LÄS MER: Så var LHC–Djurgården minut för minut

Mellan uppsnack och match gick jag och tog något snabbt att äta. På hamburgerstället märktes det, liksom på många andra platser i Linköping city, att den här LHC-matchen var något extra. Människor i matchtröjor och med halsdukar kom småspringande över gatorna. Kanske för att hinna till arenan redan till lagens uppvärmning. Bredvid mig på hamburgerhaket satt Victor, en liten kille i småskoleåldern från utanför stan. Med mamma på ena sidan och mig på den andra. Det blev direkt hockeysnack mellan tuggorna. "Hörde att det är utsålt i kväll", sade Victors mamma. Victor noterade, med sin nya frisyr färgad i rött, blått och vitt, LHC-flaggorna på alla bussar. Utom en då. "Den bussen ska nog ut ur stan", förklarade mamma.

Victor hade koll på alla LHC:s resultat, hur det gått mot alla lag. Hade sett alla matcher, om inte live så på tv. Favoriten heter Andrew Gordon. Jag förklarade att jag inte håller på något lag, men att det är roligare att skriva om LHC om laget vinner. Blir liksom roligare intervjuer då.

LÄS MER: Betygen: De var bäst i LHC fär kvällen

Nåväl, vi skiljdes åt och sade att vi ses på matchen. Jag tänkte att det är det här som är idrott. När det blir den där stämningen där hela stan genomsyras av kvällens happening. Vid arenan kände jag också den där glädjen och härliga förväntan som kan finnas inför något spännande. Timmen före är skön, där liknar musikkonserter och idrottsmatcher varandra.

Det har varit bråk i Linköping kring Djurgårdsmatcher tidigare, men jag kände inget av det i luften när jag mötte fans från båda lagen på väg in. På alla sätt märktes det också att här var det snudd på utsålt, mer folk än vanligt överallt.

Kanske krävs det de här starka Stockholmsvarumärkena, eller i alla fall lag som har supportrar överallt i landet, för att en serielunk ska bli så här het sent en tisdagkväll med regn och höstrusk.

Artikelbild

Det är inte ofta jag tidigare har hört speakern be folk på ståplats trycka ihop sig.

Jag ser att AIK toppar allsvenskan och kanske kan vi hoppas på att SHL får ett till sånt här "rikslag". Fotbollsallsvenskan har som bekant tre av sorten där IFK Norrköping och dess publik kan njuta av utsålda fester mot såväl Djurgården som Hammarby och AIK.

Artikelbild

| Fullsatt i Saab arena. LHC:s lir kom också i gång för publiken, och stämningen behövs. Folk drar folk, med bollen är i rullning är mycket vunnet. Gärna fler Stockholmslag i SHL, skriver Jens Bollius.

LÄS MER: Förre LHC-aren sänkte gamla laget

Nu kom det 8 300, "lapp på luckan" i Saab arena, och det snackades om att 500 personer fick vända i dörren. Fullsatt är precis det som varumärket, laget och klubben LHC behöver. Folk drar som bekant folk och alla som var där pratar vidare om det precis som jag gör i den här krönikan. Ryktet sprider sig och det är det som, i kombination med bra sportsliga resultat, driver upp vad vi brukar kalla hockeyfeber. Det här var första höstmatchen på fem år med över 8 000 åskådare.

Det finns orosmoln i LHC, målvakten Jonas Gustavssons skadeproblem är ett, men även måltjuven Broc Littles fotproblem tycks vara efterhängset och det skapar också bromsvätska i maskineriet.

Nu har LHC spelare att ta av, och laget har råd att låta även stjärnor vila, men jag gillar ändå inte dessa skador på nyckelspelare.

De andra som är friska lyckades dock, efter en trög inledning, skapa det där festliret som charmade de välfyllda läktarna. En straffräddning av Jacob Johansson var det som banade väg för nyvunnet självförtroende, vilket gav läckra mål av först Mattias Bäckman, hans första i SHL i år, och sedan Johan Södergran som visade sin glöd från inledningen av serien.

Jag gillar känslor, både när man ser att spelare ärligt skriker ut en svordom efter missad målchans, men framför allt ska glädjen levas ut kring positiva saker. Spelare måste förstå att de är aktörer, ja rent av artister, på en scen och då gäller det att kommunicera och leva ut gentemot publiken.

Alla känslor fanns där i tredje perioden. Mattias Bäckman sköt direkt 3–1 och då kändes festen fulländad. Men Djurgården kom tillbaka, och Jakob Lilja av alla sköt kvitteringen till 3–3. Kamp blev det in i kaklet, och publikfavoriten Andrew Gordon var inte långt från att avgöra i powerplay i slutsekunderna.

Förlängning till slut, straffläggning, Djurgårdsseger efter att målvakten Adam Reideborn blivit hjälte, en poäng och tappad serieledning för LHC.

En härligt spännande kväll med ett småtrist slut.