De tvÄ socialsekreterare som vi trÀffar i lÀgenheten vill förbli anononyma. Dels för sin egen sÀkerhet men ocksÄ för de vÄldsutsatta personer som de trÀffar. "Om nÄgon kÀnner igen oss som socialsekreterare och ser oss med en vÄldsutsatt kvinna Àr det inte bra", sÀger de.
Vi ombeds att dyka upp vid en lekplats nĂ„gonstans i Linköping â utan attiraljer som visar att vi Ă€r journalister frĂ„n Corren. HĂ€r möter social- och omsorgsnĂ€mndens ordförande Annika KrutzĂ©n (M) upp oss. En bit dĂ€rifrĂ„n ligger en av kommunens akutlĂ€genheter för Linköpingsbor, oftast kvinnor, som flyr frĂ„n en vĂ„ldsam relation. För att vara pĂ„ den sĂ€kra sidan kommuniceras aldrig lĂ€genhetens exakta adress i förvĂ€g â varken digitalt eller fysiskt. VĂ€l pĂ„ plats i lĂ€genheten trĂ€ffar vi tvĂ„ socialsekreterare, som Ă€ven de vill förbli hemliga.
De jobbar enkom mot vĂ„ldsutsatta vuxna â frĂ„n 21 Ă„r och uppĂ„t.
â Vi tĂ€nker pĂ„ alla de personer som Ă€r skyddsplacerade. Om folk kĂ€nner igen oss och ser oss med en kvinna Ă€r det inte bra för nĂ„gon. Sedan handlar det om vĂ„r egen sĂ€kerhet. Det finns jĂ€ttemĂ„nga vĂ„ldsutövare vars kvinnor och barn som vi har placerat bort frĂ„n Linköping, sĂ€ger en av socialsekreterarna nĂ€r vi har klivit in i lĂ€genhetens vardagsrum.
I slutet av förra Äret avsatte politikerna i Linköping en pott pengar, nÀrmare bestÀmt 8,5 miljoner kronor, öronmÀrkta för social- och omsorgsnÀmnden. 1,5 miljon kronor har bland annat anvÀnts för att rusta upp tolv akutlÀgenheter runt om i Linköping. Anledningen var att det larmades om lÀgenheternas standard.
â Socialsekreterarna lyfte problemet. Vi vill inte ha en situation dĂ€r man rycks upp frĂ„n allt man kĂ€nner till och sĂ€tts i en lĂ€genhet som man vantrivs i. Vi hade ett exempel dĂ€r det var en person som vĂ€nde i dörren pĂ„ grund av lĂ€genhetens standard. Det handlar om liv och död, det kan vara en fara för livet att Ă„tervĂ€nda hem, sĂ„ dĂ„ mĂ„ste man fĂ„ ett bra omhĂ€ndertagande, sĂ€ger Annika KrutzĂ©n.
AkutlĂ€genheterna, för personer som flyr en vĂ„ldsam relation, ligger aldrig pĂ„ markplan â och fastigheterna ska alltid vara försedda med lĂ„sta portar. PĂ„ dörrarna, som ska vara sĂ€kerhetsklassade och försedda med titthĂ„l, stĂ„r ett fiktivt namn. Om fler akutlĂ€genheter behövs upprĂ€ttas kontakt med stans fastighetsĂ€gare. Kommunens bestĂ„nd pendlar mellan tio och 20 lĂ€genheter beroende pĂ„ behovet för stunden. Under 2023 beviljades 43 vĂ„ldsutsatta personer, samt 46 medföljande barn, akutlĂ€genhet i Linköping.
Annika Krutzén (M) menar att lösningar pÄ hemmaplan kan vara bra för familjer och barn dÀr hotbilden frÄn den vÄldsutövande personen inte bedöms vara sÄ stor.
Men det Àr ocksÄ mÄnga personer, framförallt kvinnor, som fÄr skydd och stöd pÄ en helt annan ort. Under förra Äret var det 23 vÄldsutsatta personer, samt 19 medföljande barn, som placerades pÄ ett skyddat boende pÄ en annan ort.
Med de upprustade akutlĂ€genheterna, och att fler boenden förses med skalskydd i form av larm, Ă€r kommunens förhoppning att fler vĂ„ldsutsatta personer ska kunna fĂ„ stöd pĂ„ "hemmaplan" i Linköping. Det Ă€r ocksĂ„ en bĂ€ttre affĂ€r för social- och omsorgsnĂ€mnden â som ska spara 55 miljoner kronor fram till 2026.
â Vi har i vĂ„r Ă„tgĂ€rdsplan, dels för att fĂ„ ned kostnaderna, en inriktning för att skapa fler "hemmaplanslösningar". Förutom den hĂ€r typen av placeringar, pĂ„ grund av vĂ„ld i nĂ€ra relationer, handlar det ocksĂ„ om HVB-placeringar. Ăr det möjligt för en kvinna och ett barn att bo kvar i Linköping, i en lĂ€genhet med larm, istĂ€llet för att flyttas till ett skyddat boende pĂ„ en annan ort Ă€r det en bĂ€ttre lösning för bĂ„de personerna och kommunen, sĂ€ger Annika KrutzĂ©n.
Socialsekreterarna pÄpekar ocksÄ att det inte bara rÀcker med boenden för att kunna hjÀlpa fler pÄ hemmaplan.
â DĂ€r Ă€r mycket kopplat till behovet av stöd egentligen. Vi behöver se till att vi har emotionella och praktiska stödinsatser i Linköping. Det har tidigare varit svĂ„rt att tillgodose och dĂ€rav har vi ibland behövt att placera personer pĂ„ annan ort â trots att hotbilden inte föranleder den Ă„tgĂ€rden. Det Ă€r de Ă€rendena som vi vĂ€ldigt gĂ€rna vill undvika, sĂ€ger en av socialsekreterarna och fortsĂ€tter:
â Vi vill inte rycka upp familjer frĂ„n tryggheten dĂ€r det inte behövs.
AkutlÀgenheterna ligger aldrig pÄ bottenplan. Fastigheterna Àr försedda med lÄsta portar och namnet pÄ dörren Àr fiktivt.
Vad gör kommunen för att mer stöd ska kunna ges?
â Ett steg Ă€r ju att tillskapa lĂ€genheter hĂ€r sĂ„ att det finns en möjlighet att bo kvar. Sen fĂ„r vi titta pĂ„ om det behövs mer resurser för att ge stöd till de hĂ€r individerna. Men vi Ă€r villiga att lĂ€gga de pengarna dĂ„ vi hoppas att det minskar kostnaderna för att placera vĂ„ldsutsatta pĂ„ annan ort, sĂ€ger Annika KrutzĂ©n.
Hur mycket pengar hoppas ni spara?
â Du fĂ„r inga summor av mig. Men vi har ett ganska stort underskott i nĂ€mnden och vi tror att en vĂ€ldigt stor del gĂ„r att Ă„tgĂ€rda med fler hemmaplanslösningar. Det Ă€r ett stort arbete som pĂ„gĂ„r för att Ă€nnu mer av vĂ„ra insatser ska ges i Linköping.
Varför har "hemmaplanslösningar" inte varit ett fokus tidigare?
â Jag tror att det har varit ett fokus, men att vi behöver öka takten i omstĂ€llningen.
"Ăr inte hotbilden sĂ„ stor ska vi inte rycka upp en hel familj och förĂ€ndra barnens liv helt och hĂ„llet. DĂ€rför behövs "hemmaplanslösningar", sĂ€ger kommunens socialsekreterare. I upprustningen av akutlĂ€genheterna har de bland annat försetts med leksaker.
Men hur ska grÀnsdragningen göras, mellan de vÄldsutsatta som kan stanna i kommunen och de som behöver flytta till en annan ort?
â Ibland Ă€r det sjĂ€lvklart. Om det Ă€r ett vĂ€ldigt fysiskt allvarligt vĂ„ld, dĂ€r vi gör bedömningen att personen riskerar att dö, mĂ„ste vi placera bort individen frĂ„n kommunen. Sen kan det absolut vara svĂ„rt att göra bedömningarna men vi tar alltid det sĂ€kra före det osĂ€kra. Vi tar alltid till en sĂ€ker insats först för att se hur situationen utvecklar sig. Skulle vĂ„ldsutövaren eftersöka individen kan den ju inte flytta tillbaka till Linköping â men i vissa lĂ€gen kan det se annorlunda ut. Ăr inte hotbilden sĂ„ stor ska vi inte rycka upp en hel familj och förĂ€ndra barnens liv helt och hĂ„llet. DĂ€rför behövs "hemmaplanslösningar", sĂ€ger en av socialsekreterarna.
Annika Krutzén hoppas att de upprustade lÀgenheterna kan göra att fler söker hjÀlp.
â Om det finns nĂ„gon dĂ€r ute som funderar pĂ„ om det finns ett bĂ€ttre alternativ sĂ„ vill vi visa att det gör det. Man ska inte behöva utstĂ„ eller leva med nĂ„gon som misshandlar. Om man ocksĂ„ ser att det finns lösningar hĂ€r i Linköping kanske tröskeln att söka hjĂ€lp inte Ă€r lika stor, sĂ€ger Linköpingspolitikern.
"Det Àr otroligt vanligt att den vÄldsutsatta flyttar hem igen. Vi mÄste hela tiden jobba med svÄrigheterna i att lÀmna en relation. Det kanske finns barn som saknar den vÄldsutövande personen. DÄ mÄste vi göra allt för att underlÀtta steget, och dÀr kan lÀgenheterna spela en stor roll", sÀger socialsekreterarna till Annika Krutzén (M).
Emelie Gustafsson (C), vice ordförande i social- och omsorgsnÀmnden och en del av oppositionen, tycker att det ökade fokuset pÄ "hemmaplanslösningar" Àr nÄgot bra.
â För mig Ă€r inte det viktiga att kommunen ska spara pengar utan jag tycker inte att det Ă€r de vĂ„ldsutsatta kvinnorna som ska behöva flytta pĂ„ sig. I vissa fall kan det fungera att stanna kvar i kommunen och dĂ„ Ă€r de hĂ€r lĂ€genheterna en lösning som Ă€r bra. Sen behövs det alltid mer insatser för den hĂ€r gruppen â det Ă€r nog bĂ„de jag och Annika (KrutzĂ©n) överens om. Men det hĂ€r Ă€r ett steg i rĂ€tt riktning.