Så här ska de bo, i en container i en så kallad "fan village" för 2 200 kronor natten. Logistiken har varit svår att få ihop, berättar de: "För att komma in till Qatar-VM måste du ha biljett och bokat boende. Och båda måste vara godkända av en myndighet. Det har varit jättestruligt."
Det är måndag eftermiddag och de sista förberedelserna görs på ett kafé i Linköping.
Utanför vräker snön ner.
Janne och Tamuz funderar på hur många par shorts de ska packa. Behövs ens långbyxor? Termometern i Qatar visar runt 30 grader.
VM 2022 är speciellt, på flera sätt. Det kanske mest kontroversiella mästerskapet någonsin utspelas i en diktatur omtalad för bristande mänskliga rättigheter, undermåliga förhållanden för gästarbetare och begränsad yttrandefrihet. Mutanklagelser har kantat vägen till VM:et som kallats typexempel på sportswashing; termen för hur idrott används för att förbättra ett anseende. Fans har rapporterats få betalt i utbyte mot positiv pr.
– Vi åker inte för att stödja, vi vill se hur den här världen ser ut och uppleva atmosfären. Vår resa är inget ställningstagande, förklarar Tamuz.
– Man lever i 70–80 år förhoppningsvis, då vill man uppleva det som händer, se det med egna ögon och prata med befolkningen, säger Janne. Hur ofta träffar du någon från Qatar på Linköpings gator?
Janne och Tamuz träffades genom innebandyn, som båda vigt sina liv åt. Men de delar även fotbollsintresset; inte bara för själva spelet utan för festen, glädjen och passionen. För alla möten med fans från hela världen, och samtalen, sången och skratten med dem. För alla tröjbyten, foton och kramar. För vännerna.
– Som honom, säger Janne och visar ett foto från Stanford stadiums läktare.
– San Francisco 1994. Det är jag och Nabs, som är född i Oman och uppväxt i England. Vi kramade varandra spontant när Sverige kvitterade till 2–2 i kvartsfinalen mot Rumänien och blev vänner för livet.
Nionde raka mästerskapet i Jannes VM-karriär, som inleddes 1990 i Italien, tror han dock blir en kontrast där många av de vanliga ingredienserna uteblir. Nu stannar han inte heller hela mästerskapet.
– Det kändes inte som ett alternativ att hänga i Qatar i fyra veckor.
På Stanford stadiums läktare, där Sveriges kvartsfinalrysare mot Rumänien utspelade sig sommaren 1994, träffade Janne Nabs som blev en vän för livet. "Jag har sedan varit och hälsat på honom, och vi har sett flera EM och VM ihop", berättar Janne.
Det fanns till och med stunder då de tvekade kring att åka, mycket på grund av allt strul kopplat till boende och biljetter som krävde godkännande av myndigheter i Qatar.
– Min flickvän som skulle ha åkt med tappade sugen och blev alltmer obekväm ju mer hon kände efter, läste och tittade på dokumentärer. Hon kände det nästan som att hon skulle bli ensam kvinna där.
– Man tänkte att ett litet land som arrangerar ett stort mästerskap måste vara superöppna, att alla som vill lätt ska komma in och ut. Men det är nästan tvärtom, tillägger Tamuz.
Janne tror inte att regimen i Qatar bryr sig, att VM mer är en front för landet.
– De har köpt världens största event, får allas blickar och får känna sig som kungar. De bryr sig inte om fans från England, Tyskland eller Belgien kommer. De verkar inte behöva dem.
Efter Italien 1990, USA 1994, Frankrike 1998, Japan 2002, Tyskland 2006, Sydafrika 2010, Brasilien 2014 och Ryssland 2018 väntar nu Qatar för Janne Svensson. "Jag har nog aldrig suttit inför ett fotbolls-VM och känt så här. Annars har det varit 'wow, vilken fest', fans från 24 eller 32 länder, mat, dryck, party och idrott när den är som bäst. Nu är det helt andra grejer."
Tror ni att deras "sportswashing" lyckas?
– Tyvärr tror jag det, utifrån deras perspektiv. De får uppmärksamhet, och från rika delen av världen blir det mer accepterat att göra så här då folk inte vågar kritisera.
Tamuz är tveksam.
– Stannar du 50 personer här på stan och frågar om VM tror jag de flesta skulle säga att något är fuffens. Så i det stora hela tror jag inte att det gynnar dem.
Tankarna de brottas med är inte direkt de som brukar fara genom huvudet inför ett VM.
– Jag har nog aldrig suttit inför och känt så här, säger Janne.
– Hur man än vänder och vrider på det blir det skönt med lite värme, säger Tamuz.
Som sagt, det är med blandade känslor de ger sig av.
För Tamuz Hidir blir resan till Qatar ännu en i raden av omvälvande upplevelser det senaste året. Han befann sig i sitt andra hemland Ukraina när Ryssland gick till attack, men kunde fly i ett tidigt skede. Han har sedan dess åkt dit och tillbaka sju gånger, senast förra veckan. "Vi var på en restaurang när elektriciteten försvann, och när vi gick ut ljöd flyglarmet", berättar Tamuz.