"Det är med stor sorg vi vill meddela alla våra gäster att vi kommer att slå igen portarna för gott". Så inleds en lapp som är uppsatt på entrédörren till Linköpingsrestaurangen Söderkrogen i Ekkällan. Det var i augusti 2018 som Alexander Davidiadis, tillsammans med sina döttrar Anthoula och Irini Davidiadis, drog igång verksamheten. Dessförinnan hade krögaren drivit restaurangen El Greco i Sturefors i 24 år. Nu har han alltså tvingats att lämna branschen.
– Jag fick två strokes samtidigt den 19 augusti tidigare i år och var totalt borta i ungefär en vecka på sjukhuset. Nu orkar jag lite mer än i början – men då var det katastrof. Jag kunde inte ens hitta i min egen lägenhet, så illa var det. Det går sakta framåt men med många bakslag. Det räcker att jag blir ledsen över någonting så blir det dimmigt igen, säger Alexander Davidiadis.
– Vägen tillbaka är lång. Allt handlar om rehabilitering – och vi pratar flera år. I samråd med en advokat tog vi beslutet att begära företaget i konkurs för att inte samla på oss en massa utgifter. Det var enda sättet att stoppa verksamheten.
Hur känns det att tvingas stänga restaurangen?
– Det är svårt att förklara. Det känns riktigt pissigt måste jag säga – för hela vår själ finns där i restaurangen. Det var pandemin och så nu kriget, men vi kämpade på och var omtyckta. Jag får fortfarande massor av mejl om bokningar.
Men det fanns ingen som kunde kliva in i ditt ställe?
– Nej, det är en sak att vara anställd i en restaurang och en sak att driva den. Vi hade garanterat fortsatt om jag inte hade blivit sjuk, men det behövs någon som drar i alla trådar och det var jag. Jag har skött inköp och personalen.
Enligt Alexander Davidiadis är det nu konkursförvaltaren som sköter den fortsatta processen. Målet är att kunna överlåta hyreskontraktet och sälja inventarierna till en annan aktör. När allt kan bli klart vet han inte.
– Konkursförvaltaren ringer inte såvida han inte absolut behöver mig.
Är målet att kunna komma tillbaka och driva restaurang igen?
– Jag har nog gjort mitt som restaurangägare. Jag vet inte om min hjärna klarar av den stress och press som det innebär. Men så fort jag blir bra vill jag hjälpa andra aktörer i restaurangbranschen – kanske som konsult. Visst, jag blir snart 65 år, men jag kan inte bara sitta hemma, säger Alexander Davidiadis.