– Här har bott Ödeshögsbor både på stenålder, brons- och järnålder, säger Mattias Johansson som är projektledare på Stiftelsen Kulturmiljövård som är en av landets större konsultföretag när det gäller arkeologi.
Åkrarna och ängarna ligger vid Lievägen, en gata som inte just leder någonstans idag. Men här vill kommunen sälja verksamhetstomter och ser framför sig en logistikpark med nära till E4. Men först måste arkeologiska lämningar kartläggas. Dem är det tätt med här.
Mattias arkeologkollega Fredrik Palmqvist visar något han har i fickan.
– Det är en bit flinta som är bearbetad till ett skärverktyg, säger han och visar den lilla stenflisan som hållit sig vass och blank i kanske 4 000 år.
Den har en tydligt bearbetad egg som säkert fungerade bra att skrapa skinn med.
På stora fält har matjord skrapats av med maskin. Några decimeter ner i marken syns tydliga mörka fält. Ett rutmönster av sentida diken, men även större och mindre runda märken av äldre art: Stolphål, härdar och andra spår efter bosättningar. Det kan finnas rester av brunnet trä som kan tidsbestämmas med kol-14-metoden. Varje fynd markeras och mäts in på en digital karta.
– Vi jobbar både med grävmaskinens skopa och med tandborste, säger Mattias Johansson.
Han hoppas att undersökningarna ska ge svar på frågor om varför människor slog sig ner just här. På den bördiga jorden på slätten, men ändå nära skogen i Holaveden.
– Ville man ha skogen nära för skydd, jakt och ved? Hur levde man och utnyttjade förhållandena i detta randbygdsområde? frågar sig Mattias och vill gärna ha svar från kommande analyser.
På en åker längst in på Lievägen har arkeologerna hittat ett område med fullt med spruckna stenar några decimeter ner under lerjorden. De har inte hamnat där på naturlig väg. Här har det bott människor som eldat i gropar och lagt i stenar som hettats upp av härden.
– Kanske för matlagning, kanske för värme eller för att värma vatten. Stenarna är eldpåverkade och ligger i ett organiskt lager säger Mattias.
Det kan också ha varit smidesässjor eller keramikugnar.
Stenarna har spruckit och splittrats av värmen. Fynden i åkern är inte unika och kallas "skärvstenslager". Strax intill har ett djurkranium hittats med tydliga tänder, kanske från en ko. Det kan vara av senare datum, det kommer kol-14-test att ge svar på. I lagret har vissa keramikskärvor hittats. De är svårare att datera.
– Men man kan leta efter fetter i materialets porer. Animaliska eller vegetabiliska. De kan ge oss svar.
Frön, sädeskorn och pollen är annat som kan ge viktiga pusselbitar om levnadsförhållanden för tusentals år sedan.
Mer osäkert är om man kommer att kunna fastslå några hällristningsfynd i området.
– Men det kommer hit en expert som ska titta på några stenhällar. Och det finns ju hällristningar i Hästholmen och även på ännu närmare håll från Åby.
Fredrik och Mattias tror båda två att det redan från yngre stenålder och bronsålder levt människor som haft det gott här. Senare under järnålder och vikingatid kom storgårdar i området med en samhällselit. Kanske var Ödehögsborna i "randbygden" lite mindre rika.
– Hur dessa som var lite mer vanligt folk agerade med eliten är en spännande fråga. Troligen har även de haft det bra här, tror de.