LÄS OCKSÅ: Bollius: Så hittar du njutningen i spåret
– Jag ångrar att jag inte började springa tidigare, säger 48-åringen inför lördagens halvmara.
Mats Lööf är känd för allt annat än sport i västra Östergötland. Fram till för ett par år sedan hade han knappt inte tagit ett löpsteg i sitt liv och motion sågs mest som något tråkigt och jobbigt.
Det är på scenen han fått utlopp för sin energi, som hårdrocksbasist i bland annat Motalabandet Light of candle.
Det var inför julen 2015 som Mats tvingades till en helomläggning av sitt liv. Han konstaterades ha diabetes typ två.
– Det kan tyckas konstigt med alla mina tatueringar, men jag är livrädd för sprutor, berättar Mats.
Det gjorde att han tvärvände i sin livsstil och för att få bukt med sjukdomen ordinerades han en total kostomläggning. Inget socker och massor av motion.
– Det började med promenader, jag gick och gick. I början blev jag trött efter 500 meter. Det kändes omöjligt att springa 2,5 kilometer, säger han.
Det fanns dock en bra sparringpartner redan från början, sambon Malin som alltid sprungit, cyklat, simmat och styrketränat. Tillsammans med henne har Mats utvecklats i den för honom okända idrottsvärlden.
Det blev längre och längre promenader, och efter det kortare joggingturer. Sedan allt längre löprundor. Milstolpe efter milstolpe har passerats. Det var en känsla att klara 2,5 kilometer utan att stanna. Sedan klarades femman, och sedan milen.
Sedan Mats började motionera, och sedan han lagt om kosten, har han gått ned 26 kilo på dryga två år. Han har ibland använt en andningshjälpsapparat på natten, på grund av sin sömnapné, men den behöver han knappt aldrig använda längre tack vare att han är så mycket bättre tränad.
Hur mår du nu jämfört med för två år sedan?
– Så mycket bättre. Jag orkar mer, är klarare i hjärnan och sover bättre.
Mats Lööf sprang Blodomloppet, milen, i fjol på 1.05, och nu på lördag springer han sin första halvmara. Målet är att ta sig runt i Göteborg.
Han är så ivrig med träningen, och mår så bra av rundorna, att han till och med gått och blivit lite småskadad.
– Jag ska gå i en löparskola och förbättra min teknik. Jag vet inte än om jag når dit, men drömmen är Lidingöloppet, tre mil, 2019, säger han.
Musiken har han långt ifrån lagt av med. Det repas två-tre gånger i veckan och det är konserter då och då med bandet.
– Jag är så mycket piggare nu efter konserterna. Återhämtningen är helt annorlunda, jag var helt stel i kroppen förut, berättar basisten, tacksam över att ha hittat löpningen.