"Det är väl det absolut bästa med pandemin: att alla verkligen har lärt sig Teams. Så var man sitter idag spelar jätteliten roll", säger Garpcos vd tillika koncernchef Markus Strand.
Markus Strand pratar utan krusiduller. Han är bondsonen från Mjölby som blivit chef för industrikoncernen Garpco, med runt 350 anställda och närmre 650 miljoner kronor i omsättning.
Företaget har tre affärsområden. Dels är det industriverktyg. Hit hör dotterbolag som sågklingetillverkaren Swedex i Mjölby. Ett annat område är polymera material, som kan användas till allt möjligt, från truckhjul till valsar i industrier. Och så slutligen interiör och design, där Norrköpingsföretaget Trece och deras designpapperskorgar för offentliga miljöer är på frammarsch.
Det är tidig maj och Markus Strand sitter i den gamla grosshandlarvillan på Storgatan i Linköping – familjens bostad tillika hans eget kontor. Härifrån sköter han det mesta av sitt arbete, trots att Garpco har sitt säte i Jönköping.
– Våra bolag ligger utspridda runt om i hela Sverige, så var koncernledningen sitter har väldigt liten betydelse.
Och om några dagar är han på ytterligare annan ort – i Stockholm. Den 7 maj smäller det. Då ska Garpco noteras på börsen NGM, knappt 40 år efter att bolaget grundades. En viktig milstolpe för företaget. Men efter ceremonin blir det att åka tillbaka till den östgötska slätten. Huvudstaden är inget som koncernchefen drömmer om.
– Vi försöker vara så långt bort från Stureplan som möjligt, mentalt och geografiskt. När jag säger det brukar det skrämma hälften och attrahera hälften.
Markus Strand tänkte länge att han ville bli egenföretagare. Istället gick han en sorts mellanväg, där han jobbade på Garpco och sakta men säkert köpte allt större aktieposter, så att han idag är den näst största ägaren i bolaget, som han leder från villan på Storgatan i Linköping.
Så förklarar Markus Strand den affärsidé de har i investmentbolaget. Tanken är att köpa upp bolag som omsätter ett eller ett par tiotal miljoner, och få dem att växa till hundramiljonersklassen. Det ska vara bolag med lokal förankring, gärna i mindre orter där man vet att de anställda vill stanna länge.
– Vi köper bra bolag och har dem för evigt.
– Sen är ju alla bolag till salu för rätt pris naturligtvis, men vi köper och har ingen treårsexit. Och det är många som kanske vill att man ska ha det. Men vi är nog den minst sminkade grisen som går till börsen. Och det är tack vare att vi har långsiktiga storägare. Jag behöver inte pumpa nån aktiekurs, för ingen av storägarna blir glada av att vi trycker upp aktien och att det sen faller brant ner.
Utgångspriset för Garpcos aktier när företaget börsnoteras kommer att ligga på 275 kronor. Man räknar med att ha ett börsvärde på cirka 300 miljoner kronor initialt.
Varför vill ni ut på börsen?
– Ta ett av de här sista förvärven som vi gjorde vid nyår. Det är några entreprenörer i Karlskoga som säljer sitt bolag. De gör detaljer till försvarsindustrin, och har ju hur mycket som helst att göra. Vi vill ju ha kvar deras engagemang, men vi vill ju äga hela bolaget. Då vill vi kunna erbjuda dem aktier i Garpco.
– De som har drivit upp bolaget vill ju inte släppa det. De har ju ägnat halva livet åt detta, eller vissa hela livet, och då blir det här ett mjukare sätt, att de blir delägare och får vara med på vår gemensamma resa.
Hur känns det att ta steget ut i offentligheten som ju en börsintroduktion innebär?
– Vi har funnits på en mellanlista, Pepins, som man kan kalla för en alternativ aktiemarknad. Där har vi handlats en gång i månaden, så vi har tränat i över fem år.
En av förändringarna i Markus Strands liv efter olyckan med trädet är att han numera lägger fem procent av sin arbetstid åt uppfinnande. Grytunderlägget på bilden är ett av resultaten av detta.
Ute varslar små knoppar i träden om våren. Men de påminner också om att det aldrig hade behövt bli någon börsnotering för Markus Strand.
År 2018 var han med om en olycka där han fick ett träd över sig. Han fick ligga på sjukhus i över två veckor med tjugofem benbrott och flera skadade inre organ.
– Det var helt jävla kört. Jag skulle ju dö där, det trodde jag liksom. Och då blir man jävligt sur över att ha jobbat och ha massa aktier och pengar på banken.
Där och då, hög på morfin, lovade han sig själv att njuta mer av livet.
– Jag måste dricka dyrare rödvin var ju ett av löftena, säger han och skrattar.
"Jag tror ingen har gjort en billigare börsintroduktion nånsin", säger Markus Strand om att de bestämt sig för att gå ut på börsen under lågkonjunktur. Hade ekonomin varit bättre och fler velat till börsen, så hade avgifterna för att noteras också varit högre, menar han.
Han såg också framför sig att han skulle jobba mindre. Något som uppenbarligen inte blivit av. Men kanske har han ändå hittat en kompromiss som funkar.
– Jag har ju verkligen engagerat mig i ungdomsfotboll. Jag är så förbannad över hetsen kring tidig elitsatsning, säger han och fortsätter:
– Barn, oavsett om de har pengar eller ej, ska få idrotta. Så det ägnar jag mig åt.
Just nu är han involverad i ett projekt som kallas "Fredagsfotboll" i Berga.
– Trots att jag då blir börs-vd så ska jag stå i Berga på fredagar och spela fotboll. Och det är ju sånt som ger tillbaka. Så jag har väl dragit ner lite från en galen nivå och prioriterat in annat. Man ska syssla med sånt som man blir glad av.