US gick upp i förstärkningläge på tisdagskvällen på grund av det stora inflödet av patienter. Personalen fick hämta sängar i förrådet. Det var 31-åriga Maria Wingstål som fick vänta längst, i 27 timmar, innan hon fick en vårdplats.
I veckan berättade vi om att akuten på US fick gå upp i förstärkningsläge på grund av hög belastning. En patient hade fått vänta i 27 timmar. Det var 31-åriga Maria Wingstål. Hon arbetar till vardags på en skola i Ekholmen. När det närmade sig jullov var många sjuka, både elever och personal. Kort därefter blev även Maria sjuk, i vad som verkar ha varit influensa.
– Jag har haft influensa tidigare och inte blivit särskilt sjuk, men för ett par år sedan diagnostiserades jag med en ovanlig sjukdom, Takayasus, som får blodkärlen att bli inflammerade. För att må bra trots sjukdomen står jag på flera läkemedel som gör att immunförsvaret blir sämre, så den här gången blev jag jättesjuk.
Det som började som en vanlig förkylning blev allt värre. Maria hostade och det blev allt tyngre att andas med slemmet i luftvägarna. Under två dagar försämrades hon kraftigt.
– Jag hostade och så kunde jag andas lite. Sedan var det som att det blockerades i bröstet och jag fick ingen luft alls. Jag fick panikkänslor. Sen hostade jag igen och då lossnade det lite.
På tisdagens eftermiddag förvärrades hennes tillstånd.
– Till slut kände jag att jag kommer att kvävas hemma om jag inte får hjälp. Jag fick ju ingen luft. Så jag ringde 112. Men de sa att de var många som ringde och att jag skulle vänta. Då la jag faktiskt på och tänkte att jag skulle vänta. Men sen täpptes det till igen så jag ringde upp 112. Min röst höll på att försvinna, men jag hann i alla fall få fram adressen. Sen gick det snabbt.
Ambulansen kom och Maria kom till akuten vid klockan 17, samma tisdag som US akutmottagning hade som mest att göra någonsin, enligt personalen.
– Det är svårt att minnas exakt vad som hände, jag var så sjuk, men jag fick dropp och syrgas och så. De tog hand om mig direkt. Sedan var jag kvar i det där akutrummet.
Det blev många timmar. För personalen var det intensivt. Ungefär dubbelt så många patienter som normalt och ytterst begränsat med platser på avdelningarna, så patienterna kom inte vidare från akuten. Inte heller Maria.
– En sköterska som jobbade där hann gå hem från sitt pass och sedan komma tillbaka nästa pass. Då låg jag fortfarande kvar i samma rum. Hon sa: "Men gud, är du fortfarande kvar här?". De sa att de hade svårt med vårdplatser och jag märkte att de tyckte synd om mig som fick ligga kvar där, men jag var helt slut så jag tänkte inte så. Jag märkte inte av deras stress. Man bryr sig inte så mycket i den situationen, jag var bara glad att få hjälp.
Maria beskriver hur personalen tog hand om henne, erbjöd något att äta och dricka. Frågade om hon ville ha en tandborste, om hon behövde hjälp av tvätta sig.
– Jag vill verkligen hylla dem för deras vård. Som patient är jag så tacksam över den hjälp jag fick. För oss som är så sjuka att man är på akuten kanske det inte gör så mycket att man får titta in i en vit vägg i 27 timmar.
Men hon förstår att det varit svårt för personalen.
– Det är klart att det inte är bra att de känner sån stress och dåligt samvete för praktiska saker som inte fungerar. De gör verkligen så gott de kan och jag är jättenöjd med vården jag fått. Det som var akut löste de snabbt.
På onsdagens kväll fick hon en plats på en vårdavdelning. Då hade hon varit på akuten 27 timmar. Ett dygn senare fick hon åka hem.