Tyra Behrendtz, 12, gillar sin katt Zelda. Men hon har en annan min när man tar upp frågan om skolskjuts och att hon inte längre får åka i skoltaxi.
Föräldrarna Sofia och Mogge Behrendtz och deras 12-åriga dotter Tyra är en av flera drabbade familjer i Linköping som Corren har träffat. Familjerna beskriver att det uppstått en svår situation – deras barn med allvarliga funktionsnedsättningar får inte längre ha med sig elevassistent när de åker skolskjuts.
Skolskjutsen för de elever med svåra funktionsnedsättningar har hittills fungerat så att ledsagare, oftast en elevassistent, åkte från skolan tillsammans med chaufför i en skoltaxi och hämtade flera barn, i tur och ordning. Sedan fortsatte elevassistenten att jobba i skolan. Alla föräldrar var eniga om att det fungerade bra.
Men barn- och utbildningsnämnden beslutade i våras att elevassistenter ska sluta vara ledsagare och i stället uteslutande ägna sig åt att jobba i skolan.
De elever som har stöd enligt Lagen om särskilt stöd, LSS, har däremot rätt till ledsagare och de familjerna blev då lovade att deras barn skulle kunna få fortsatt stöd från kommunen trots de förändrade reglerna. Familjerna skulle ansöka om personlig assistans hos socialförvaltningen i stället. Tanken var att en personlig assistent ska vara ledsagare och hjälpa barnet under skolskjutsen i bil.
Men så blev det inte.
Sofia Behrendtz fick, precis som de andra berörda föräldrarna, ett brev från skolan där det stod att nya regler kommer att gälla från augusti. Eftersom dotter Tyra har rätt till stöd enligt LSS ansökte Sofia genast om personlig assistans/ledsagning i skolskjutsen hos socialförvaltningen.
– Efter ett tag blev jag uppringd från någon på kommunen som sa att det politiska beslutet ännu inte är fattat och att vi därför får avslag. Sedan dess har jag inte hört något och då utgick jag från att beslutet inte fattats och ingenting har förändrats. Annars hade de ringt. Jag hörde inget mer. Innan skolan skulle börja ringde jag kommunen för att se vem som ska hjälpa Tyra i skolbussen, men då fick jag veta att det inte blir någon hjälp, berättar en mycket upprörd Sofia.
Vi träffar familjen i deras hem i Vikingstad utanför Linköping. Sofia är både ledsen och mycket arg. Varken hon eller maken kan förstå hur kommunens politiker har tänkt när de har fattat beslutet.
– Tyra kan inte åka själv. Hon sitter i rullstol och har fyra olika funktionsnedsättningar. Tyra har också svår epilepsi och hon kan få ett anfall när som helst. Om hon inte får sin medicin på en gång kan anfallet orsaka ytterligare hjärnskador. Vem tar ansvar för det? Ska chauffören stanna och hjälpa Tyra med medicin? Ingår det i chaufförernas arbetsuppgifter? Vad är det för arbetsmiljö? Och hur blir det för barnen?
Sofia Behrendtz har många frågor men ingen som vill svara på dem. Hon har ringt kommunen ett par gånger under första skolveckan för att fråga varför Tyra inte kan få stöd och för att diskutera ansvarsfrågan. Ingen har ringt tillbaka.
Tyra Behrendtz kan inte åka själv till skolan, hon sitter i rullstol och har fyra olika funktionsnedsättningar samt svår epilepsi. Hon kan få ett anfall när som helst. Kommunen har tagit bort stöd i skolskjutsen. Om hon inte får sin medicin på en gång kan anfallet orsaka ytterligare hjärnskador. Föräldrarna Sofia och Mogge undrar vem tar ansvar för det?
Familjen upplever att Tyra diskrimineras av kommunen.
– Tyra är en tolvåring som precis som alla andra tolvåringar vill vara självständig. Friska barn kan ta sig till skolan tryggt, men den rätten nekas "våra" barn. Tyra gillade att åka skolskjuts med elevassistenten och utan oss föräldrar. Hon brukade skoja och prata med andra elever. Ingen tolvåring vill vara hela tiden med sina föräldrar. Tyra är jätteledsen. Kommunen har tagit bort den lilla friheten hon hade, säger Sofia.
Hur gör ni nu?
– Vi skjutsar Tyra till skolan. Det är två mil från hemmet till den anpassade skolan i Vallastaden. Det är den skola som Tyra blev hänvisad till, inget som vi själva har valt. Skolan ligger på andra sidan av stan och det tar en och en halv timme varje dag att skjutsa och hämta Tyra. Hela vårt arbetsliv måste anpassas efter det. Vilket innebär en kortare arbetstid vilket märks i plånboken.
– Livet är redan tufft som det är. Kommunen gör det bara ännu tuffare för oss och mycket mindre jämlikt för Tyra. Hon straffas av kommunen för att hon inte är frisk.
Föräldrarna minns väl att Elias Aguirre (S), ordförande i barn- och ungdomsnämnden, sade sig ha förståelse för föräldrarnas oro inför en förändring, men att han hoppades att förändringen blir mindre än föräldrarna befarade. Både han och kommunens utbildningsdirektör Robert Bredberg sa då att de barn som har rätt till ledsagning enligt LSS ska kunna få hjälp av kommunen.
Kommunens svar: "Vi jobbar för fullt för att hitta en lösning"
Föräldrarnas hårda kritik mot kommunens beslut att ta bort stöd i skolskjuts för barn med allvarliga funktionsnedsättningar har nått beslutsfattarna. "Vi är medvetna om att det har uppstått bekymmer. Vi jobbar för fullt för att hitta en lösning", säger utbildningsdirektör Robert Bredberg.
Skolskjutsen för barn med allvarliga funktionsnedsättningar fungerade tidigare så att en ledsagare, oftast en elevassistent, åkte från skolan tillsammans med chaufför i en skoltaxi och hämtade flera barn, i tur och ordning. Sedan fortsatte elevassistenten att jobba i skolan. Det fungerade bra, enligt samtliga berörda föräldrar som Corren varit i kontakt med.
Men barn- och utbildningsnämnden i Linköping beslutade i våras att elevassistenter ska sluta vara ledsagare och i stället uteslutande ägna sig åt att jobba i skolan. Enligt nämndens ordförande Elias Aguirre (S) ska skolpersonalens tid läggas på undervisning. Åtgärden innebär att nämnden sparar en miljon kronor.
Elias Aguirre (S), barn- och utbildningsnämndens ordförande hoppas att Linköpings kommun ska hitta en bra lösning, som alla andra kommuner som aldrig haft elevassistenter som stöd i skolskjuts.
När beslutet fattades blev familjerna lovade att "de barn som har rätt till ledsagning enligt Lagen om särskilt stöd, LSS kommer att kunna få hjälp av kommunen". Kommunen ville komma åt de familjer som inte hade rätt till stödet, men nyttjade det ändå. Nu, när ett nytt läsår har börjat, ställs många familjer inför en kaosartad situation – deras barn har rätt till stöd enligt LSS, men det spelar ingen roll. Än så länge har nästan ingen familj fått ledsagning i skolskjuts.
Robert Bredberg hävdar fortfarande att de barn som har rätt till stöd ska få det.
Föräldrarna beskriver nuvarande situation som katastrofal. Vad ska de göra?
– Beslutet handlade om att vi ville gå från att slentrianmässigt bevilja alla ansökningar om tillstånd till ledsagning i skolskjuts oavsett om barn hade rätt till det eller inte. Familjerna ska vända sig till socialtjänsten som jobbar på högvarv för att göra bedömningar om vem som har rätt till ledsagning. De som har fått ett gynnande beslut kommer att kunna få hjälp.
När och hur ska det ske?
– Vi har dagliga kontakter med socialtjänsten och vi har inte stängt dörren till att skolan kan hjälpa till under övergångsperioden. Kan skolan vara behjälplig och göra en insats ska vi göra det, i den mån vi kan. Det behöver inte vara skolpersonal, det kan vara en annan personal som ska hjälpa.
Enligt Robert Bredberg finns det en grupp föräldrar vars barn har rätt till stöd enligt LSS och som har haft ledsagning i skolskjuts men som tidigare inte behövt ansöka om det hos socialtjänsten – eftersom utbildningsförvaltningen anordnade det. Nu när kommunen har ändrat reglerna går ansökningarna antingen till socialtjänsten eller till Försäkringskassan (för de barn som har rätt till personlig assistans över 20 timmar i veckan).
Det kan ta flera månader att göra bedömningar – och ännu längre tid att hitta en personlig assistent – vilket gör de berörda familjernas situation svår. Men socialtjänsten kan inte göra något åt det, enligt Annika Krutzén, ordförande i social- och omsorgsnämnden.
– Socialförvaltningen handlägger efter de lagar och regler som finns. Vi har inte ändrat några riktlinjer utan har samma handläggning av stöd som tidigare. Det är utbildningen som har tagit ett nytt beslut och det är de som ska svara föräldrarna vad de ska göra, säger Annika Krutzén.
Annika Krutzén (M) hänvisar alla frågor om problem som många barnfamiljer nu befinner sig i till de som har orsakat den situationen och fattat beslut att ta bort stöd i skolskjuts.
Elias Aguirre säger att politikerna noggrant följer det som händer i frågan.
– Vi hoppas att vi ska kunna lösa det bra, alla andra kommuner har gjort det. Linköping var en av de få kommuner som hade elevassistenter som ledsagare i skolskjuts, säger han.
Vem ska svara på de upprörda föräldrars frågor och rop på hjälp? Annika Krutzén (M), ordförande i social- och omsorgsnämnden anser att det är Elias Aguirre (S), barn- och utbildningsnämndens ordförande, som ska göra det.