På torpet vid Långeryd kvarn på Asby Udde tuggar hunden Doris glatt på en vinstock som fick frös under vintern och fick kapas bort.
– Det är ju bra att den kom till användning, säger Björn och skrattar.
Han och hans hustru Eva tog över mjölnartorpet 1988. För sex år sedan flyttade de från Linköping för att bosätta sig permanent på torpet med utsikt över Ödesjön. Det var också här som Björn planterade sin första vinranka år 2007.
Björn hörde talas om att Åke Wester ute i Härna hade börjat odla vin i växthus, och tog kontakt.
– Jag fick en del sorter som odlas nere i syd- och mellan-Europa. Men de fungerade inte på friland i det svenska klimatet, säger Björn.
Åke delade också med sig av sticklingar av härdade sorter, bland annat den gröna druvsorten Solaris och den blå Leon Millot.
– Det var en lyckträff! De sorterna är väldigt väluppfostrade, säger Björn med ett skratt.
Men det dröjde fram till 2016 innan han kunde trampa sina första egna druvor och förvandla dem till vin.
– Sedan kom den torra sommaren 2018. Det var en katastrof för Sverige, men då exploderade vinodlingen. Druvorna trodde att de var i Spanien, säger Eva.
Paret är inte storproducenter. Av deras 250 vinrankor är ungefär hälften ”i produktion” och ger en volym på mellan 60 och 70 liter per år.
– Vi behöver inte producera mycket vin. Men vi vill producera bra vin, säger Björn.
Parets intresse kräver mycket arbete. Det gäller att få så många mogna druvor som möjligt, och det är konkurrens om skörden.
– Jag insåg snabbt att man måste ha ett viltstängsel. Men det stänger inte ute sorkarna. Fåglarna är också sugna. Och getingarna, säger Björn.
– Jag har sprungit runt i odlingen med tennisrack och jagat getingar, tillägger Eva.
Rankorna måste också skötas. Kvistar och skott måste bort, och på norrsidan av plantan får man ta bort klasar som inte kommer att mogna.
– På sluttampen får man ta bort enskilda blad så att solen kommer åt, säger Björn.
I början av maj börjar rankorna skjuta skott.
– Det är en känslig period. Kommer det några frostnätter då så är det finito, säger Björn.
Om allt går väl är det dags för skörd i september-oktober. För att få en indikation på druvornas mognadsgrad mäter Björn sockerhalten fortlöpande. Därefter är det dags för själva "vinifieringen", som Björn kallar det. Det är en process som börjar med att han fottrampar druvorna i 30-litershinkar.
– Därefter mäts den exakta sockerhalten. Mätningen ligger till grund för beslut om eventuell chaptalisering, säger Björn.
Chaptalisering innebär att socker tillsätts innan eller under jäsningen. Det görs för att sockret ska omvandlas till alkohol.
– För smakens skull vill man upp i över tio till elva procents alkoholstyrka, berättar Björn.
En del av den ojästa druvmusten, som alltså är helt alkoholfri, tar paret undan och fryser i PET-flaskor.
– Vårt barnbarn som är åtta år älskar den musten och brukar säga: "Kan inte jag få av det där vinet?", säger Eva med ett skratt.
Regeringen arbetar just nu med att ta fram ett lagförslag för att möjliggöra gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker. Även om Björn och Evas ambition inte är att ha gårdsförsäljning av vin så vill de kunna erbjuda publika vinprovningar.
– Men än så länge gäller samma rigorösa regler som för proffs. Man önskar att det blir lättare för den lilla, lilla bonden, säger Eva och berättar om ett tillfälle när de hade en privat tillställning med vinprovning.
– Ett av vinerna var vårt eget. Provsmakarna trodde att det var Valpolicella. Då såg jag på Björn att han fick ståpäls, säger hon.
Vad har ni för tips till den som funderar på att börja odla vin?
– Satsa på vitt vin, med druvor av Solaris. De har lättare att klara klimatet, säger Björn.
– Solaris ger ett fräscht vin också, tillägger Eva.
Paret betonar dock att vinodling tar mycket tid i anspråk.
– Det är ett projekt som måste förvaltas. Det går inte att bedriva med vänsterhanden, säger Björn.
Köper ni fortfarande vin på systembolaget?
– Ja. Vi vill inte bara dricka hemgjort, säger Eva och skrattar.