Vattenpest har funnits i Sverige sedan 1800-talet och är ganska vanlig i sjöar och vattendrag i södra delen av Sverige. Släktingen smal vattenpest är en betydligt nyare bekantskap – den kom till Sverige i början av 1990-talet. Hur den spreds hit vet man inte säkert. En teori är att den kom hit med timmer från andra länder, en annan att den spreds från akvarier där den används som prydnadsväxt.
För några år sedan dök den smala vattenpesten upp i Östergötland.
– Den kom in från Boren och har spridit sig vidare via Norrbysjön och Ljungsjön till Roxen. Den finns även i Sommen, Svartån och en bit upp i Stångån, berättar Anna-Stina Påledal på Linköpings kommuns miljökontor.
Smal vattenpest är en invasiv, främmande art som sprider sig väldigt lätt. Det kan räcka med att ett blad hamnar i ett vattendrag för att den ska föröka sig och få fäste. Smal vattenpest är inte giftig, men konkurrerar ut andra arter och ställer till med problem när den sprider sig i tjocka mattor på botten.
Ibland lossnar stora sjok av växten och driver in mot land. I början av sommaren berättade vi hur den tjocka och illaluktande växtmassan gjorde det omöjligt att bada i Berg. När stora mängder växtlighet ska brytas ner kan det dessutom bli syrebrist med fisk- och kräftdöd som följd.
– Den smala vattenpesten är väldigt spridd i Roxen nu. Vi har fått många frågor från allmänheten och båtklubbar kring den här växten. Jolleklubben har till exempel svårt att komma ut med sina båtar, berättar Anna-Stina Påledal.
Hon har nyligen informerat politikerna i både samhällsbyggnadsnämnden och bygg- och miljönämnden om situationen. En arbetsgrupp har bildats med representanter från Linköpings kommun, Motala kommun, Tekniska verken och länsstyrelsen.
– Vi ska komma med förslag om åtgärder på både kort och lång sikt. Vad det blir är för tidigt att uttala sig om.
Sofia Brockmark är utredare på Havs- och vattenmyndigheten. Hon berättar att det är nästan omöjligt att bli av med smal vattenpest när den väl fått fäste i en sjö. Det man försöker göra är att minska spridningen genom att undvika att båtar åker genom beståndet – något som är svårt i just Roxen eftersom sjön är en del av Göta kanal-systemet.
– Om man tittar på möjliga åtgärder så har man gjort en del i Kronoberg, i Åsnens vattensystem. Där handlar det om sjögull, en annan invasiv vattenväxt. Det som fungerat bäst där är att täcka vattenytan med markväv så att solljuset inte når ner. På Irland har man lagt jutevävsmattor på botten, berättar Sofia Brockmark.
Sådana åtgärder är väldigt kostsamma.
– Man får så klart väga för- och nackdelar. Om vattenpesten innebär väldigt stora problem, eller om det finns biologiskt värdefulla arter som hotas, så kan det vara en hög nytta med att göra en åtgärd. Likaså om det finns stora risker att arten sprids, säger Brockmark.
Havs- och vattenmyndigheten ska under hösten försöka kartlägga förekomsten av smal vattenpest i landet. Nästan alla rapporter om växten som kommit in den här sommaren har kommit från Östergötland, framför allt från Roxen. Hur spridningen fortsätter är svårt att sia om.
– Det låga vattenståndet de två senaste somrarna kan ha gjort att bottnarna blivit mer exponerade. Utbredningen skulle kunna minska om det blir högre vatten, men det är bara en spekulation från min sida, säger Sofia Brockmark.