LÄS MER: Beskedet - efter LFC:s stora oro
En timme går fort i Peter Gerhardssons sällskap.
Det kan inte vara många förbundskaptener som är lika lättpratade. Vi träffas före en allsvensk match i Linköping och när vi suttit i 55 minuter och klockan närmar sig 19 får jag säga att det kanske är dags att sätta punkt om vi ska hinna ut till avspark.
Han nickar.
Och skrattar.
– Jag tycker bättre om längre intervjuer när man får möjlighet att verkligen uttrycka det man vill. Tyvärr har jag en förmåga att svara väldigt långt även korta frågor. Ibland ställs det två frågor i en och då har jag snart glömt bort den andra. Då svarar jag på en tredje i stället. Som du inte ens har frågat om.
Han har gjort det mesta i svensk fotboll: spelat i allsvenskan, tränat damlag, herrlag, pojklag och ungdomslandslag och varit både assisterande och huvudtränare. 16 maj delade han ut sina biljetter till Frankrike och 11 maj är det avspark mot Chile i Rennes.
Men Peter Gerhardsson är inte där än.
Vare sig fysiskt eller mentalt.
– Det ska bli kul, men det är många saker på vägen som också ska bli det.
”Nog finns det mål och mening med vår färd, men det är vägen som är mödan värd”, som Karin Boye skrev.
– Just det. Det stämmer. Det finns en grupp som heter Junior Brielle som gjort en låt som heter ”VM 94”. De sjunger just den textraden. Jag brukar ta det från Robert Broberg. ”Målet är ingenting, men vägen är allt.” Ska du upp för högsta berget, men inte riktigt lyckas är inte allt du gjort på vägen värdelöst för det. Då får inte allting bli skit.
Jag har förstått att du gillar citat.– Jag har respekt för ord och man ska inte svara på saker om man inte vet vad de står för. Det är för ofta som vi missbrukar språket. Till slut blir inte förstärkningsorden något värda. En kris är liksom inte en kris längre. . .vad fan är en kris? Googlar du kris så är det något fruktansvärt.
– Och du har ord som cyniker…vad är det? Att du inte kan lita på människor. Det använder vi alltså i fotboll, att det är bra att vi spelar en cynisk fotboll. Den första cynikern var en person som bodde i en håla, ansåg att bara han själv hade rätt och inte kunde lita på en människa. Ett barn kan vara naivt för att det inte förstår. Vi gör rätt och fel under en match och vi kan misslyckas, men vi är fan i mig inte naiva. Sådana ord borde inte användas i fotbollen.
Har du något favoritcitat?– När jag gick på GIH sa Laban Arnesson (gamle förbundskaptenen) att ”för att ha en åsikt ska du ha en insikt.” Det tycker jag är bra. Jag kan fotboll och ledarskap, för det har jag sysslat med så länge. Där är jag envis, där ger jag mig inte, men jag gillar när man diskuterar och kan mötas. Jag kan musik. Sen kan jag inte så mycket mer. Jag försöker aldrig låtsas att jag kan något om mode eller kläder eller sånt. Eller trädgårdsskötsel. Inget sånt.
För att du inte har någon insikt?– Exakt. Ibland måste du kunna svara att du faktiskt inte vet. Men att du kan ta reda på det. I någon intervju fick jag frågan om jag var feminist. Jag svarade att ja, det är jag nog, men för säkerhets skull fick jag googla och då var det solklart. Sedan frågade jag min fru och hon sa också ja.
Hur bra är du på att koppla bort fotbollen?– Jag vet inte riktigt vad bra är, men har inte så stort behov av att koppla bort den heller. Det är mer en ynnest att få hålla på med en hobby som är så kul. Det är ett liv. Jag har haft andra jobb där jag gått och längtat efter semester, nu vet jag inte ens när det blir. Kortare stunder är jag däremot bra på att koppla av. Oftast till musik. På en konsert tänker jag inte ett dugg på fotboll.
Hemma, då?– Jag har en liten grabb på sex år. Så där gäller att leva i nuet när man är med honom. Han är som en liten konsert varje gång.
För några år sedan sommarpratade filosofen Jonna Bornemark och kritiserade mätbarhetens tidsålder. Att vardag och arbetsliv alltför ofta och alltför tydligt ramas in av mål, rankinglistor, betyg och stegräknare. Peter Gerhardsson håller med om allt det där.
– Vi håller på så mycket med målsättningsplaner, det ska lämnas in papper och det ska redovisas och jag vet inte allt. Till slut blir det för mycket. Jag triggas inte alls av sånt. Det är samma sak med äldrevården och barnomsorgen. Målsättningsplanerna ska följas så till den milda grad att det är de som styr. Inte känslan eller tiden eller att prata med människor.
Han har tidigare berättat historien från tiden i Enköping. Klubben hade inga pengar, läget var osäkert och Gerhardsson och övriga tränare tyckte att det kändes fel att sätta upp specifika mål. I stället satsades mer än något annat på glädje – och det slutade med allsvenskan.
– När jag var i Häcken sas det att vi skulle etablera oss i allsvenskan och så lyckades vi ett år komma tvåa. Tror du att vi hade kommit etta om vi sagt att vi skulle komma etta? Det tror inte jag. Om förbundet har som mål att ta medalj i varje mästerskap så är det inget som stör mig.
– Oftast sätter man sig i grupper och kommer fram till de där målen. Då kan det bli att ”sjua ska vi bli”. Det är fullständigt meningslöst. Jag tycker det i alla fall. Kör bara. Ha roligt. För en idrottare eller idrottsledare…det är klart att du vill vinna. Det behöver du inte sätta upp en massa mål för.
Kan du sakna polisyrket?
– Nej, inte nu. Däremot…det var mycket som var bra. Kreativiteten. Att du aldrig kan veta vad som hända när du åker på jobb. Det triggar mig som människa. Jag vill inte att det ska vara förutsägbart. På så sätt är fotboll perfekt. Du vet aldrig hur det ska gå och du får leva med den osäkerheten.
Vad kan erfarenheterna som polis ge för tränarrollen?
– Jobbar du dagligen med människor lär du dig mer än om du sitter inlåst på ett rum framför en dator. Det tror jag. Sedan handlar det om att fatta snabba beslut och stå för dem. Jag har aldrig varit den största, så jag har fått lösa situationer genom att prata.
Var du inblandad något otäckt och farligt?
– Det är klart att hände. Men när jag kom hem var jag klar. Jag sov aldrig dåligt. Det är mycket sämre nu efter en match. Jag har accepterat att det är så och då gör jag andra saker. Jag ligger inte och snurrar i sängen. Då lägger jag mig och läser eller så.
Vad gör en bra ledare?
– Passionen. Engagemanget. Det får inte vara likgiltigt. Av dem jag haft eller jobbat med är Bosse Pettersson en favorit. Stuart Baxter en annan. Bengt Persson en tredje.
Han säger att han brinner för ledarskapet och avfärdar behovet av den auktoritär retorik och klassiska utskällningar.
– De som inte ser fotbollsspelare och tränare som människor utan just som spelare och tränare. . . det är så förlegat. Att du ska skrämmas. Som tur är är det på väg bort. Som när Sven-Göran Eriksson kom till engelska landslaget. Vad fan är det här, tänkte Beckham och de andra? En coach som det går att prata med. Det måste vara fattigt att jobba med människor, men behandla dem som djur. Inget blir bättre av att en tokig ledare står och skriker.
– Jag uppmanar ofta spelarna i landslaget att ”har du åsikter, så kom och berätta”. Vad det än är. Kom och prata. Jag fattar besluten, men alla ska känna att de är delaktiga. Jag gillar kreativa spelare som fattar beslut på planen. ”Kosse” (Kosovare Asllani) är ett exempel. Tittar de för ofta ut mot sidan har de inte förstått eller inte tagit reda på tillräckligt.
Skillnad på att träna herrar och damer?
– Ingen alls. För mig är det människor. I företagsvärlden eller i skolan finns inga sådana tankar.
Fotbollen och musiken.
I Peter Gerhardssons värld lever dessa tu i en tydlig symbios och när vi någon vecka senare ses på Vittsjö IP och Torsonklassikern ”Det spelade bättre boll” ljuder ur högtalarna nynnar förbundskaptenen med. Det är inte fel att påstå att musiken är hans batteri och en källa till kreativitet och avkoppling. En ledig kväll letar han sig gärna till någon konsert. Hemma i hyllor och lådor finns uppemot 4 000 vinyl- och cd-skivor.
– Jag var tidigt en samlare och trodde att det skulle gå över när jag blev äldre, men det gjorde det inte. Du får gärna säga att jag är tokig. Jag gillar snygga omslag och texter. Är inte texterna med, då kan jag lika gärna lyssna på Spotify. Jag kan köpa en skiva med ett snyggt omslag även om inte musiken är den bästa. Det kan bli en bra tavla också.
Vad säger hustrun?
– Hon är före detta fotbollsspelare, så vi pratar en hel del fotboll. Däremot inte så mycket musik. Det hade nog blivit för mycket om hon delat mitt intresse där. Hon gillar Bruce Springsteen och that’s it.
Sköter du musiken i omklädningsrummet också?
– Nej, tidigt i karriären provade jag att alla spelare skulle spela in en låt till ett blandband. Då hade vi någon som pluggade till ornitolog och efter en bra Led Zeppelin-låt kom det en törnskata som pep i två minuter. Då gav jag upp. Så det får spelarna sköta själva.
– För några år sedan fick jag och några kompisar för oss att göra en 20-i-topplista genom tiderna. Det var inte bra, kan jag säga. Det blev ett helvete. Betydligt värre än att ta ut en landslagstrupp. Ska den med? Ska den bort? Ska den flyttas upp?
– Vänta, ska jag kolla. Jag tror att jag har listan kvar.
Han letar på telefonen.
– Här! Fasen, det här är ju bra. Riktigt bra!