"Ett VM i möten". Så beskriver Janne Svensson sin VM-upplevelse i Qatar.
"Ibland sägs det i livet att du behöver se saker och ting med dina egna ögon för att förstå bättre, vilket jag ofta sagt om många av mina resor och idrottsupplevelser, men kanske är fotbolls-VM 2022 i Qatar det allra bästa exemplet på just detta.
LÄS MER: Ska på sitt nionde raka VM: "Har aldrig känt så här"
Det var med blandade känslor jag valde att åka och väl på plats träffade vi andra fans, bland annat danska som sa att media förstört bilden av VM redan före mästerskapet med sitt stora fokus på migrantarbetarnas situation, kvinnors rättigheter och hbtq-frågan, parallellt med korruptionen inom Fifa och "köpet/försäljningen" av VM till Qatar för fortsatt "sportwashing".
Danmark hade ändå ett lag med i VM och jag funderar på hur det hade varit om vårt svenska landslag kvalificerat sig för VM. Hade media och den svenska allmänheten då fokuserat mer på det sportsliga och landslagets poäng och mål? Det tror och gissar jag, vilket i så fall är lite av ett hyckleri i sig. Varför skulle de kritiserade ämnena vara lägre prioriterade då, egentligen? Ja, kanske är det också logiskt och i så fall en insikt som vi alla borde ha för att ibland balansera oss. Saker är inte är helt svart och vitt, inte bara ja eller nej, inget är lätt när det blandas äpplen och päron. Är regnbågen enfärgad? Knappast!
Är världen rättvis? Knappast. Går utvecklingen "framåt"? Ja, enligt exempelvis Hans Rosling gör den det, men det finns också en insikt i att förändring tar tid. Ett fotbolls-VM ändrar inte på ett folk, ett land eller en regim, bara sådär. Men ett VM kommer förhoppningsvis att sätta "spår" i Qatar genom intryck, medvetenhet och besök från övriga världen. För nog söker människan samma sak, oavsett när och var man befinner sig, det vill säga ett trevligt liv.
Vi såg det med egna ögon, vi hörde det och diskuterade det med folk varje dag, på plats under VM i Doha, Qatar.
Vi träffade lokalbefolkning från Qatar och från Saudiarabien, vi träffade immigranter och gästarbetare från Nepal, Bangladesh, Pakistan, Indien, Filipinerna och Indonesien. Vi träffade fans från hela världen, som både hade landslag som spelade i VM och sådana som inte hade det – men vi träffade inte en enda svensk.
Mästerskapets organisation har fungerat mycket bra, av vad Janne Svensson sett och upplevt.
På plats kunde vi diskutera med "den vanliga världsmedborgaren" och nej, svaren på våra frågor och funderingar var inte entydiga, de var blandade, det var högt och lågt, det var bra och dåligt, det fanns olika exempel, olika syn, olika erfarenheter, som så ofta runt om i världen, som så ofta i människors liv. En regnbåge av åsikter och upplevelser.
Inget i den kritik som framförts kring ett VM i Qatar är obefogad, men den är inte generell, den gäller inte alla och varför glömmer vi effekten själva mästerskapet gör för så otroligt många människor? Här finns glädjen och möten och för första gången någonsin spelas VM i en enda stad, något som varit otänkbart tidigare, men det genomförs och det genomförs bra, av det vi såg.
Infrastrukturen är på plats, organisationen kändes proffsig och inramningen på matcherna påminde om en Champions League-final. Och som sagt - glädjen. Det var leenden, skratt, sång och dans i möten över nationsgränserna! Hela tiden! Överallt! Det var fantastiskt, det var ett VM i möten!
Supportrar till Qatar.
Vi frågade uber-chaufförerna var de kom ifrån, hur länge de varit där, hur livet var förut jämfört med nu och vi frågade detsamma till folk på gatorna, i affärerna, som vi gissade bodde i Qatar och som var från afrikanska, mellanöstern och asiatiska länder. De berättade att de fått en möjlighet att jobba där, fått en hjälp till sina familjer där hemma, en nystart då man inte kunnat försörja sig på hemmaplan.
De berättade om att en del bodde bra, en del okej, en del mindre bra och en del dåligt. De berättade om många arbetstimmar, men de berättade också om att det var tryggt och säkert – att var en inkomst som betydde förändring, det var en väg från ingenting till någonting.
Visst fanns det de som längtade hem, som ville hem, men de flesta verkade som de tyckte att det var okej att bo kvar.
De sa också att Qatar hade förändrats mycket under de senaste åren och att det mesta hade förändrats – till det bättre, och att det var viktigt att ett mästerskap arrangerades i just den här delen av världen. Och jag kände med dem. Insåg att under mina tidigare åtta mästerskap så kändes VM nästan privilegierat för Europa och Sydamerika, men den här gången var det ett mästerskap mer för "världen".
Supportrar från Nederländerna - eller några som gillar Flintstones?
Bilden vi har av Mellanöstern känns ibland som väldigt generaliserande, att den är väldigt fokuserad på de "värsta" exemplen, på den svarta färgen i regnbågen. Vi träffade inte makthavarna, vi träffade vanligt folk som gick för att handla i köpcentret, det var kvinnor, män, barn, familjer, de bar olika kläder och hade olika personligheter. En del med lite andra tankar och värderingar eller perspektiv på saker än vi, likväl som i andra delar av världen. De var gästvänliga, de var positiva, de levde här och nu och de gillade verkligen VM-festen oavsett om deras lag vann eller ej, för det var en livsfest.
Perspektiv och medvetenhet är ibland vad som behövs för att inse att livet är invecklat, att det förändras på olika sätt under olika tid, men också att människan i grunden är densamma. Vi vill leva, vi vill njuta, vi vill uppleva – tillsammans. Och när gör man det bättre än just under ett fotbolls-VM?
Det kunde förstås ha varit ett dans- eller sångevent, en kulinarisk tillställning, men i vår tid, på vår planet, är det främst en rund boll som blivit synonym med att ena 200 länder, och det vi kallar fotboll har som, precis allt annat, sin egen regnbåge av gott och ont. Så är det.
På återseende 2026!"