LÄS MER:Han vill att vittnena berättar vad de såg.
Fem år efter händelsen i Hageby då två bröder dödades i ett våldsamt bråk på Muraregatan i Hageby vittnar personer i syrisk-ortodoxa kretsar om att det fortfarande är ett öppet sår, eftersom den huvudåtalade först dömdes till tolv års fängelse men sedan frikändes i hovrätten.
– När det gäller morddomar eller andra mycket allvarliga brott blir allmänheten ofta upprörd när det blir olika utgång i tingsrätt och hovrätt och det är jättelätt att förstå. När någon blir skjuten och det leder till ond bråd död så är det viktigt att man får tag på gärningspersonen, säger Sven-Erik Alhem, som tidigare var överåklagare och numera är rättsexpert i olika massmedier.
LÄS MER:Dag för dag – det hände efter skotten.
Han berättar att tingsrätten och hovrätten varje dag behandlar andra brottmål på precis på samma sätt som dödsskjutningarna i Hageby, vilket inte sällan leder till att man fäller i ena instansen och frikänner i den andra.
– Skillnaden är att de fallen inte uppmärksammas av media eller allmänheten.
LÄS MER:"Vissa sår kommer nog aldrig att läkas."
Sedan Sven-Erik Alhem läst båda domarna om händelsen i Hageby gör han en analys.
– När det är gängslagsmål på dansbanor och liknande, där det är väldigt röriga omständigheter, kan det vara fantastiskt svårt att få fram ett klart händelseförlopp. I de fallen blir det frikännanden i stor utsträckning.
Han förklarar också att om inte åklagarna lyckas motbevisa den tilltalades uppgifter blir det hens utsaga som ska läggas till grund för bedömningen av skuldfrågan.
– Det är precis vad som skett här.
LÄS MER:De såg på tv – då hörde de skottlossningen utanför.
Sven-Erik Alhem pekar också på att många av vittnena i målet var jäviga, det vill säga att de stod på den ena eller andra sidan i bråket.
– Då är det lätt att rätten måste bygga sin bedömning på vad den tilltalade har sagt. En tilltalad har aldrig någon prestationsskyldighet, utan kan välja att tiga eller ljuga. Åklagaren har bevisbördan och det har hovrätten tagit fasta på.
Tingsrättens dom är över 150 sidor och hovrättens dom är 17 sidor, därför är det lätt att uppfatta den sistnämnda som tunn. Har du någon kommentar till det?– Det är inget konstigt. Hovrätten skriver ju att man i allt väsentligt instämmer i den bedömning som tingsrätten gjort, men sedan finns det slutsatser som skiljer sig åt. Men jag kan inte uttala mig om domen är materiellt riktig. Vi har ju ingen utomjordisk förmåga någon av oss och dessutom kan vi ju inte själva ha varit med på platsen för i så fall skulle vi vara jäviga.