LÄS MER: Krönika: Låt oss njuta - men sen då?
VM? Visst, men med sällsynt stark doft av EM i den franska megavärmen. Den europeiska vågen sköljer över mästerskapet i Frankrike och när vi nu är framme i kvartsfinal är sju av åtta nationer från Europa.
Sju. Av. Åtta.
För några av dem har det svajat och varit en del bekymmer längs vägen, men nu står vi ändå här med något slags fullbordat faktum. Damfotbollen går framåt och växer över hela världen, men i toppen är det Europa som dominerar.
Mer än någonsin.
Med pengar kan du komma långt. Med struktur kan du komma långt. Med pengar och struktur kan du komma nästan hur långt som helst. Det har hänt väldigt mycket på många ställen i Europa under de senaste åren och det märks även här.
Sju europeiska lag i kvartsfinal är VM-rekord. I Kanada för bara fyra år sedan var det bara tre. Strukturen på den dessutom på flera håll kapitalstarka klubbfotbollen slår igenom även på landslagsnivå.
Häromdagen avslöjades att spanska giganten Real Madrid är nästa stora förening som skaffar sig ett damlag. Det kostar kaffepengar när man kan lägga över en miljard kronor på att hämta Eden Hazard från Chelsea. Bakåtsträvare och invanda traditioner finns kvar att besegra, men genombrottet är här och kapitalet har förstått att det finns investeringar att göra även på damsidan.
Däremot verkar det av olika anledningar stå still och stampa i exempelvis Afrika. I Asien är Japan fortfarande bra, men inte lika bra som när man spelade VM-final 2015.
USA-forwarden Tobin Heath sågade i en amerikansk tidning den "tråkiga, europeiska fotbollen" och tyckte att det var synd med de minskade skillnaderna. Jag kan förstå vad hon menar, även om man inte direkt kan säga att exempelvis Sverige och Frankrike spelar så lika.
Men ännu mer av mångfald hade förstås berikat också i VM.
Med USA som enda icke-europeiska lag i kvartsfinal blir det förstås ett bekymmer med kvalificeringen inför OS nästa år. Det är inte säkert att det räcker för Sverige att slå Tyskland, det måste förmodligen till och med bli medalj för att ens få vara med i Tokyo.
Att Europa bara har tre platser dit är förstås orimligt och förlegat.
Det säger sig själv.
Såg att Marika Domanski Lyfors, svenska landslagschefen, var inne på samma linje och det är bara att ge henne rätt. Nu är det garanterat inte det lättaste att få till en förändring bland konservativa IOK-pampar, men fotbollen borde åtminstone ligga på och försöka. Hur kul är det med en turnering utan så många av de bästa?
Det är bara att hoppas att resultaten i detta VM kan påskynda ett sådant beslut.