Längre in i skogen stöter vi på ett större område med jättebjörnlokor. De längsta är en bra bit över två meter höga. "På vårarna är det barn här i skogen och leker och bygger koja", säger Anders Wanheinen.
Ståtlig, lång och pampig står den där i skogen, jättebjörnlokan.
– De är vackra, men de är farliga säger mjölbybon Anders Wanheinen. Det är en invasiv art som inte hör hemma i vår svenska fauna.
På Hälsans stig strax efter aktivitetsparken vid Prästgårdsliden träffar vi Anders. Han bor på Runögatan. Hans tomt gränsar till ett parkliknande skogsområde mellan Prästgårdsliden och reningsverket.
I våras upptäckte han att jättebjörnlokan och jättebalsaminen hade börjat spridas i området.
– Då fanns det två-tre plantor med jättebjörnloka, men de har spritt sig rejält. Det är säkert 200-300 nu.
Iförda långbyxor och gummistövlar tar vi oss in i skogen. Så här i början augusti har det växt upp sly och brännässlor. Vi behöver inte gå långt innan vi stöter på det första exemplaret jättebjörnloka.
– Du ska inte ta i den, säger Anders.
På 1177.se kan man läsa att jättelokans växtsaft innehåller ämnen som i kombination med solljus ger brännskadeliknande symtom på huden.
Längre in i skogen stöter vi på ett större område med jättebjörnlokor. De längsta är en bra bit över två meter höga.
– På vårarna är det barn här i skogen och leker och bygger koja. Från förskolan är det 150 meter hit. Egebyskolan ligger nära och de brukar ibland vistas i området, säger Anders.
Anders tar fram telefonen och letar fram bilder på personer som kommit i kontakt med jättebjörnlokan. På bilderna ser man stora blåsor och rodnader på huden.
– Det är fruktansvärt. Det är en otäck växt.
Anders Wanhainen försöker att hålla efter växterna så mycket han kan. Intill sin egen tomt har han tagit bort jättebalsaminen.
Jättebalsamin är en vanlig invasiv art som inte här hemma i vår svenska fauna. Vid stranden mitt emot hembygdsgården i Mjölby hittar vi ett stort område med växten.
På 1177.se kan man läsa om jättebjörnlokan, eller jättelokan som den också kallas:
Jättelokans växtsaft innehåller ämnen som i kombination med solljus ger brännskadeliknande symtom på huden. Du känner ingenting precis när du är i kontakt med plantan, utan effekten kan uppstå först efter ett eller ett par dygn. Du bör skydda det utsatta hudområdet mot sol under minst en vecka om du har fått en hudirritation med rodnad och blåsor.
Anders kände att det behövdes göras något åt de invasiva växterna på platsen.
– Jag var i kontakt med kommunen via webbens ”Synpunkter och fel” den 25 maj. Då fick jag ett svar där de tackade att jag uppmärksammat dem om växterna.
I mejlet skriver kommunen att de ska se vad som ligger i planen och om de annars kan få till någon åtgärd för ytorna som Anders uppmärksammat.
– Man måste ta bort de här exemplaren på våren innan de sprider frön, säger Anders. Då är det hanterbart. Nu är de för höga och för många.
Anders Wanheinen har sin tomt intill Hälsans stig vid Prästgårdsliden. I våras upptäckte han att jättebjörnlokan och jättebalsaminen hade börjat spridas i området.
Kommunekolog Johanna Wahlbäck menar att kommunen tar jättebjörnlokan på allvar.
– När besprutning sker i tid vet jag inte, men oftast sker det både på vår och höst. Jag känner inte till vad som har gjorts i just det här specifika området.
– När vi känner till att det finns en invasiv art, till exempel jättebjörnloka, bekämpar vi den med besprutning. Vi jobbar tillsammans med Länsstyrelsen med att bekämpa jättebjörnlokan och jättebalsamin. Just jättebjörnlokan bekämpar vi alltid eftersom det är en obehaglig växt. Jättebalsamin har vi inte alltid resurser att hålla efter.
Vi har tidigare skrivit om att Länsstyrelsen vill ha hjälp från allmänheten att rapportera in invasiva arter. Men även kommunen har nytta av att medborgarna berättar om sina iakttagelser.
– Vi har fått in pengar från Länsstyrelsen att bekämpa jättebalsamin. Men det är bra om vi kan få information om andra invasiva arter också. Även om vi inte har möjlighet att bekämpa dem i dagsläget så kanske det finns pengar längre fram och då är det bra att veta var de finns.