De trodde att man börjat se en ljusning. De trodde att politikerna ville satsa på skolan.
Så i ett svep grusades förhoppningarna när det framkom att S+M-styret i Linköping planerar att lägga ner S:t Lars gymnasium.
– Vi tycker att det är jättetråkigt såklart. Både för eleverna, och för att vi känner att vi har nånting bra på gång här, säger Elin Ivarsson, matematik- och fysiklärare på skolan.
– Sen är det inte överraskande för oss att det gått knackigt ekonomiskt. Men så finns alltid en förhoppning om att man vill satsa på en liten enhet.
Kollegan Markus Lundgren, musik- och medialärare, instämmer.
– De senaste åren har vi varit på gång med ganska mycket bra. Organisation och struktur har förbättrats, och vi ser resultat i elevernas enkätundersökningar. Vi kan bara hoppas att utbildningsförvaltningen gjort sitt yttersta under dessa fyra år som vi har varit kommunala för att få skolan att bära ekonomiskt, säger han.
Enligt honom är det tydligt att skolan gör nytta.
– Alla elever är olika och har olika utmaningar, och det finns väldigt många elever som behöver den här lite mindre skolan.
Det finns en härlig atmosfär på skolan, menar de.
– Det är en så familjär och trygg stämning. Man trivs i kollegiet och med eleverna, säger Elin Ivarsson.
Därför har det kanske varit extra tungt att se hur beskedet landat hos eleverna.
– När man möter elevernas sorg så är det hjärtkrossande, säger Markus Lundgren.
Hur tycker ni att det här har skötts av förvaltningen och politikerna?
– Vi hade en så positivt känsla, vi tänkte ju att vi var på gång att vända det här. Så på så sätt var det kanske lite av en chock att det kom just nu, säger Elin Ivarsson.
– Det är väl aldrig trevligt att leverera ett sånt besked, säger Markus Lundgren och fortsätter:
– Hade de gjort det i våras hade man kunnat beskylla dem för att det varit spiken i kistan med en gång, för då hade ju ingen sökt om beskedet kommit då. Så jag tänker att man skulle haft ha åsikter om det när än beskedet hade levererats.
Hur känner ni inför framtiden?
– Man ser ju elevernas oro, det är det som tar tag i mig. Jag är inte orolig för min egen del. Vi är kommunanställda och kommunen ser ju till att vi får en arbetsplats, säger Markus Lundgren.
Nu är fokuset på att fortsätta bedriva undervisningen och att stötta eleverna, berättar Elin Ivarsson.
– Vi jobbar ju för att eleverna, hur det än blir till slut, att de ska ha en så bra skoltid som möjligt, både här och var de än hamnar.