Det är fredag och klockan är strax före åtta när Gunnar Gustafsson – som alla andra vardagar – kommer trampande på cykelbanan genom Tallboda. Han har två mil till jobbet i Malmslätt, men han är miljövän och uppskattar motionen.
Från Rydsättersvägen ska en bilist svänga höger ut på Linghemsvägen. Han stannar vid stoppskylten.
– Bilen står stilla och han ska lämna företräde, så jag cyklar ju på. Men just när jag passerar gasar han plötsligt ganska rejält och jag ser en stor, vit motorhuv komma emot mig. 'Nu händer det', hinner jag tänka, berättar Gunnar.
Han far i en båge och landar på huvudet ute i körbanan.
– Jag tuppar nog av lite. När jag vaknar till ligger jag med huvudet och händerna i asfalten, som om jag ligger och ber. Som tur är kommer det ingen bil.
Den chockade bilisten låter Gunnar sätta sig i bilen. Med händer, som inte riktigt vill lyda, ringer Gunnar först till jobbet. Sedan till polisen, som tar upp en anmälan och hjälper honom till sjukhuset.
– Handleden är av och behöver dras till rätta. Den andra handleden är stukad, ena axeln har en fraktur och jag har blödningar i skallen. Men de är ytliga, som tur är. Fem veckors sjukskrivning, så ska jag förhoppningsvis vara återställd, säger Gunnar.
LÄS MER: Björn överlevde tack vare hjälmen
Hjälmen har skrapmärken och en spricka. Gunnar är övertygad om att det var den som räddade honom.
– Utan den skulle jag inte sitta här i dag. I bästa fall hade jag legat på sjukhuset med skallskador. I sämsta fall hade jag väl legat i ett kallt rum i väntan på begravning. Så är det.
Gunnar berättar om en hjälmlös släkting som inte klarade sig lika bra.
– Min farmors far var präst i Näs i Västergötland. En dag cyklade han omkull när han svängde in till prästgården. Han slog skallen i en sten och dog.
LÄS MER: Så många väljer bort hjälmen
Gunnar tycker att alla cyklister ska använda hjälm.
– Det finns ju en del – även partikamrater till mig, som miljöminister Karolina Skog – som inte tycker att man behöver det. Jag tycker att det är dags för dem att kamma sig och vara de vuxna i rummet. Vi ska bygga bättre cykelvägar och förbättra säkerheten, men det hindrar inte att vi alla har ett ansvar för att skydda oss – på samma sätt som nästan alla som kör bil sätter på sig bilbältet.
Gunnar Gustafsson har funderat en hel del på säkerheten för cyklister. Veckorna före olyckan var han med om flera incidenter där han tvingades tvärbromsa.
– I samtliga fall, även olyckan, handlade det om bilister som skulle svänga höger. Vi har någon sorts systemfel där och måste se över hur vi bygger vårt vägsystem. Föraren sitter till vänster, har dålig uppsyn åt höger och får ofta svänga höger samtidigt som cyklisten har grönt ljus rakt fram.
LÄS MER: Han tror inte på hjälmtvång
Korsningen, där Gunnar blev påkörd, är bred och cykelbanan är inte särskilt tydligt markerad.
– Cykelvägarna måste märkas upp bättre, och jag tror att vi måste jobba mer med till exempel avsmalningar och upphöjningar, säger Gunnar.
Han jämför med hur man jobbar med nollvisionen inom flyget.
– Där uppmuntrar man till att anmäla varenda incident, även om de inte lett till något. Allt ska utredas. Det systemet saknar jag i trafiken.
Olyckan avskräcker inte Gunnar från cyklandet. Så fort handleder och axlar är läkta och cykeln reparerad tänker han börja pendla till jobbet igen. Med en ny cykelhjälm – den gamla är bara att kasta.
– Man ska cykla. Det är jättetrivsamt och ger frisk luft och motion.
