För tre år sedan föddes Lennox med Sturge-Webers syndrom som drabbar 3-5 barn av 100 000.
Den lille pojken skiner upp när familjen tar emot i villan på landet, söder om Linköping. Han är inte blyg alls, van vid sjukhusbesök och kontakt med vuxna.
Han visar upp sitt rum, i väntan på att fotografen ska anlända. Där finns bland annat en favoritleksak, en liten robotgräsklippare. Det finns en fjärrkontroll till, men pappa Henric förklarar att det saknas batteri i den så Lennox kan inte förevisa klipparen.
Lillasyster Lillie, som just fyllt ett år, är också nyfiken på besöket och försöker lägga beslag på mobilen som spelar in samtalet.
I sommar är det två år sedan som vi besökte Ackerängs. Då berättade familjen om ovissheten kring framtiden. Sturge-Webers syndrom, som påverkar nervsystemet och huden, kan på sikt leda till inlärningssvårigheter, att barnet inte kan prata eller bli halvsidesförlamat.
Men familjen fokuserar på att inte leva med den oron just nu och har blivit tryggare med åren.
– Vi har blivit rätt coola med det här. På något lustigt sätt har vi accepterat och landat i det även om det kommer att komma bakslag gång på gång, säger Rosanna.
Ett sådant kom så sent som i mars när Lennox fick ett epileptiskt anfall efter att ha ramlat, slagit i huvudet och fått hjärnskakning. Det var det andra anfallet på tre år.
Nu hoppas familjen på ett långt uppehåll.
– Vissa får väldigt mycket anfall i tonåren när det blir mycket hormoner. Men de kan egentligen komma när som helst.
Lennox kryper upp i soffan efter att ha inspekterat fotografens kamera noggrannt. Han är lite hostig och snuvig och slumrar till medan vi pratar.
Enligt socialstyrelsen föds mellan 3-5 barn av 100 000 med Sturge-Webers syndrom och allvarlighetsgraden varierar. I Lennox fall finns en kärlmissbildning som sitter på halva hjärnytan. Han har även glaukom, högt tryck i ena ögat, som har krävt och kräver operationer.
Sjukdomen är inte genetisk.
Vad gäller eldsmärket i ansiktet och en bit ner på bröstet och ena armen, kan området lasras för att dämpa färgen. Men eftersom Lennox är så liten görs det än så länge när han är nedsövd.
Rosanna har varit väldigt öppen i media om Lennox syndrom. Hon vill sprida kunskap och skapa förståelse.
I fjol åkte familjen på ett läger för att träffa andra med samma syndrom. Men förhoppningen, att få känna samhörighet, uteblev. Istället möttes de av barn som hunnit utveckla flera svårare symptom.
– Det blev bara jobbigt för det kändes så långt ifrån vår verklighet, så vi åkte hem lite tidigare.
Tankarna har efter det växt fram om att anordna ett eget läger för barn i blandade åldrar, men där man istället fokuserar på synliga födelsemärken. Rosanna, som jobbar som produktionsledare inom event, har nu satt ett datum, 10-12 juli i Vårdnäs.
Drygt 40 personer har hittills anmält sig och hon hoppas på fler. Målet är att det ska bli en härlig familjesemester där även föräldrar får möjlighet att utbyta erfarenheter.
– Det jag tror att vi kan göra för Lennox, som är det bästa för honom, är att han får se att det finns fler som ser likadana ut.
Samtidigt poängterar Rosanna att hon och Henric inte lever i någon förnekelse. De inser att Lennox kan bli sämre en dag – men det är inte nu.
– Varje bra dag försöker vi att fira.
Lennox blev i fjol storebror till Lillie.
Som par har de även blivit duktiga på att åka iväg ibland utan barn. Rosanna säger att hon och Henric kommit varandra närmare efter sina erfarenheter.
– Vi pratar bättre med varandra och Lennox har nog blivit den han är för att det varit mycket sjukhusbesök. Vården är fantastisk och han tycker det är kul när det kommer folk och tar hand om honom. Det gör att det blir lättare för oss. Han sitter och kollar när de tar blodprover. Lennox har verkligen utvecklats och blivit en skön kille, en liten kompis.
Vad skulle du råda en familj som nyligen fått en bebis med Sturge-Webers syndrom?
–Det där är svårt för jag vet inte vad man ska ge för råd.
Samtidigt berättar Rosanna att hon via sociala medier fått kontakt med många andra föräldrar som har barn med samma syndrom, eller födelsemärken. Hon försöker råda dem att ta en dag i taget och inte oroa sig innan något är bekräftat eller har hänt.
Var ser du Lennox om tio år?
– Jag tror och hoppas att han är så trygg i sig själv att han äger märket. Att han accepterat det som en del av honom och att han visar andra att det går att ha ett väldigt bra liv med det.