Vid Svartåmynningens naturreservat är vattnet grönt med ett lätt oljeaktigt skimmer på ytan. Den gröna mattan breder ut sig lång ut i vattnet så långt jag kan se mot Sättuna. Vänder jag mig mot Berg, så är det likadant på det hållet.
Vattnet är varmt och under fötterna känns sanden mjuk och skön när jag, tillsammans med Åke Wester och Dick Jonsson klafsar ut i den tjocka sörja som täcker vattenytan en bra bit ut i vattnet.
De är båda aktiva i föreningen Roxen.nu och Roxens fiskevårdsområdesförening. När Åke för en tid sedan fick en påringning från en av lantbrukarna i området, som berättade om döda kräftor i strandkanten, tog han med sig Dick för att ta sig en titt.
Det de såg var inte roligt, säger de.
– Vi såg inga döda kräftor, men inte heller något annat. Absolut inget levande, mer än pesten, säger Åke och lyfter på den gröna sörjan så att vi kan se sandbotten.
Vattnet är klart men något tecken på liv syns inte, vare sig under, eller på, den gröna sörjans yta.
Vattenpest är inte någon helt ny företeelse i Roxen. Men problemen den orsakar började dyka för ungefär tio år sedan, enligt Åke.
–Så illa som det är nu, det har det aldrig varit tidigare säger han.
Åke Wester och Dick Jonsson är kritiska till att länsstyrelsen, i deras tycke, är alldeles för inaktiv när det gäller att bekämpa pesten. Inget har gjorts för att få bukt med orsaken till att den breder ut sig, och inte heller har försök att rensa bort den gjorts, hävdar de.
Frågan började diskuteras på allvar för några år sedan då en arbetsgrupp med representanter från Linköpings kommun, Motala kommun, Tekniska verken och länsstyrelsen ingick.
Vad gruppen kommit fram till, om de har kommit fram till något, känner varken Åke Wester eller Dick Jonsson till.
De är övertygade om att de ökande problemen med den smala vattenpesten som detta rör sig om, framför allt beror på övergödningen, främst kväve och fosforutsläpp, lågt vattenstånd och skarvens, som de säger, ohämmade predation på fisk.
– För min del är jag övertygad om att det här är en följd av att det knappast finns någon fisk kvar i sjön. Skarven äter upp allt, även mörten som är den fisk som äter vattenpest. Utan mörten kan vattenpesten härja fritt, säger Åke.
Tillsammans med det faktum att Roxen är grund sjö, vilket gör det lättare för den här typen av växtlighet att sprida sig så är situationen alarmerande, hävdar de.
I föreningen Roxen.nu har de drivit frågan om att höja vattennivån i sjön. Men de har juridiken mot sig, i form av den vattendom som reglerar vattenståndet. Något som Tekniska verken hänvisar till i sina kontakter med föreningen.
Men domar går att ändra, säger Dick Jonsson.
– Det gick ju bra 2018. Då höjdes vattennivån i sjön Asplången, så att kanalbåtarna kunde ta sig fram. Då borde det kunna gå här också.
Vattenpesten i sig är inte giftig. Men på den gröna ytan växer alger till och de kan vara giftiga, hävdar de. Det i sin tur kan innebära en risk framför allt för djuren som betar invid strandkanten.