På Magasinsgatan träffar vi kvarnens ägare Gunnar Johansson och hans son Anton som låser upp och släpper in oss. Det är en kraftfull byggnad, eller egentligen två höga hus och ett lägre i söder. Den senare byggnaden som bland annat innehåller padelbanor är vi inte så intresserade av. Vi vill komma upp i de gamla karaktäristiska högbyggnaderna.
Precis innanför dörren finns en hiss av 60-talsmodell som för oss upp till takvåningen.
– Det är väldigt gediget byggt, bra tak och kraftiga väggar, säger Gunnar medan vi färdas uppåt.
Vi har kommit upp till den översta våningen på det "rosa huset". Det är byggt av betong och har fått puts på utsidan och är inte lika vackert som den gamla tegelkvarnen från 1928.
Här längst upp är det tomt i lokalerna, men det är fortfarande uthyrt. Det ser ut som helt vanliga kontor. Flera av rummen har utgång till balkonger som löper på avsatser ovanför takfoten längs hela huset – på båda sidorna. Här finns också ett laboratorium och provkök, där mjölets kvalitet analyserades, och där det även provbakades.
– Jag är lantbrukare och minns när vi körde spannmål till kvarnen. Vi fick komma upp hit och bjöds på frallor som bakats av mjölet, berättar Gunnar som hör till ägarfamiljen på Bleckenstads gård.
Utsikten är hänförande. På ena sidan ser man hela centrum och på andra sidan har man stationsområdet under sina fötter.
– I ett sånt här projekt är det viktigt att få in något större företag, som kan fungera som ankare och som kan dra hit andra. Läget intill stationen är fantastiskt bra, säger Gunnar.
Genom ett prång kommer vi ut i ett av två trapphus i tegelhuset. Vi arbetar oss ända ner till källaren, där spåren av spannmålshanteringen fortfarande syns och kan följas upp genom byggnaden.
– I den här trappan brukar brandkåren träna, berättar Gunnar.
Det var i tegelbyggnaden som vetet togs emot och maldes. I det andra huset hanterades och paketerades mjölet och lastade ut. I bottenvåningen går fortfarande ett järnvägsspår genom huset.
– Här skulle man kunna ha en ny entré mot spåren med en stor port.
Varje våningsplan har stora salar med pelare som håller uppe taket, vissa salar går genom två våningar. Det ekar när vi pratar.
– Vi har haft arkitekter som tittat på hur man skulle kunna inreda till kontor.
Det handlar bland annat om hur man kan utnyttja fönstren för att få in ljus. Och samtidigt utestänga buller.
– Nu kommer byggnaden att få ett nytt liv. Det är ingen industri längre utan något annat, säger Gunnar Johansson.
Kanske bostäder. Men då finns hårda krav när det gäller buller. Man kan acceptera buller från en sida men bostaden måste ha en tyst sida. Här är det tågbuller från ena sidan och trafikbuller från den andra. Kanske går det att ha lägenheter högre upp i huset, där bullret stör mindre.
Beslutet om nedläggning av kvarnen kom 2009 på hösten. 2011 sålde Lantmännen Cerealia fastigheten till fastighetsbolagen Triofast och Vasaparken i Linköping. De var de som rev betongsilon.
"Mjölbykvarnen passar inte in i koncernens struktur", och "det råder överkapacitet", förklarade företrädare för Lantmännen. I bakgrunden fanns också den nya etanolfabriken i Norrköping som betalade mer för spannmålet. Betongsilon byggdes 1951 och innan dess fanns planer på att bygga en 76 meter hög silo som skulle blivit den högsta i Sverige. Men det projektet – som även inbegrep en servering högst upp – sattes aldrig i verket.
Det var 2013 som Gunnar Johansson köpte fastigheten. Då hade den stått tom i flera år. Betongsilona närmast kyrkan hade rivits, men rivningsmassorna låg kvar länge och retade upp Mjölbyborna. En viss renovering påbörjades och en plåtsilo togs bort. Byggnaderna låg på ofri grund. Omkring 2017 sattes ett detaljplanearbete igång för fastigheten, och Gunnar fick köpa loss marken. Nu har kommunen ett förslag på detaljplan för hela kvarteret mellan spåren och Magasinsgatan.
Solen lyser in genom de stora gamla rundbågiga fönstren. Duvor smattrar med vingarna i ett schakt mellan våningarna. Det luktar damm och något annat som inte går att definiera. Vi tar oss ner till markplanet.
– Det här blir en del av en ny stadsmiljö som jag tror mycket på. Vi fastighetsägare har bildat en grupp för att diskutera hur staden kan utvecklas genom att man hittar en bra mix av hyresgäster i stadens lokaler, säger Gunnar Johansson innan vi skils åt på Magasinsgatan.