Krönika Det kom 1 639 åskådare till Linköping arena på onsdagskvällen och det var väl. . . okej. Men borde det ändå inte ha varit mer? LFC mot Paris Saint Germain. En storklubb i Europa. I Champions league. I ovanligt skönt brittsommarväder.

Där satt jag på läktaren, tänkte att ”hm, har vi fest, eller?” och funderade om Linköpings FC verkligen gjort allt som är möjligt för att marknadsföra sitt eget party? Jag har inte full koll på sociala medier, det ska sägas, men med den brasklappen inlämnad – nej, det känns inte så. Visst sjutton hade det gått att göra mer för att synas och få uppmärksamhet?

LÄS MER: PSG var numret större än LFC

Jag hade velat se mer affischer. Banderoller. Flaggor. Träffar på stan med spelare som delat ut/sålt biljetter. Uppdaterad hemsida med snack inför matchen. Stjärnan Kosovare Asllani lite överallt inför mötet med sitt gamla lag. Det är några exempel och det finns fler. LFC behöver kaxa till sig, visa att det finns självförtroende även utanför planen och inte nöja sig med det som står i tidningar och syns i tv.

Varje klubb har ansvar för sin marknadsföring. Men om nu inte klubben, med ekonomiskt framtvingade neddragningar och slimmad organisation, orkat att göra mer kanske kommunen kunnat göra en insats? ”This is the fucking Champions league”, det sa Stuart Baxter redan för 20 år sen.

LÄS MER: Betygen: De var bäst i LFC

LFC-insatsen?

Artikelbild

Tja, ungefär som publiksiffran.

Den var väl. . . okej och det räcker inte på den här nivån. Det behövs kaxa till sig även där. Frida Maanum och ovannämnda Asllani hade varsitt vasst läge, men ärligt talat var det inte så mycket mer konstruktivt framåt än så. På tal om det har jag lite svårt att förstå varför inte Maanum är kvar i anfallet där hon var så bra för några veckor sedan.

Med två måls underläge med sig på flyget till Paris om ett par veckor ska jag inte säga att hoppet är ute, men möjligheterna känns onekligen som ytterst begränsade.

Dajan Hashemi, 17, gavs chansen att ställas mot bland andra Formiga, 40, och LFC:s unga danska sprang betydligt mer och betydligt fortare än PSG:s gamla brassa. Det bidrog till att gästerna såg rätt tempofattiga och ”klart slagbara” ut, som kollega Bollius uttryckte det på platsen intill. Så var det. PSG var inte ett dugg bättre än att det fanns lägen att såra dem, men oftast saknade LFC kvaliteten för att göra det.

Hashemi såg spännande ut, tog för sig och var stark i duellerna. Men de mer etablerade spelarna behöver vara mer synliga och göra större skillnad. Skarpa passningsfötter saknades i försvaret och det bjöds bort för mycket. Katoto & Co behövde inte spela sig till så många lägen utan fick rätt mycket gratis på grund av taskiga bolltapp.

Linköpings FC har som mål att ta plats i Europatoppen, men det är långt dit. Med några förstärkningar kommer det här laget att slåss om allsvenskt guld nästa höst, men risken är uppenbar att avståndet till de stora europeiska klubbarna bara kommer att öka.

Men det visste vi ju i och för sig redan innan.