Det har bara gått tio dagar sedan händelsen när vi ses utanför polisstationen i Mjölby.
Beatrice Lindblad Johansson rättar till polismössan och kontrollerar att hennes utrustning sitter rätt. Solen gassar och kanske skulle hon tagit pikétröjan på sig stället, säger hon.
– Men det är inte så farligt. Det känns som materialet i våra uniformer nuförtiden är mycket bättre än det var när jag var ny.
Hennes skjorta är en typisk "yttre-tjänst-skjorta" inom polisen. Hade hon varit patrullerande med en kollega så är regeln att de ska se lika ut. Pratet om polisuniformen för hennes tankar till Mjölbypoliserna som dog i Malexander när de blev skjutna av Kisa-rånarna med sina egna tjänstevapen. När vi ses är det bara några dagar kvar till dagen då det gått 25 år sedan den tragiska händelsen.
– Många minns säkert bilden på polisen Kenneth Eklund som försökte gömma sig i skogskanten när han blev beskjuten. Han syntes väldigt tydligt i den ljusblå skjortan och efter det blev polisuniformer mörkare, berättar Beatrice.
Händelsen tas ofta upp för nya aspiranter för att påminna om att allt kan hända när man minst anar det. Att ta hand om aspiranter är ett av Beatrice ansvarsområden.
Sedan i höstas är hon kommunpolis för Mjölby, Boxholm och Ödeshög. I dag ska hon berätta om sitt uppdrag och varför hon ville bli just polis, som var något av en slump. Och även hur hon ser på det som händer i Mjölby där flera våldsdåd har inträffat på kort tid.
Inom polisen används olika begrepp på polisen som jobbar nära medborgarna och som kan vara lätt att blanda ihop; närpolis, kommunpolis och områdespolis. Närpolis finns egentligen inte längre, berättar Beatrice:
– Det kallade man tidigare de som numera är områdespoliser och deras uppgift var just att ha lokalkännedom och finnas nära medborgarna. De har ett ansvar att jobba brottsförebyggande och har ett mer operativt ansvar. Kommunpolis kom också till 2015 för att man såg att det behövs en mer utpekad samverkanspart från polisen.
Hennes uppdrag är att jobba mer strategiskt för att minska kriminaliteten och öka tryggheten i kommunerna. Arbetet sker i nära samarbete med kommunerna. I Mjölby görs det framför allt med kommunens trygg- och säkerhetsavdelning och olika förvaltningar.
– Och även med näringsliv och civila aktörer som till exempel nattvandrarna, säger Beatrice.
I dag finns kommunpoliser spridda i Östergötland. Mjölby, Boxholm och Ödeshög hade tidigare Josefine Arvidsson som kommunpolis. Men hon axlade hela västra länsdelen och därför utökade man med Beatrice tjänst. Och med tanke på den utveckling som skett i Mjölby så finns det mycket polisarbete att göra där. Vi återkommer till det.
Den västra länsdelen är Beatrice väl bekant med vid det här laget. Hon har jobbat som polis sedan 2010 i lokalpolisområde Motala. Fram till 2017 jobbade hon i yttre tjänst och mellan 2017 och 2023 jobbade hon som barnförhörsledare på avdelningen för brott i nära relationer. Då var hennes uppdrag att få barn, som misstänks vara utsatta för vålds- och sexualbrott, att berätta om svåra händelser.
– Det kan vara tufft att sitta och lyssna på barns upplevelser, men så tyckte jag också att det gav så mycket att man hade möjlighet att fånga upp de här barnen som inte hade det bra hemma. Och där har man ett tajt samarbete med socialtjänst, åklagare och skolväsendet, ibland även med Bup.
– Från den tiden är det förstås flera barn som man minns extra mycket.
Hon har även starka minnen från tiden i yttre tjänst, bland annat när en ung kille i Motala var försvunnen.
– Ganska tidigt gick det upp för oss att det var en person med suicidtankar. Det är ett sådant ärende när man verkligen gör allt man kan för att hitta personen men inte lyckas. Efter något dygn hittades han sedan avliden. Sådant finns alltid kvar.
Det var inget självklart val att bli polis. Däremot har fokus alltid varit att jobba med människor. På gymnasiet gick hon ett specialutformat barn- och fritidsprogram. Sedan funderade hon på att bli socionom. Men en osäker arbetsmarknad gjorde att hon blev nyfiken på polisyrket när en vän började prata om utbildningen.
– Jag kände en stor rädsla för att studera i flera år och riskera att inte få jobb. Polisutbildningen var kortare och när jag läste vilka delar den innehöll, att det var en kombination av teori, praktik och fysiska moment kände jag att det kunde passa mig bra. Så från början var det nog en slump men sedan kände jag att det passade mig.
Stegen till att bli antagen på polisskolan såg lite annorlunda ut då jämfört med i dag, bland annat var den mer utdragen över tid och kunde ta upp till ett år. Lite nervöst var det när hon skulle göra testerna, berättar hon, och det var framför allt den fysiska delen hon förberedde sig extra för.
– På den tiden var jag egentligen inte någon löparperson och då skulle man ju springa två kilometer på tid. Det tränade jag en del inför. Jag låg bra till och klarade gränsvärdet bra, men mitt mål var att klara alla tider för killarna också. Man skulle även göra Harres test som är en hinderbana där man ska runda en kona och hoppa över och krypa under olika hinder. Den byggde jag upp i trädgården hemma för att träna inför.
Hon klarade alla tester och kom in på polisutbildningen. Nu har hon jobbat som polis i 14 år.
Sedan hon fick uppdraget som kommunpolis har flera allvarliga händelser inträffat i Mjölby på kort tid. I januari besköts en villa i Mjölby och den 10 maj sköt någon med skarpa skott i korsningen där Bondegatan möter Tingsgatan i Mjölby, ett stenkast från Vasaskolan.
– Jag hade gått hem tidigare och hämtat barnen på skolan. Jag ringde en kollega för att prata om aspiranter. Precis då säger kollegan att det hade hänt så jag fick lösa det med en kompis till barnen och åka tillbaka till stationen. Först handlar det om att fastställa om det är någon skadad, om det är skarpt och om det finns vittnen och gärningsmän.
Som tur var skadades ingen vid skottlossningen. Dessutom var det klämdag vilket gjorde att skolan som ligger i närheten var tom på elever. Och tack vare vittnesuppgifter kunde polisen snart ringa in en ung kille som misstänkt för brottet. Personen häktades redan dagen efter i sin frånvaro.
Polisen misstänker att händelserna är kopplade till narkotikamarknaden i Mjölby. I en tidigare intervju berättar Beatrice hur polisen jobbar för att motverka detta.
– Genom de händelser som skett den senaste tiden har vi sett att det finns ett våldskapital och tillgång till vapen och sprängmedel. Vi jobbar kring hypotesen att det kan hända igen. Det är inget vi kan blunda för, säger Beatrice.
Det praktiska brottsförebyggande arbetet, Brå-arbetet i Mjölby, har legat nere en tid, berättar Beatrice.
– Man ville se över strukturen så det inte bara blev möten som inte leder till något konkret. Nu finns en struktur och vi kommer ha våra första möte innan sommaren. Tanken är att vi tillsammans ska ta fram en gemensam lägesbild så vi kan se vilka utmaningar vi har i kommunerna.
Kommunerna tampas med olika problem. I Boxholm har det varit mycket insatser mot klotter. I samarbete med skola, bostadsbolag och socialtjänst har man lyckats ringa in ungdomar som misstänks vara skyldiga till skadegörelse. Ofta har polisen gjort oanmälda hembesök hos familjer för att ha så kallade orosamtal.
– Vi pratar om kostnader och vilka konsekvenser det kan få för att få personen att förstå följderna av sitt handlande. Tanken är inte att skrämma någon, utan man gör det som första steg så de har en möjlighet att fundera och reflektera över det, så att de inte behöver hamna i brottsregistret som nyblivna 15-åringar. Det har man sett gett en viss effekt.
I Mjölby och Skänninge är det tveklöst droghandeln som är det största problemet även om det är i olika omfattning. Båda ligger strategiskt till nära tågstationen vilket underlättar transporter.
Beatrice berömmer Mjölbys kommuninvånare för att de är bra på att tipsa polisen om sådant som verkar avvikande. Det har lett till flera lyckade tillslag för polisen. I våras beslagtogs exempelvis 1,5 kilo narkotika i beslag tack vare att boende vid Vattentornet var uppmärksamma på att misstänkta bilar rörde sig i området.
– Vi får in mycket bra tips och allt är av värde.
De lokala poliserna använder ofta sociala medier för att få en närmare kontakt med kommuninvånare. I dag har Polisen i den västra länsdelen 18 000 följare på Facebook som de är aktiva på.
– Det är ett bra sätt att nåt ut till många och informera om vad vi gör och vad som händer, säger Beatrice.
I arbetet med att öka tryggheten i för kommuninvånarna ser man över om det går att göra fysiska ändringar på vissa platser som kan upplevas otrygga. Det kan handla om extra belysning, nedtagning av buskar och liknande. Även övervakningskameror övervägs.
– I nuläget har vi inga i Mjölby, men det ligger i tidsplanen. I Motala har vi ett par. Det finns ju både de som är mer mobila och de som är fastmonterade. Även kommunen ser över sin möjlighet att sätta upp övervakningskameror. De har redan ett par uppsatta.
Tjänsten som kommunpolis innebär mycket möten och ibland kan hon sakna pulsen av att jobba i den ingripande verksamheten.
– Ja, när man hör kollegor berätta om när de gripit någon på bar gärning. Då kan man känna att man hade velat vara med. Det är där man verkligen har det kollegiala och är då man blir en tajt arbetsgrupp. Så det kan man sakna.