LÄS OCKSÅ: Sjukdomen blev starten på ett nytt liv för Mats
Jag träffade en gammal kompis härom veckan. Han hade äntligen masat sig ut i löparspåret, något han tyckte sig göra alldeles för sällan. "Jag förstår inte varför jag inte springer oftare, när man mår så bra av det", sade han.
Jag log när jag träffat honom. Visst är det så. Man mår så himla bra av en löprunda i skogen, att få ta ut sig lite, svettas och utmana sig själv fysiskt.
Ni vet den där känslan efteråt när endorfinerna pumpar och löser alla småproblem åt en. De stora problemen känns helt plötsligt också lättare att ta itu med. För att inte tala om alla idéer man får och alla bra tankar man tänker när man låter sin kropp jobba.
Jag har läst att det handlar om blodgenomströmning, att när vi motionerar pumpas mer blod omkring i huvudet och då förstår man ju, det är tack vare det man tänker bättre.
Livet är bara så enkelt och underbart efter en joggingtur.
Men det finns förstås fallgropar. Det kan bli för mycket, som med allt roligt i livet. Mitt tips är att aldrig köra för hårt, aldrig köra på gränsen, och vara noga med vilodagar om man nu hittat nöjet med löpning. Det är inte fel att gå eller lunka långsamt heller.
Det är när man pressar sig, och får ond träningsvärk, som man drar sig för att reprisera den sköna turen i skogen. Då kan det bli skador och ovilja till rörelse.
Så spring lugnt och fint, och ni får belöningen.