Jättebalsamin växer i stora bestånd och stjäl därför extra mycket plats och solljus av andra växter. Eftersom fröna sprider sig väldigt lätt måste man bekämpa den innan fröna hunnit bildas. Ryck eller slå den i tidigt skede, släng den i dubbla plastsäckar, förslut och skicka till förbränning. Lägg den INTE på komposten. Om fröna hamnar i kompostjorden kan de spridas med den om man använder den för odling.
– Några av de här arterna måste markägare bekämpa enligt krav från EU. För andra arter finns inga sådana EU-krav, men de kan ändå hota ekosystemet, säger Nathalie Bjällerhag, samordnare för invasiva främmande landlevande arter på länsstyrelsen.
Det rör sig om växtarter som blomsterlupin, jättebalsamin och jätteloka, men även vissa djurarter, som mördarsnigel och vandrarmussla. Alla ska de bort, enligt länsstyrelsen. Om man inte lyckas minska spridningen av dessa arter kan det i slutändan påverka hela samhället.
– De invasiva växtarterna konkurrerar ut våra inhemska arter. Det i sin tur kan leda till att vissa särskilt sårbara inhemska pollinatörer får svårare att hitta föda, vilket på lång sikt skulle kunna hota både livsmedelsproduktion och skogsbruk.
För att lyckas med bekämpningen ber länsstyrelsen allmänheten om hjälp. Vad är det då man som privatperson kan göra?
Svaret lyder: rapportera fynden. Först och främst på invasivaarter.nu, där det även finns bilder och beskrivningar av arterna. Det kan även vara en god idé att informera markägaren om det rör sig om EU-listade arter som de är skyldiga att bekämpa.
Görs fyndet på ens egen mark bör man bekämpa den invasiva arten själv. Viktigt att tänka på då är att använda rätt bekämpningsmetod. Däggdjur och fåglar bör man dock lämna i fred och bara rapportera om eftersom jägarförbundet ansvarar för dessa, förklarar Nathalie Bjällerhag.
Nedan är listan över de tio invasiva främmande arterna som länsstyrelsen främst vill ha hjälp med att bekämpa och minska spridningen av.
1. Jättebalsamin
2. Mördarsnigel
Inte nog med att mördarsnigeln snyltar på sina inhemska kusiners föda – den äter även andra sniglar och snäckor som finns i Sverige naturligt. Därav namnet. För denna barbar rekommenderas noll barmhärtighet. Bara samla in och döda. Bästa sättet är att klippa itu dem med sax en dryg centimeter nedanför huvudet.
3. Blomsterlupin
Många tycker kanske att den blålila färgen är vacker, men bakom blomsterlupinens tjusiga fasad döljer sig en plåga för den svenska floran. Dels tränger den undan exempelvis ängsväxter på redan magra jordar, och dels lockar den till sig pollinatörer som annars sökt sig till inhemska blommor. Slå minst två gånger per år före blomning som är i juni-juli, alternativt gräv upp. Lägg växtmaterialet i påsar och förbränn. Akta så att jordmassor som innehåller frön eller rötter inte flyttas till nya ställen.
4. Sjögull
Ser du de här gula blommorna så paddla eller simma inte in bland dem. Sjögull kan nämligen sprida sig genom att en del av plantan lossnar, får nytt fäste, och på så sätt bildar ännu en planta. De täta bestånden kan få sjöar och vattendrag att växa igen, och förstör för andra djur och växter som lever i vattnet genom att lägga sig som ett lock på ytan och ta deras soljus.
5. Jätteloka
Se upp för jättelokan! Inte nog med att den hotar inhemska arter, den kan även utgöra en hälsorisk för människor. Dess växtsaft kan i kombination med solljus bilda stora och smärtsamma blåsor på huden. Använd därför ordentligt skydd vid bekämpning. Gräv upp plantorna med rötterna eller slå dem, helst innan de bildat fröställningar (blommor), lägg i dubbla plastsäckar, förslut och skicka till förbränning. Lägg INTE på komposten, i varje fall inte fröställningarna.
6. Svarthuvad snigel
Första rapporterade fyndet i Sverige av den svarthuvade snigeln gjordes 2019. Hittar man en snigel som liknar den här innan juli är det dock nästan säkert en annan art. Den här nykomlingen lever nämligen främst under höst och sensommar, och kan föröka sig i stor omfattning. Samma bekämpningsmetod som för mördarsnigeln gäller här.
7. Kanadensiskt gullris
Bekämpningsmetoden för kanadensiskt gullris liknar den för blomsterlupin. Slå av växten innan den blommar, två gånger under säsongen om så krävs. Till skillnad från blomsterlupinen så blommar dock denna odåga i september-oktober.
8. Vattenpester (smal vattenpest och vattenpest)
Vattenpestarterna gör skäl för sina namn. Genom att växa väldigt tätt hindrar de solljuset från att tränga ner till allt liv i vattnet under dem. Likt sjögullen kan dessa arter sprida sig genom att en lite bit av dem lossnar och flyter iväg till en annan plats. Därför bör man inte köra båt genom partier där dessa pester växer. Gör rent båten om du flyttar den från ett vatten till ett annat så att inga vattenpestrester följer med.
9. Vresros
Här gäller det att ta i med hårdhandskarna. När väl vresrosen slagit rot någonstans kan den breda ut sig via rotskott, alltså att rötterna växer och ger upphov till nya blommor ovan jord. Därför behöver den ryckas upp med rubb och stubb. Sedan är det bara att packa i säckar och förbränna.
10. Vandrarmussla
Vandrarmusslan, eller zebramusslan, lever tätt ihop med andra artfränder, och har ett skal som är så vasst att man kan skära sig på det. Med sina snabbväxande kolonier kan den slå ut andra arter, och även orsaka problem för oss människor genom att sätta sig på exempelvis slussar och bevattningsanläggningar. Det finns inget kostnadseffektivt sätt att bekämpa musslan, så därför är det viktigt att minska vidare spridning av arten. Båtar och allehanda utrustning som kommit i kontakt med vatten där vandrarmusslan förekommer bör rengöras och torkas innan den flyttas till andra vatten. Detta för att musslans larver inte ska åka med.