"Jag vill berätta varför jag anser att rätten till fri tolk ska bevaras", säger diabetessköterskan Madelaine Pavlidis.
– Jag tänker att vi som jobbar inom vården och förstår situationen måste höja våra röster.
Det säger Madelaine Pavlidis, som är pensionerad sedan några år tillbaka, men som tidigare har jobbat som sjuksköterska på en rad olika avdelningar under 40 års tid. Madelaine har också varit fritidspolitiker i regionen för Liberalerna sedan 2006 tills i år.
Madelaine blev upprörd när hon läste om det nya förslaget att patienter som inte kan svenska i större utsträckning ska bekosta egen tolk. Därför vill hon berätta utifrån ett vårdperspektiv.
– Tänk dig en patient som kommer till diabetesmottagningen. Jag ska lära ut hur man tar insulin, vilka risker som finns och vad det kan innebära. Förstår man inte kan man inte sköta sin sjukdom på ett bra sätt. Det kan sluta med att man får komplikationer, säger den tidigare diabetessköterskan.
Men det är inte bara för patientens skull som rätten till fri tolk ska bevaras, tycker hon. Det är också viktigt att vårdpersonalen gör sig förstådd.
– Vi som jobbar måste känna oss till freds med den vård vi ger. Det blir hopplöst om det vi säger inte går fram.
Tror du att dina kollegor håller med dig?
– Jag tror att de flesta håller med om att patienten ska ha möjligheten att göra sig förstådd och att förstå det vi säger.
Den etiska aspekten är också något Madelaine vill betona.
– Det kan bli kortsiktig ekonomisk vinst om rätten till tolk slopas, men ur ett längre perspektiv försämras hälsan. Man kan bli inlagd och det blir dyrare. Det är också en stor risk för patientens hälsa. Detta är inte etiskt försvarbart. Den här etiska aspekten får man inte glömma bort. Vi som jobbar har våra etiska riktlinjer. Vi ska se till att alla patienter ska få samma möjlighet oavsett vem man är och varifrån man kommer.
Det kan bli en kort ekonomisk vinst om rätten till tolk slopas. På ett längre perspektiv kan det bli dyrare pga att patienter kan bli sjukare menar Madelaine Pavlidis.
Just den ekonomiska aspekten har sjukvården redan tänkt på, anser Madeliane. På de vårdcentralerna där hon har jobbat har de övergått, nästan helt, från att använda fysiska tolkar till att beställa telefontolkar. Trots den initiala oron hos vårdpersonalen har det gått oväntat bra att använda en tolk på distans. Hon menar att det är en rimlig besparingsnivå.
Hur görs bedömningen att boka tolk eller ej?
– Oftast känner vi patienten, men om vi inte känner personen som kommer akut frågar vi anhöriga om vilket språk patienten talar. Behövs tolk ska tolk användas, i den mån det är praktiskt möjligt.
– Det viktiga är att patienten förstår vad vi säger. Om en patient kommer flera gånger får patienten förtroende för vårdpersonalen och då kan man sakta, när det inte är komplexa saker, prova utan tolk.
Vad säger du om argumentet att tolkar inte alltid tolkar rätt?
– Några få gånger och när patienter kan mer svenska har patienten sagt att tolken tolkar fel. Det rör sig om en minoritet. Det blir heller inte bra om man använder Google. Anhöriga ska inte heller tolka, framför allt inte barn. Man ska inte involvera barn i vuxnas problematik.
Madelaine har själv varit med om situationer där hon inte kunde göra sig förstådd. Därför känner hon lite extra för patienterna som har språkutmaningar.
Avslutningsvis berättar före detta sjuksköterskan att hon känner lite extra för de som kommer från ett annat land. Madelaines man kommer ursprungligen från Grekland och hon säger att hon kan känna igen sig i patienternas situation.
– Jag bodde två år i Grekland. Först förstod jag ingenting. Det var jättesvårt men så småningom lärde jag mig grekiska. Därför kan jag ha lite mer förståelse. Jag ömmar lite för de som kommer från ett annat land.