LÄS MER: Domaren Amanda, 15, tvinagdes av plan
LÄS MER: ÖFF: "Domare behöver också få stöd"
Men efter att ha träffat den ofrivilliga domaren Amanda Landelius, finns det bara en slutsats jag kan dra.
Nästan alla vuxna har svikit henne.
Klubbar, ledare, föräldrar vid sidan av planen.
Alla sociala projekt och symbolhandlingar som föreningar nu gärna vill genomföra betyder inte ett dugg när vuxna agerar så här i en ungdomsmatch.
Var finns respekten – mot barnen, domaren som utbildar sig?
Var finns respekten mot sporten man säger sig hylla?
Nej, istället har den här matchen handlat om tävling, prestige, tuppfäktning och världsmästerskap i kränkthet.
Detta i en åldersklass då man inte ens räknar mål, poäng eller tabeller.
Det som utspelade sig på en liten sjumannaplan med en niondeklassare på sitt första domaruppdrag, gör mig bara ledsen och besviken.
När sedan båda lagens vuxna ledare backar från allt ansvar efteråt blir man heligt . . .
En ledare vill inte uttala sig utan skjuter frågorna vidare. En annan påstår att hen har fina utbildningar och akademisk skolning.
I så fall är det väl maskerat.
Ingen verkar ha haft några större pedagogiska tankar mer än att vinna matchen. Efter några dagars betänketid vill ingen av dessa vuxna människor uttala sig offentligt eller berätta.
Många föräldrar verkar ha uttryckt sin frustration från sidan av planen. Några enstaka har haft mod och ryggrad att påpeka att någonting har gått väldigt snett i den här ungdomsmatchen.
För lika mycket som det ska finns ett visst pirr i magen inför en tävling, ska det också finnas en glädje över att få göra sitt bästa. Eller att få utrymme att göra fel, utan någon dömande attityd från vuxna.
Det gäller också domare.
Jag är ingen hängiven supporter för Sisu-utbildningar. För mycket överorganisation för att de flesta klubbarna ska orka med om det sker på ideell basis.
Men i det här fallet finns ett starkt argument för fortsatt verksamhet – det finns lite att jobba med.
Att det behövs röda-, gula-, blåa- och gråa- och alla möjliga kulörers trådar i föreningsarbetet råder inga tvivel om. Ett helt ton av nystan borde snurras runt de vuxna, riktigt tajt, riktigt hårt. Skicka hela härligheten till någon kursgård i Yxnerum eller Bräkne-Hoby på ett flerårigt utbildningsprojekt. Där finns det tid att lösa knutarna på allt som de vuxna inte förstod den där lördagen.
Vilka som ska utbildas.
Respekten för motståndare.
Vad vuxna kan bidra med för att göra sin idrott bättre.
Ungdomsidrotten behöver inte fler ”Mourinhos”, de behöver fler vuxna personer som är mogna uppgiften.
