När Birgit Johansson från Linköping dog, lämnade hon efter sig en historisk skatt. Genom diabilder och dagböcker kastas vi tillbaka till efterkrigstidens Korea där svensk sjukhuspersonal arbetade i Busan.
Följ med på den spännande jakten i minidokumentären nedan.
Här kan du också läsa det långa reportaget.
***
I spåren av den högaktuella adoptionsdebatten, där flera grannländer nyligen valt att stoppa internationella adoptioner från vissa länder efter avslöjanden om människohandel, falska dokument och stulna barn har Corren tidigare också skildrat startskottet för de svenska adoptionerna.
Genom tidigare okända dagböcker från det svenska fältsjukhuset i Busan berättar Julia Djerfs farmors syster, Birgit Johanssson, om misären och de många föräldralösa barnen under Koreakriget på 1950-talet.
Det var vittnesmålen därifrån som fick svenskar att öppna upp sina hem och börja adoptera.
Missa inte att ta del av det reportaget via den här länken.
”Sent ska jag glömma när jag såg honom första dagen. Bara en benhög i sängen! Man kan inte förstå hur de kan se ut så och ändå leva.”
Birgit Johansson
