ÅFF fick sin revansch på kontoret. På något sätt känns det rättvist.
Ett speciellt år i sviterna av corona har skapat utrymme för speciella beslut. Tittar man tillbaka på kvalspelet till division 1 och situationen Åtvidabergs FF hamnade i är det lätt att vara efterklok och säga att det var konstigt att inte matcherna flyttades fram en längre tid från början.
Smittskyddssäkerhet har varit ordet på mångas läppar – men i det här fallet blev det varken smittskyddssäkert eller säkert för spelarna i sig. När jag tittar tillbaka på intervjun jag nyligen gjorde med LHC:s laglägare Ioannis Magounakis, där han berättar om hur hårt viruset drabbat elitidrottsmän på den högsta nivån, är jag mäkta imponerad av ÅFF. Att ett lag som varit så hårt drabbat ändå lyckas spela en så pass bra fotboll i kvalspelet är helt otroligt.
Jag har inte heller kunnat skaka av mig känslan av orättvisa när Frölunda ändå tog sig vidare i kvalet genom att ha gjort ett bortamål mer än Åtvidaberg. Hjärnkontoret malde på: "Tänk om coronasmittan inte hade letat sig in i truppen, då hade de förmodligen tagit klivet upp. Eller så hade de inte gjort det. Det kommer vi aldrig få veta".
Därför känns det ändå konstigt nog rättvist när kvalet fått en vändning och fått avgöras på kontoret. ÅFF hade rätt i sak. En spelare som borde varit avstängd spelade för Frölunda. Vi satt på redaktionen och kollade igenom reglerna när protesten skickats in från ÅFF:s sida – och i mina ögon är det solklart att de har rätt i sak. Samtidigt är det läge att se över hur regeln är skriven eftersom två lag tolkat den så olika.