Det är trångt i mötesrummet på psykiatriska kliniken i Mjölby. De som befinner sig här inne kommer alla på ett eller annat sätt att påverkas av det jättevarsel Region Östergötland beslutat om.
– Vi var några kollegor som pratade när beskedet kom. Vi kände en oro för de här yrkesgrupperna som drabbas, över vilken vård som ska behöva väljas bort och hur det ska bli för de som tvingas gå, men även för de som blir kvar. Det har varit en ganska stor oro, säger Caroline Johansen, kurator.
De yrkesgrupper som berörs av varslet är administrativ personal, medicinsk-teknisk personal, social-terapeutisk personal och övrig vårdpersonal. Läkare och sjuksköterskor är undantagna.
Till mottagningen i Mjölby kommer de som har det riktigt tufft. Med ett stort upptagningsområde som även sträcker sig till Ödeshög och Boxholm har man redan från början många patienter, och det fria vårdvalet gör att patientunderlaget växer ännu mer.
– De vi träffar är de som är svårast sjuka i samhället. Det rör sig om allt från personlighetssyndrom, svårare depressioner, svåra krissituationer, bipolär sjukdom, psykossjukdomar, suicidalitet.
Här på mottagningen har man tagit del av en preliminär siffra på hur många som kommer varslas inom psykiatricentrum i Region Östergötland. Det ska röra sig om 111 anställda som mister sina jobb. Hur många som behöver gå här i Mjölby vet man inte. Ett slutgiltigt besked dröjer.
– Men det skapar mycket tankar och oro. Hur ska det bli för våra patienter och oss? Det är svårt att se hur det ska gå ihop, vi tycker att alla verkligen behövs.
Kollegorna på den psykiatriska kliniken här i Mjölby är eniga om att det finns en oro kopplad till såväl vilken vård man kommer kunna erbjuda sina patienter, samt hur arbetsmiljön kommer påverkas. Personalen vittnar om att patientantalet ökar varje vecka.
– Antalet har ökat under de senaste åren, så att dra ner på antalet personal... Det går inte ihop, tycker Anna Tapper, som också är kurator på mottagningen.
– Det är ett högt tryck, normalt sett. Vi alla har mycket att göra och är stressade i perioder. Ibland på behandlingskonferenserna när vi fördelar patienter kan det vara att ingen känner att de har utrymmet, det går inte ihop. Man är kanske rädd att den stressen ska öka om det blir färre personal, säger Caroline Johansen.
Nyheten om varslet har spridit oro även hos patienterna, särskilt kring vilken vård de kommer kunna få framöver.
– De är oroliga för hur tät kontakt de kommer kunna ha med oss och vad vi kommer kunna erbjuda. Och vi vet ju inte. Vi hjälper till med så mycket: boendesituationer, kontakt med Försäkringskassan, våld i nära relationer, barnsituationer, utredningar... Så det rör så mycket annat än bara läkemedel, menar Pernilla Holmer, arbetsterapeut.
Samtidigt känner personalen en rädsla för att situationen ska göra att människor drar sig för att söka hjälp.
– Jag kan känna en oro för är att patienter blir oroliga och inte vill vara till besvär, och väntar med att söka hjälp för att man tänker att man inte kan få den vården man ska ha. Då blir jag rädd. Och även de här patienterna som vi träffar kontinuerligt, de som är svårast sjuka och som kanske inte skriker högst på hjälp men som verkligen behöver vår kontakt, att vi håller i dem, säger Caroline Johansen.
– Ingen ska tveka på att höra av sig, även om det är ett varsel. Mår man inte bra så ska man höra av sig, fyller Elinor Helmersson, vårdadministratör, i.
Det märks att det är en sammansvetsad arbetsgrupp som sitter i rummet. Kollegorna är eniga om att de trivs på sin arbetsplats.
– Jag har ändå jobbat här i åtta år nu, men varje dag känner jag att det är roligt att åka till jobbet. Det kan vara tungt, men jag tror att många av oss verkligen älskar vårt jobb. Vi stöttar varandra och tar hand om varandra, inte bara våra patienter. Så det är väl där det ligger en sorg också, säger Ida Petersson, arbetsterapeut.
Med färre personal riskerar vårdköerna att bli längre, och prioriteringen kring vem som ska få hjälp att bli svårare.
– Det är svårt att prioritera. Det finns patienter som inte skriker på hjälp och inte är så tydliga med hur de mår. Där behöver man fånga upp och skapa förtroende och få en bild av hur läget verkligen är, berättar Caroline Johansen.
– Ibland är inte prioriteringen vem som mår sämst, utan bland de som mår sämst. Alla som kommer hit mår ju redan väldigt dåligt. Det som är en oro framåt är väl arbetsmiljöaspekten för oss. Om det blir tajtare att sitta och göra de här prioriteringarna, då blir det ännu mer hårddraget. Varslet drabbar ju hela Region Östergötland, och många patienter behöver oss i psykiatrin för att annan vård inte räcker till, säger Anna Tapper.
Specialistsjuksköterskan Tina Bäck riskerar inte att förlora jobbet då hon inte hör till någon av de yrkesgrupper som ingår i varslet. Detta gör dock inte att hon inte oroar sig för varslets konsekvenser.
– Det man måste komma ihåg här är också att vissa patienter kommer alltid att gå här hos oss, i resten av sitt liv kanske, för att de har den typen av sjukdomar. Så det är inte att vi kan skicka iväg dem och tänka att nu klarar du dig själv, för några av dem måste vara här. Det tänker jag att man kanske lite glömmer bort som politiker. För många är vår vård livsnödvändig.