Vi har tidigare skrivit ett antal artiklar om nyttan med att ha en cykelhjälm på huvudet när man ger sig ut med sin tvåhjuling i trafiken.
Senast uttalade sig Rafael Holmgren, överläkare vid neurokirurgiska kliniken och Erik Necking, överläkare på rehabiliteringsmedicinska kliniken, där båda var rörande överens om att hjälmen kan vara skillnaden mellan liv och död.
Björn Lindblom skriver mer än gärna under på det.
2004 var han ute och cyklade på riksväg 34.
Norr om Brokind, i närheten av avtagsvägen mot Törnevik, small det.
– Jag mötte en personbil som kom över på min sida. Jag frontalkrockade med den innan den körde ned i diket.
Lindblom berättar att bilisten kom farande i cirka 90 kilometer i timmen.
– Smällen tog liksom i sidan av bilen. Jag slog i huvudet och fick bland annat fyra hjärnblödningar.
– Som tur var hade jag hjälm.
– Utan den hade jag förmodligen inte klarat livhanken.
Läs mer: Han tog till humorn efter olyckan
En cirka tio centimeter stor bit av hjälmen gick sönder vid krocken.
– Det var framdelen som slogs i bitar, berättar Björn som är ganska säker på utgången om han varit oskyddad upptill.
– Då hade skallbenet tryckts in i hjärnan.
Lindblom fick ändå betala ett högt pris.
Blödningarna i hjärnan har nämligen påverkat honom så pass mycket att han tvingats gå ned i arbetstid.
– Jag är sjukpensionär på halvtid. Den andra halvan jobbar jag som sjuksyster inom den palliativa vården på Universitetssjukhuset.
– Det som besvärar mig är när det är mycket liv och rörelse runt omkring mig.
– Jag har svårt att koncentrera mig då.
Läs mer: Så många väljer bort hjälmen
Att cykelhjälmen räddar liv är Lindblom ett levande bevis för, anser han.
Och att ge sig ut utan skyddsutrustningen är helt uteslutet.
– Kommer aldrig på tal. Hjälmen är en billig livförsäkring, säger han.
– Den som påstår något annat vet inte vad han eller hon snackar om.
Björn cyklar mycket, berättar han.
Varje dag tar han hojen till jobbet och när veckan ska sammanfattas landar han någonstans mellan tio och tjugo mil.
– Det är en enorm frihetskänsla. Fåglarna kvittrar och man blir liksom ett med naturen.
Att ge sig ut i busväder, regn, motvind eller ymnigt snöfall sätter inga käppar i hjulen.
– Varför klaga på småsaker, haha.
– Ju värre det är, desto härligare blir det.
Året efter smällen på riksvägen var Lindblom nära att bli rammad av en bil med släpvagn.
– "Nä faan, inte en gång till", var min första tanke när jag såg vagnen närma sig.
– Som tur var kände jag bara av luftdraget.
Genom åren har det blivit flera starter i Vätternrundan och Halvvättern.
– Jag minns att jag var riktigt stolt när jag klarade första loppet runt Vättern efter olyckan 2004. Det var året efter och jag grät av lycka de sista fem milen.
Att ta sig an livet med humorn som drivkraft är viktigt för Lindblom.
– Ett gott skratt kan vara den bästa medicinen, säger han. Det håller inte att sitta i ett hörn och sura över det som händer. Fast jag måste erkänna att jag kan bli sur och tvär ibland. Snabbare än tidigare. Det är väl sviterna efter olyckan som påverkar mig.
Lösningen hittar han i cyklingen.
– När jag sätter mig bakom styret känns det bra igen. Det är som att allting bara försvinner då.
Björn Lindblom har ett livsmotto som han gärna delar med sig:
– Ta det lugnt. Jag ska inte dö i morgon, men skulle jag det så ska jag dö med ett leende på läpparna.