I lokalen såldes det under en period mjölk. En gammal mjölkkanna har fått bli en prydnad ute i cafédelen.
– Det är många som har kommit in och sagt att de är glada att bageriet är öppet igen, säger Fadi Bahlo medan han häller pärlsocker på några bullar.
Ja, Linköpingsborna har kommit att vänja sig vid att det finns ett bageri i hörnet av Artistgatan intill teatern. Det har det faktiskt gjort nästan hela tiden sedan byggnaden stod klar 1926.
– Det kom in en kvinna häromdagen och berättade att hon varit här 1972 för att köpa mjölk när det låg en mjölkbutik här. Och en äldre man berättade hur han blivit hitskickad som barn för att köpa mjölk. Då sprang jag ut i bageriet och visade en gammal mjölkkanna som låg där. Han blev så glad att få se den så vi ställde upp kannan i fönstret, säger Fadi samtidigt som han öppnar ugnen så att ångan väller ut.
Kunden Lage Johansson säger att han inte varit inne i bageriet på säkert 30 år när han är inne och handlar lördagsmorgonen.
Det har gått tre veckor sedan han och frun Samah Bahlo öppnade upp dörrarna som har varit stängda sedan Ronaldo's stängde för mer än ett år sedan.
– Vi skulle egentligen ha öppnat lite senare, men vi skyndade oss för att kunna ha öppet på fettisdagen, säger Samah Bahlo som till vardags jobbar på Medborgarskolan, men som hoppar in och hjälper till när det behövs.
Annars är det bara Fadi som jobbar, än så länge.
– Jag jobbade tidigare på Linds stora bageri i Hackefors i flera år. Det här är väldigt annorlunda. Där är det så stort och det är lite mer som en fabrik med många som hjälper till. Här får jag göra allting helt själv.
Kommer du klara av att vara själv?
– Det beror på hur det går. Men jag tror att det kommer att behövas fler här framöver. Men än så länge får vi vänta med sådana tankar, säger Fadi.
Än så länge är Fadi Bahlo ensam i bageriet. Samah hjälper till ute vid kassan så ofta hon kan.
På vardagar går Fadi upp vid klockan 04.00. På helgerna blir det lite senare.
Att lämna livet som anställd och bli egenföretagare liknar han vid att klättra över en mur.
– Det är alltid en risk och det är inte lätt att ta klivet och hoppa över till den andra sidan. Jag märker att jag blir stressad och helt plötsligt får jag tusen tankar: När ska vi öppna? Hur ska jag göra? Vad ska jag göra? Och ibland känns det som att jag bakar bröd för första gången, trots att jag har gjort det i över 20 år.
– Men man måste tro på det man gör, annars går det inte.
Han avbryts av att dörrklockan ringer. En kund har kommit. Det är en kvinna som undrar vad Fadi haft i hålkakan.
– Det är ett eget recept som jag kan göra nu när jag är min egen bagare, säger Fadi när kvinnan har gått igen.
– Hon verkade gilla det. Det där är min största belöning, när någon gillar det jag har bakat.
Samah och Fadis bageri fick inte heta Wasa hembageri som det gjorde förr (och som fortfarande står på den gamla skylten). Istället tog de namnet Wasastan hembageri, för att hålla sig nära originalet.