Det var söndagen den 6 augusti som Kalle, 14, hittades död på Folåsa ungdomshem utanför Linköping.
Nyligen kunde Corren avslöja att en 14-årig flicka hittats död på Sis Folåsa ungdomshem som tvångsvårdar skolpliktiga flickor. Efter vår rapportering kontaktas Corren av flera personer som på olika sätt kände 14-åringen. Snart får vi även kontakt med 14-åringens mamma Zanele. De vill alla berätta mer och ge en bild av vem 14-åringen var.
En talangfull person med mycket energi i kroppen, som var aktiv, spelade piano, tecknade... Men som också kämpade med en särskild problematik som gjorde att 14-åringen var extra sårbar. Det gör också att de reagerar på ordet "flicka" i vår rapportering.
– Han hette Kayla från början, men ville kalla sig Kalle. Han identifierade sig som kille och var öppen med det för alla, både i skolan och bland kompisar, säger Zanele.
Hon är mycket ledsen, har svårt för att prata och undrar vad som hände den sista tiden. Varför tog Kalle sitt liv? Hur kunde han göra det på en låst avdelning? Och varför flyttades han till Folåsa, där man bara tar emot flickor?
– De ringde och sade att han skulle till Folåsa när de nästan var framme i Linköping. Första veckan fick jag inte prata med honom i mobilen. Men efter det pratade vi då och då. Han svarade väldigt kort i telefon och jag undrar om han kunde prata fritt.
Zanele bor i en kommun utanför Östergötland och berättar om Kalles uppväxt som kantats av självskadebeteende, missbruk och rymningar från olika familjehem. I grunden finns även en traumatisk händelse i barndomen då Kalle utsattes för våldtäkt och sexuella övergrepp.
– Efter det var han inte sig själv och fick ingen hjälp. Innan var han ett glatt barn som spelade fotboll, red och åkte skateboard. Han har alltid varit väldigt aktiv, smart, snabblärd och duktig i skolan.
Kalle var en aktiv person men mådde allt sämre och började skada sig själv, testa droger och umgås med äldre ungdomar som drack alkohol.
Kalle uppgav för flera personer i hans närhet att han skulle ta sitt liv om han placerades på Sis-hem. Den 6 augusti i år blev det verklighet efter att han kom till Folåsa ungdomshem utanför Linköping.
Men Kalle mådde allt sämre och började umgås med äldre ungdomar. När Zanele ska välja ut bilder till sin berättelse dyker jobbiga minnen upp – på några av bilderna har han skurit sig själv.
Förutom traumat kring övergreppet kämpade Kalle med allt vad det innebär att leva i fel kropp. Men Kalle fick inte stöd eller rätt behandling, berättar Zanele utan kom in i en spiral av destruktiva händelser. Hon vände sig till socialtjänsten i hemkommunen flera gånger för att få stöd. Där har handläggarna avlöst varandra.
– Jag önskade att få en stödfamilj som Kalle kunde åka till ibland. Jag är ensam och har fler barn och Kalle tog all min kraft. Men de hade ingen, sade de. Däremot kunde de ta honom ifrån mig.
Bilden visar en rastgård som flickor på Folåsa ungdomshem kan vistas på.
Till slut placerades Kalle på frivillig grund i ett familjehem. Men då startade karusellen med rymningar – och vid ett flertal tillfällen greps Kalle av polis och påträffades påverkad av narkotika och alkohol. Till slut vände sig socialnämnden till förvaltningsrätten för att få beslut om tvångsvård enligt LVU. Under hösten förra året kom domen: "Genom missbruket och det socialt nedbrytande beteendet utsätter Kalle sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas", skrev domstolen.
I domen framgår även att Kalle medgav sina problem och att han önskade att få bo hos sin mamma. Eftersom Kalle var så ung såg domstolen allvarligt på missbruket och bedömde att det sammantaget krävdes vård med stöd av LVU. I domen framgår att Zanele samtyckte till tvångsvård.
– Jag trodde att han skulle få komma till ett behandlingshem, men det blev mer som ett fängelse. Jag hade önskat att han kunde bo här hos mig ibland.
Bilden visar ett av de rum där tvångsvårdade flickor bor på Folåsa ungdomshem.
I väntan på plats flyttade Kalle återigen runt på olika boenden, däribland ett jourhem (se separat artikel). Kalle hade försökt ta sitt liv några månader innan han flyttade till jourfamiljen där han trivdes bra, och sade, inför flera personer, att han skulle göra det igen om han placerades på ett Sis-hem. När han slutligen hamnade på en låst avdelning på Folåsa i Vikingstad blev hotet verklighet. Zanele känner till dödsorsaken, men vill få svar på hur det kunde ske.
– Han vårdades enskilt – de kan inte få ha vad som helst på en sådan avdelning så hur kunde han ta sitt liv?
Hon är kritisk till kompetensen på de statliga institutionerna där barn med olika psykiatriska problem tvångsvårdas.
– All personal är inte vårdutbildad och alla förstår inte alla människor. Hur ska personal utan rätt kompetens veta vad som är bäst för barn som har försökt begå självmord? De behöver psykiatrisk vård. Sis är som ett fängelse.
Kalle, 14, tog sitt liv efter mindre än två månader på Folåsa ungdomshem utanför Linköping. Hans mamma Zanele undrar varför han hamnade på ett låst ungdomshem i stället för att få hjälp av sjukvårdspersonal som har kompetens att möta och vårda unga med hans problematik.
Efter dödsfallet har hon gått igenom Kalles mobiltelefon och hittat meddelanden som han skrivit till vänner samt dagboksanteckningar. Hon visar några av dem för oss. I en tråd skriver Kalle att han blivit nedlagd på golvet och slagen i huvudet av personal på Folåsa.
– Han skrev även att han längtade efter att få komma ut. Han trodde att han skulle få göra det i augusti. Kalle ville köpa hund, han älskade djur. Och nu är han död. Jag har velat komma in på rummet. Jag vill få svar på frågor. Vad gjorde han sista dagen, vad hade han för kläder, var han glad eller ledsen? Men jag får inga svar.
Det är socialtjänsten som ansvarar för själva placeringen av en ungdom. I en separat intervju uppger enhetschefen inom berörd socialtjänst hur man agerat efter Kalles självmord. Som vi tidigare har berättat pågår även en intern utredning på Folåsa ungdomshem som även lex Sara-anmält händelsen.