Små vassa glasbitar skar in i Jacbos armar under färden ut ur Skäggetorp med den vandaliserade polisbussen. Men andra kollegor skadades betydligt värre, konstaterar han. Bilden är från en längre intervju med Jacob tidigare i vår.
Ingripandepolisen Jacob var en av alla de poliser som fick stenar och glåpord kastade mot sig i Skäggetorp på skärtorsdagen. I en lång intervju med Corren berättade han tidigare i år om frustrationen kring polisledningens agerande vid kravallerna, och känslan av att vara mitt i ett brinnande inferno.
– När jag stod där i kaoset med skyddshjälmen på mig kände jag mig odödlig. Men när vi var i säkerhet kom tankarna. På det som kunde ha hänt, sade han då.
När åklagaren Kajsa Malmsten väckte åtal mot de tre männen på onsdagen var Jacob hemma och njöt av en välbehövlig semester. Han tycker att det är bra att de första åtalen redan väckts.
– Det är jättebra att samhället nått det här resultatet på så kort tid. Det är unikt.
Men att åtalen känns just unika, för att utredningstiden varit så kort som två månader, är ett problem, tycker han. Likaså att polisen kraftigt måste omgruppera för att kunna hantera efterspelet av kravallerna.
– Vi är inte byggda för det samhället som vi är satta att skydda.
Känns åtalen som en upprättelse för dig som person?
– Nej, jag ser det inte så. Det är bra att man får påföljder när man begår ett brott, men jag känner inte en personlig seger. Påskkravallerna är fortfarande en förlust för samhället.
Pratar man fortfarande om upploppen på arbetsplatsen?
– Ja, framförallt pratar vi om hur vi kan förbättra vår utrustning och utbildning.
Jacob säger att det under påskupploppen blev tydligt att städer som Linköping inte är rustade för den här typen av händelser, på samma sätt som storstäderna är.
– Kompetensen behöver finnas ute i landet 24/7. Det blev en väckarklocka för myndigheten, framförallt för vår region.
Ett exempel är att vanliga polisbilar måste utrustas så att de inte totalförstörs av stenkastning.
– I Skäggetorp hade vi fordon som klarade stenkastning från sidan, men inte framifrån. Det är som en kollega sa: "Det är svårt att åka in i en folksamling med sidan först". Att rusta våra fordon så att de klarar verkligheten borde vara en billig investering för polismyndigheten.
I dag har han landat i det han var med om under skärstorsdagen.
– Det är inget som påverkar mig i vardagen. Men jag får fortfarande en del nyfikna frågor från släkt och vänner.