Kommunstyrelsen brukar liknas vid kommunens regering. Här sitter totalt 13 ledamöter varav sex representeras av S+M-styret och sju stycken representeras av oppositionen.
På den ena sidan mötesbordet radar de styrande Socialdemokraterna och Moderaterna upp sig. På den andra formerar sig oppositionen, som består av formationerna V, MP, LL och C samt KD, SD och L. När de 13 ledamöterna sammanträdde under onsdagen var oenigheten påtaglig.
Som en del av överenskommelsen mellan socialdemokrater och moderater finns förslaget om att inrätta ett politiskt trygghetsråd. Rådet är en del av en ny organisation som bland annat ska möta upp regeringens lagförslag om att ge kommunerna huvudansvaret för det brottsförebyggande arbetet. En lagförändring som förväntas träda i kraft efter sommaren. S+M-styrets förslag är att rådet ska bestå av sju politiker – något som mötte skarp kritik.
– Vi välkomnar trygghetsrådet – men däremot motsätter vi oss att inte samtliga partier som är invalda i kommunfullmäktige finns representerade i rådet. Att bekämpa brottsligheten och öka tryggheten är en av kommunens viktigaste frågor att lösa. Om det nya styret verkligen vill ha en bred förankring i de här frågorna borde alla partier finnas med, sa Liberalernas gruppledare Åsa Wennergren och föreslog att rådet borde innehålla nio ledamöter istället.
Liberalernas gruppledare Åsa Wennergren ansåg att S+M-styrets nya trygghetsråd inte är demokratiskt, då inte alla partier som är invalda i kommunfullmäktige får vara med.
– Om vi på riktigt ska förklara ett krig mot narkotikan i Linköpings kommun, och om vi ska stå längst fram på barrikaden för att lösa problemen, bör alla partier i kommunfullmäktige vara med. Det är häpnadsväckande att man inte vill det och visar att man kanske inte på riktigt vill komma tillrätta med de här problemen, fyllde KD:s gruppledare Liselotte Fager i.
S+M-styret och den vice ordföranden Niklas Borg (M) menar att samverkan med till exempel polisen påverkas negativt om rådet är för stort. Han poängterar också att trygghetsskapande och brottsförebyggande åtgärder inte bara kommer att beslutas av rådet. Även Centerpartiet stod bakom styrets förslag.
– Tidigare har det bara varit kommunstyrelsens presidium som utgjort den här funktionen så vi har ändå velat bredda det politiska deltagandet, sa Niklas Borg.
Miljöpartiets Maria Moraes kritiserade bland annat den åtgärdsplan mot segregation som tagits fram.
En annan fråga som vållade hätska diskussioner var kommunens åtgärdsplan mot segregation. Oppositionspartierna, inte minst Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Linköpingslistan, var kritiska mot att kommunstyrelsen inte fick möjlighet att påverka innehållet. Styret förklarade att "åtgärdsplanen" endast var en sammanställning av förvaltningens planerade åtgärder under året.
– Vi tycker att det är djupt missvisande att den kallas för en åtgärdsplan för segregation. Vi skulle vilja hävda att det är en åtgärdsplan mot konsekvenserna av segregation. Det är få åtgärder i planen som ger sig på de bakomliggande strukturerna som gör att Linköping är Sveriges näst mest segregerade kommun bostadsmässigt, sa MP:s Maria Moraes.
Kristina Edlund (S) är sedan årsskiftet ordförande i kommunstyrelsen. Socialdemokraterna styr Linköping tillsammans med Moderaterna.
Styrets Elias Aguirre (S) påpekade att flera beslut fattats för att "ta steg" mot att motverka segregationen i Linköping. Kommunstyrelsens ordförande Kristina Edlund (S) uppmanade att ta diskussionen, om åtgärdsplanen, vidare till nämnderna.
– Det här är ett förtydligande kring vad som har gjorts i kommunen – det handlar inte om en budgetdebatt som hör hemma i kommunfullmäktige. Den här diskussionen håller på att "go bananas". Ordning och reda tack, sa Moderaternas Fredrik Lundén.
– Det blir en snudd på härskarteknik om man aktivt vill tysta förtroendevalda. Jag hoppas inte att det är så du menar. Det här är en åtgärdsplan som inte har rapporterats på ett tydligt sätt, och då är det självklart att vi ställer frågor, kontrade Maria Moraes.
Linköpingslistans Michael Cocozza är kritisk till kommunens hantering av de ökade kostnaderna för start- och landningsbanan vid Saab.
Flytten av start- och landningsbanan vid Saab, som kräver att kommunen betalar ytterligare 40 miljoner kronor i ökade kostnader, var också något som oppositionen kritiserade.
– Det finns inget stöd i avtalet med Saab för att kommunen är tvingad att betala 2/3 av tillkommande kostnad. Eftersom Saab ansvarat för projektets genomförande och kommunen redan från början betalat en större andel av kostnaden borde tillkommande kostnad belasta bolaget i högre utsträckning, sa Linköpingslistans Michael Cocozza och ansåg att ett nytt beslut skulle fattas på ks.
– Vi har haft en förhandling med Saab och det här är resultatet. Sedan kan man ha uppfattningen om att vi hade kunnat vara mer framgångsrika i den förhandlingen, sa kommundirektören Paul Håkansson.