I slutet av januari för sextiofyra år sedan skrevs ett av de mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia. Den 27 januari 1945 öppnades utrotningslägret Auschwitz portar av Röda Armén. Omvärlden tvingades se vad tolv år av nazistiskt styre åstadkommit.

Över hela Sverige anordnades 27 januari manifestationer för Förintelsens offer. Men i Luleå skulle inte den årliga gudstjänsten och fackeltåget hållas på minnesdagen. Domkyrkoförsamlingen beslöt att ställa in på grund av kriget i Gaza. Prästen Bo Nordin uppger till Sveriges Radio Norrbotten att det "känns obekvämt". "I det här läget, då kriget i Gaza gett oss alla stor sorg och upptagenhet, kan det kännas konstigt med en stor högtid om Förintelsen", säger Bo Nordin.

Tyvärr finns det fler i vårt land som resonerade som domkyrkoförsamlingen i Luleå. Det är en oroande utveckling. Sådan historielöshet urholkar på längre sikt de demokratiska värderingar som Sverige bygger på. Förintelsens offer har inget att göra med den tragiska konflikten mellan Israel och Hamas. Sex miljoner judar mötte sitt öde i nazisternas dödsläger. Två miljoner polacker avrättades. Hundratusentals funktionshindrade och romer dödades. Tusentals Jehovas vittnen och homosexuella mördades. Siffrorna är ofattbara. Genom att minnas dessa människor undviker vi att det blir ansiktslösa siffror i en makaber statistik. Det är alla dessa offer som vi väljer att hedra 27 januari.

Att kritisera staten Israels politik är en sak - anse att det fruktansvärda kriget i Gaza gör det stötande att minnas Förintelsens offer är däremot något annat. Att koppla samman staten Israels agerande med judar i allmänhet är farligt. Det innebär att antisemitismen kan ta på sig en ny kostym. Bara för att Israel är en judisk stat betyder det inte att judar - levande, döda eller ännu inte födda - har del i det som händer i Israel.

Sedan kriget i Gaza bröt ut har antalet hot och attentat mot judar ökat. Den judiska församlingen i Helsingborg har antänts vid två tillfällen i början av året. I mitten av januari utsattes Kapellet på gamla judiska begravningsplatsen i Malmö för ett brandattentat. Polisen rubricerar händelserna som grov mordbrand. Det har sällan varit viktigare att högtidlighålla minnet av Förintelsens offer än i dessa våldsamma tider.

Vi säger "aldrig mer" men vi får aldrig ta demokratin för given. Utan kunskap om Förintelsen kan vi aldrig förstå vår tids händelser. Det dröjde inte många decennier efter att ekot från nazistiska stöveltramp tystnat förrän människor i Jugoslavien mödade varandra. Omvärlden såg på. I Rwandas slaktades 800 000 människor brutalt på mindre än 100 dagar. Omvärlden såg på. I Sudans Darfur pågår ett folkmord. 300 000 har dödats och två miljoner har fördrivits från sina hem. Omvärlden ser fortfarande på.

På grund av den stora mediala uppmärksamheten ändrades domkyrkoförsamlingen i Luleås beslut på eftermiddagen den 27 januari. TT meddelade att kyrkan trots allt skulle hållas öppen för dem som ville söka sig dit och uppmärksamma den internationella minnesdagen. Förintelsens tragedi minskar inte över tiden. Den dag vi självmant väljer att inte minnas, som domkyrkoförsamlingen i Luleå först beslöt, ökar risken för att det fruktansvärda händer igen. Den polske författaren och juden Isaac Bashevis Singer skriver om Förintelsen: "Vi får aldrig glömma att det var tigande och anpassliga människor som beredde väg för barbariet". Låt oss fortsätta att minnas offren för Förintelsen.

Birgitta Ohlsson

Riksdagsledamot (FP)

Robertsson efter ny smäll: "Är inte orolig"

Andersson om TV-pucken och hockeydrömmarna

Guldtränaren: Det talar för LFC

Glöm inte Förintelsen!