Hon hävdar att maken uttryckt som sin sista önskan att få bli begravd genom så kallad promession. Det är en begravningsmetod där den döde frystorkas innan gravsättning. Metoden framhålls som ekologisk och miljövänlig, men den har aldrig använts.
I väntan på att den skulle tas i bruk låg flera kroppar nedfrusna runt om i Sverige. Just den här mannens maka ansökte om dispens från begravningslagen för att på så sätt kunna invänta att metoden skulle börja användas.
Hon fick dispens ända fram till sommaren 2011 men då hade myndigheterna slutligen bestämt att mannen skulle begravas. I sista stund – begravningsceremonin var redan inledd – stoppade kvinnan begravningen.
Återigen ansökte hon om uppskov, men hon fick återigen nej. Begravningen skedde sedan i februari 2013 – tio år efter dödsfallet.
Sen dess har den före detta makan arbetat för att få flytta den döde. Hon vill att hans aska ska spridas i havet på västkusten.
Linköpings kyrkliga samfällighet har sagt nej till detta, länsstyrelsen har sagt nej och nu senast i en dom från förra veckan har även förvaltningsrätten i Linköping sagt nej.
Förvaltningsrätten slår fast i sin dom att det krävs ytterst speciella skäl för att flytta någon som redan är begravd och rätten anser inte att det finns sådana skäl i det här fallet.
Begravningsmetoden promession skulle införas i Sverige av företaget Promessa organic AB. Det bolaget försattes dock i konkurs i somras.