Både Per Törnström och Christina Axelsson är förtvivlade efter kommunens beslut att ändra regler vilket kommer att påverka deras barn. De tycker att kommunen tar bort ett etablerat stöd utan att veta hur det blir sedan.
– Kommunen drog mattan under fötterna på oss och våra barn, säger Christina Axelsson, mamma till Sophie, 11, som går i anpassad grundskola i Vallastaden, Linköping.
Vi besöker familjen i deras villa i Ekängen. På plats finns även Per Törnström som bor i Harvestad, Linköping – hans dotter Clara, 10 år, drabbas också av beslutet. Varken Sophie eller Clara kan åka skolskjuts ensamma. Beslutet att de inte längre kommer att kunna få hjälp som hittills kom helt utan förvarning, enligt föräldrarna.
– Skolan skickade ett brev där det stod att nya regler gäller från augusti. Det kom så plötsligt utan att någon har pratat med oss om det innan, berättar Per Törnström.
Nu fungerar skolskjutsen för dem så att ledsagare, oftast en elevassistent, åker från skolan tillsammans med chaufför i en skoltaxi och hämtar fler barn, i tur och ordning. Och det fungerar bra.
– Min Sophie sitter i rullstol, har epilepsi och kan inte prata. Hon kan inte åka utan tillsyn. Det blir tryggt för alla att elevassistenten ser till barnen medan chauffören ägnar sig åt att köra bil. Hela familjen mår bra när vi vet att Sophie är i säkra händer, berättar Christina Axelsson.
Medan vi sitter vid ett bord och pratar sitter Sophie i mammas knä. Även om hon inte kan gå är hon väldigt rörlig i överkroppen och i händerna. Därför får hon inte lämnas utan uppsikt.
Att en elevassistent börjar sin arbetsdag som ledsagare och fortsätter jobbet in i skolan som elevassistent är, menar de två föräldrarna, bäst för barnen och det mest ekonomiska sättet för kommunen att lösa skolskjuts för barn med funktionsnedsättningar. För trots ett fritt skolval kan de här barnen inte välja någon skola nära hemmet eftersom de inte tas emot på alla skolor. Därför måste barnen skjutsas till de anpassade skolorna.
Men Barn- och utbildningsnämnden i Linköping ska nu ändra på förutsättningarna. Elevassistenter ska sluta vara ledsagare och i stället uteslutande ägna sig åt att jobba i skolan. De elever som har stöd enligt Lagen om särskilt stöd, LSS, har rätt till ledsagare, men familjerna måste ansöka om personlig assistans hos socialförvaltningen i stället. Tanken är att en personlig assistent ska vara ledsagare och hjälpa barnet under skolskjutsen i bil.
Både Sophie och Clara har rätt till LSS-insatser.
Vad är problemet om en personlig assistent åker med barn i stället för en elevassistent?
– Vi alla föräldrar har erfarenhet av hur svårt det är att hitta personliga assistenter. Det kommer att bli nästan omöjligt att hitta en personlig assistent som ska börja sin arbetsdag klockan 06.45 i Ekängen med Sophie och avsluta det arbetspasset klockan 08 i Vallastaden. Och sedan ska man ta sig vidare till nästa jobb utan att få någon ersättning för sin restid, säger Christina Axelsson.
Per Törnströms tioåriga dotter Clara åker också skolskjuts med ledsagare från hemmet i Harvestad – till anpassad skola på Blästadsskolan, Ekholmen. Dottern har CP och epilepsi vilket gett henne motorisk och intellektuell funktionsnedsättning.
– Clara behöver hjälp med allt. Det är bra att en elevassistent som känner alla barn och som alla barn känner, är med. Vi fick veta att från hösten får vi föräldrar följa med i stället eller att vi får skjutsa barnen själva. Men vi alla vill kunna jobba heltid nu när våra barn har blivit äldre, säger Per Törnström.
Han tror inte heller att det blir möjligt att hitta en personlig assistent till Clara som kan vara hennes stöd i skolskjutsen.
Det här är ett beslut av många andra som föräldrar till barn med funktionsnedsättningar måste hantera. Och ibland känner föräldrarna en frustration över att allt måste vara så svårt.
– Vi föräldrar vänder oss in och ut för att få livet att fungera och för att hitta speciella lösningar för att våra barn ska kunna ha någon fritidsaktivitet. Livet är redan tufft som det är. Varför försvåra våra liv ytterligare? Våra barn är redan utsatta och de är beroende av personal som man litar på. Varför göra livet svårare för dem? säger Christina Axelsson.
Ibland är det skönt att ta en paus och bara mysa.
Elias Aguirre (S), nämndens ordförande, har förståelse för föräldrarnas oro inför en förändring, men han hoppas att förändringen blir mindre än föräldrarna befarar.
– Bakgrunden till vårt beslut är att vi vill att skolpersonalens tid ska läggas på undervisning. Nu har vi skolpersonal som en stor del av sin arbetstid tillbringar i skoltaxi i stället för i skolan. Men de barn som har rätt till ledsagning enligt LSS kommer att kunna få hjälp av kommunen, säger Elias Aguirre.
Hur kommer det att gå till i praktiken om det saknas personliga assistenter för detta uppdrag?
– Det är svårt för mig att veta hur det här faller ut och hur många barn som bedöms ha rätt till stöd enligt LSS. Kommunen har skyldighet att hjälpa de barn som har rätt till stöd och de ska kunna få hjälp med ledsagning. Men det är också svårt för mig att veta hur socialförvaltningen kommer att lösa det.
Alla barn med någon funktionsnedsättning har inte lagstadgad rättighet till en ledsagare vid skolskjuts. Den rättigheten har barn som har stöd enligt LSS. Men trots det, enligt Elias Aguirre, har Linköping varit generös när det gäller tillstånd till ledsagning och många fler barn än barn med rätt till LSS stöd har fått tillstånd.
Monica Ohlién är enhetschef för kommunens myndighetskansli som har ansvar för skolskjuts i Linköping. Enligt henne finns det 50 barn i Linköping som har en elevassistent med som ledsagare i skolskjuts i bil. Hur många av dessa barn har rätt till personlig assistans enligt LSS vet inte Monica Ohlén. Och i dagsläget tycks ingen annan i kommunen veta det heller.
Barn- och ungdomsnämnden kommer i fortsättningen inte att betala kostnader för ledsagarnas arbetstid i skolskjuts utan det kommer social- och omsorgsnämnden att stå för. Elias Aguirre hävdar att beslutet inte har tagits för att spara pengar, inte i första hand i alla fall. Men nämnden räknar med en besparing på cirka en miljon kronor.
Sophie Axelsson har en korg full med leksaker som gör henne glad. Men gladast är hon när mamma Christina och resten av familjen också är på plats.
Både Christina och Per ifrågasätter kommunens helhetstänkande och efterlyser en risk- och konsekvensanalys av hur beslutet ska drabba de berörda familjerna – de ser ingen plan som ska säkra att deras barn får den hjälp de behöver för att komma till skolan.
– Ska alla bara spara i sin verksamhet även om det orsakar högre kostnader någon annanstans i kommunen? Dessutom påverkas familjernas inkomster om man måste gå ner i arbetstid, om det ens går att behålla jobbet. Till slut blir det så att vi antingen måste skjutsa barnen eller hitta någon som ska åka med, säger Per Törnström.
Annika Krutzén (M), social- och omsorgsnämndens ordförande, är helt medveten om att det är jättesvårt att hitta personliga assistenter som kan och vill jobba några timmar här och där.
– Men det som återstår att se är hur många barn som har rätt till de insatser som social- och omsorgsnämnden är ansvarig för. Vi tar inte över en insats utan det är utbildningsförvaltningen som tar bort detta, säger hon.
Enligt henne har utbildningsförvaltningen uppgett till socialförvaltningen att denna förändring troligen inte kommer att göra någon större påverkan på socialtjänsten. Och socialtjänsten har inte ändrat några riktlinjer på grund av detta.
De här insatserna har kostat utbildningsförvaltningen cirka en miljon kronor om året. Hur mycket resurser finns det för ledsagning i skolskjuts?
– Vi har ett underskott som vi jobbar med, samtidigt så fattas myndighetsbeslut med stöd av lagstiftning utan hänsyn till underskott. Det finns inga extra resurser tillförda eftersom utbildningsförvaltningen säger att detta inte kommer att påverka oss i stor utsträckning. Om det skulle bli så att det här påverkar socialtjänsten större än man trott så kommer vi givetvis att ha en dialog med förvaltningen, säger Annika Krutzén.
Robert Bredberg, utbildningsdirektör, menar att det här beslutet var nödvändigt, men han utesluter inte att skolan även i fortsättning kan erbjuda en viss hjälp.
– Jag utesluter ingenting, men vi måste gå från att slentrianmässigt bevilja alla ansökningar om tillstånd till ledsagning i skolskjuts. Det ska göras en bedömning som grundar sig på barnens behov. Och de barn som har behov av ledsagning i skolskjuts ska fortsätta ha det. Hur man löser det praktiskt kan jag inte uttala mig om, men jag kan bara konstatera att vi måste frigöra skolpersonal för undervisningsarbete i skolan.