Marlon Brando-styre. Jag var Kung i kvarteret.

Dollarprisetoch importenav veteranbilar

Insändare: Svar från Östgötatrafiken:

Insändare: Städpersonalen gör ett viktigt arbete

Insändare: Var stolt över städjobbet

Sida 68 av 128