Hej då, pandemin! Hej dejting, så småningom! Spruta nummer ett är tagen, tvåan tas i början av maj. Eftersom Malin är sjuksköterska och behandlar covidpatienter har hon fått inleda sin vaccinering.
Det senaste året har gett Malin minnesbilder hon alltid kommer att bära med sig. Och på ett plan vill hon inte glömma dem.
– Jag har skrivit dagbok. Allt finns sparat och jag vill faktiskt inte glömma de scener jag sett, som när jag stod i en sal med åtta nedsövda, svårt sjuka människor. Jag har sett pandemin i vitögat. Att minnas den är ett sätt att inte ta någonting i livet för givet.
Det senaste året har varit så fyllt av kontraster för Malin. Först långa arbetspass med rigorös skyddsutrustning.
Efter arbetsdagen är hon helt slutkörd, så frågan är om hon ens hade orkat umgås så mycket . . .
– Samtidigt var det i början extremt jobbigt att inte ha någon att ventilera allt med, eftersom vi uppmanades att bara umgås med dem vi bor med. Vi ensamhushåll glömdes bort där.
Rekommendationer kom sedan om att varje ensamhushåll kunde välja ut en–två personer som de kan umgås med.
– Jag valde min mamma som jag bor nära. Vi har umgåtts som om vi ingick i samma hushåll och det har varit min räddning. Utan henne vet jag inte hur det skulle ha gått.
Hur orkar du med jobbet?
– Genom att inte tänka på hur sliten jag egentligen är. Jag bara betar av en dag i taget.
På fritiden har Malin, mot bakgrund av den stora försiktigheten på jobbet, känt stor frustration och irriterat sig på människors nonchalans gentemot de restriktioner som finns. Själv har hon bokstavligen stått mitt i viruset.
– När jag sett människor tränga sig, strunta i avstånd och hosta rakt ut har jag velat skrika "Hallå! Begriper ni ingenting! Har ni inte förstått att viruset är ett lotteri som kan drabba vem som helst?"
Malin har varit singel ett par år. Hon gillar Tinderappen på grund av enkelheten och snabbheten till spontana möten i hemstaden.
– Visst kan det vara skönt med den betänketid man får med skriftliga konversationer via en dejtingsajt, men det är ju inte en brevvän jag är ute efter. Å andra sidan kan jag känna en sorg. Jag dricker inte alkohol och gillar inte att vara ute på krogen. Det är inte en miljö jag trivs i och är bekväm med. Var kan man då hitta kärleken? Är en dejtingapp enda alternativet?
Nu träffar hon ingen presumtiv partner. Det skulle kännas som dubbelmoral, som att hon inte stod upp för sin yrkesroll om hon var oförsiktig på fritiden.
– Även ur den aspekten påverkar pandemin. Jag är 33 år och min högsta dröm är att bilda familj, men nu kommer jag ingenstans. Ibland tänker jag att det kanske är för sent och att jag inte kommer hinna uppleva det.
Det kan vara svårt att dejta även annars, men under senaste året har det verkligen blivit extra knepigt.
– Jag gjorde en undersökning på min Instagram om hur de som är singlar gör. Totalt svarade 429 personer och 40 procent svarade att de dejtar pandemisäkert, medan 60 procent svarade att de väntar ut pandemin. Det säger ganska mycket om hur coronan har påverkat oss singlar som vill träffa kärleken.
Malin gillar yoga, att springa och – framför allt – att laga mat. Hon har faktiskt gett ut en egen kokbok, "God mat helt enkelt". En kokbok utan krångel, pekpinnar och oändliga listor med sällsynta ingredienser.
När pandemin är över längtar hon efter kramar och att kunna vistas ute utan att väja för människor.
Men mest av allt efter kärlek.
– Att få bli kär på riktigt, äkta och seriöst. Känna att jag är tryggast i världen. Att älska – och bli älskad.