– Det var väntat att arrendenämnden gick på vår linje. Samtidigt är jag irriterad, hur kunde det här gå så långt? suckar Roger Larsson, som företrätt sina föräldrar i frågan.
I höstas skrev vi om Lars och Barbro Larsson som, när de skulle sälja sin kolonilott, blev ombedd av Linköpings koloniträdgårdar att säga upp arrendet, trots att de ännu inte hittat någon köpare. Roger ifrågasatte beslutet, och ville att uppsägningen skulle återkallas, men föreningen lovade att arrendet kunde skrivas tillbaka om försäljningen uteblev.
När familjen så sköt upp försäljningen stod plötsligt föräldrarna utan arrendeavtal. Eftersom styrelsen och Roger inte kom överens, ansökte Roger om medling i frågan hos Arrendenämnden.
Strax därpå fick han ett brev från föreningens juridiska ombud där familjen erbjöds att skriva ett nytt kontrakt – dock inte likadant som originalet från 1980 utan ett från 2002.
– Det är ett manipulerat och förfalskat kontrakt som föreningen påstår gäller min fars kolonilott. Det kontraktet gäller grannlotten, som min far arrenderade mellan 2002-2005 och sedan överlät på en annan person.
Frågetecknen kring de olika kontrakten har Roger polisanmält. Brottsrubriceringen är misstanke om förvanskning av urkund och ärendet ligger nu hos en förundersökningsledare.
I november möttes parterna i Arrendenämnden. I medlingen, som tog 40 minuter, ålades föreningen att inom en vecka upprätta ett nytt kontrakt i enlighet med det ursprungliga arrendeavtalet, vilket nu är gjort.
– Medlingen var som en enda lång pekpinne mot föreningen, säger Roger.
Linköpings koloniträdgårdar är betalande medlem i Koloniträdgårdsförbundet som erbjuder kostnadsfri juridisk rådgivning för föreningar. I medlingen företräddes dock föreningen av en utomstående jurist från LRF – något Roger ställer såg frågande till.
– Varför tog inte föreningen hjälp av Koloniträdgårdsförbundet? Då hade vi sluppit nämnden. Istället har föreningens medlemmar och mina föräldrar fått betala för en jurist. Det är absurt, säger Roger, som själv var i kontakt med förbundet innan medlingen.
– Samtalet med dem gjorde mig stärkt i att det här inte har gått rätt till. Medlemmarna borde ha rätt att få veta varför styrelsen drev det här så långt och vad det har kostat.
Helena Westerling är organisationssekreterare på Koloniträdgårdsförbundet, och arbetar med att besvara frågor om juridik. Hon känner inte till detaljerna i ärendet, men bekräftar att överskrivning av arrende vanligtvis sker när styrelse, säljare och köpare är närvarande.
– I 99 fall av 100 är det så man gör. Som säljare måste jag vara säker på att föreningen tycker att det är rätt köpare, så att han eller hon får överta arrendeavtalet. Det ligger i allas intresse att ha ett trepartsmöte.
Koloniföreningen har ansvar för områdena Emmalund, Ullevi, Valla och Ådala, som totalt består av 1131 lotter. Helena Westerling understryker att det är snårigt att sitta och ha ett förtroendeuppdrag i en förening av den här storleken.
– Jordabalken är inte en lätt lag att sätta sig in i.
När Rogers föräldrar skulle upprätta ett nytt kontrakt efter medlingen var det juristkonsulten som skötte kontraktsskrivningen.
– Jag tycker att en ursäkt för att de agerat fel är det minsta man kan begära, men de bemödade sig inte ens med att träffa min far.