Sekelporten är ett företag som vill bygga i klassisk stil, så som de hus som uppfördes perioden 1880–1929. Vd Andrea Mattsson menar att det är en stil som en stor majoritet av svenskarna föredrar.
– Det är uppenbart. Vi vill ändra den negativa synen på nyproduktion genom att bygga så som människor faktiskt vill bo. Vi är övertygade om att människor inte nödvändigtvis är emot att det byggs utan vad som byggs, säger hon.
När Linköping bjöd in till markanvisningstävling vid Djurgårdsgatan var det ett sådant förslag som Sekelporten lämnade in, ritat av arkitekt Nils Freckeus. Men förslaget uppskattades inte av utvärderingsgruppen, med stadsarkitekt Erik Adolfsson i spetsen. Sekelporten fick den lägsta poängen för gestaltning av samtliga tävlande: 3,5 av 10.
Så här skrev utvärderingsgruppen bland annat om Sekelportens förslag:
"Förslaget är en uppseendeväckande stilkopia, vilket är ett nytt fenomen i Linköping. Utformningen sticker onekligen ut men väcker frågetecken om det blir för mycket en känsla av kuliss. Uttrycket av bostadspalats från sekelskiftet 1900 kan associera till delar av den klassiska stadens stilepoker, men här hamnar formspråket på fel plats och i otakt med stadens årsringar. Projektet har en hög ambition om rik detaljutformning, men är för bundet till sitt eget ideal. Det saknas relation och samspel med den varierande omgivande bebyggelsen. En mer kreativ tolkning av äldre arkitekturepokers kvalitéer hade varit välgörande."
Nu var det i slutändan inte det omdömet som fällde avgörandet. Markanvisningstävlingen byggde på en kombination av gestaltningspoäng och vilket pris som byggföretagen var beredda att betala för marken. Sekelporten bjöd mest av alla, nästan 50 procent mer än det näst högsta budet, vilket förde upp deras offert till tredje plats av sex tävlande.
När både ettan och tvåan sedan tackade nej till att teckna avtal gick budet vidare till Sekelporten, som också tackade nej. Det svåra marknadsläget, och att kommunen krävde byggstart inom 18 månader, låg bakom det beslutet.
– Ska man bygga bostadsrätter måste man ha sålt 50 procent av lägenheterna för att få kreditiv, och det går inte i dagsläget. Det är synd att inte kommunen kunde vara mer flexibel med tiden, säger Andrea Mattsson.
– Stadsarkitekten ville också ha förändringar i vårt förslag som hade varit svåra för oss att acceptera. Vi kan absolut göra anpassningar, men inte gå ifrån vår huvudlinje. Med vårt tävlingsbidrag ville vi visa att man kan bygga vackert igen och ge människor det som de faktiskt vill ha.
Andrea Mattsson tycker att stadsarkitekter har för stor makt över vad som får byggas.
– Det ska inte vara personlig smak som avgör vad som byggs i en stad. Hade man frågat Linköpingsborna är jag övertygad om att de hade satt vårt projekt som etta. Men jag hoppas att vi får fler chanser, jag har stark anknytning till Linköping. Min mamma kommer från staden, och mormor, morfar och kusiner bor där, säger hon.
Michael Diamant, medgrundare av Arkitekturupproret, är inne på samma linje som Andrea Mattsson.
– Stadsarkitekter hatar klassiska hus, de är skolade så. Det är arkitekterna mot mänskligheten. Det viktiga för oss är att Linköpingsborna och politikerna får se vad det är som stadsarkitekten valt bort, säger Diamant.
– Problemet är att politikerna inte vågar gå emot sina tjänstemän. Det försöker vi förändra och vi har lyckats på några ställen, bland annat i Göteborg, där man faktiskt valt bort modernistiska lådor och satsat på klassisk arkitektur, fortsätter han.
Diamant är helt övertygad om att nästan alla Linköpingsbor skulle ha valt Sekelportens klassiska arkitektur om de fått chansen att rösta.
– Stadsarkitekten kallar det för kulissarkitektur. Jag tror inte att någon Linköpingsbo skulle hålla med honom.'
Ni skriver i sociala medier att stadsarkitekten stoppade Sekelportens förslag. Det stämmer ju faktiskt inte, Sekelporten fick trots allt erbjudandet om att bygga?
– Ja, vi kanske var lite för hastiga på avtryckaren. Men det viktiga här är att stadsarkitekten gjorde allt för att sänka Sekelportens förslag. Först genom att ge lägsta poäng för arkitekturen och sedan genom att kräva förändringar i deras förslag. I stället gavs högst betyg till en Peablåda, sådana som smälls upp överallt i landet.
Stadsarkitekt Erik Adolfsson vill inte kommentera Sekelportens förslag utöver vad utvärderingsgruppen skrev i rapporten (se ovan).
Finns det en motsättning här, mellan folkets smak och er arkitekters?
– Det tror jag lite grann är en missuppfattning. Jag älskar äldre bebyggelse och jag tycker ofta bättre om äldre hus än om nya. Men att göra ett nytt projekt som ska se gammalt ut för att uppnå de kvalitéerna, det är inte alltid så enkelt. En gammal miljö har ju spår av historia och det är ofta det som vi uppskattar, säger Adolfsson.
Tror du inte att många Linköpingsbor tycker att Sekelportens förslag, med burspråk och utsmyckningar, är vackert? Samtidigt som ni ger det allra lägst poäng i utvärderingen?
– Det vill jag inte spekulera i. Vi gör en professionell bedömning, utifrån vår kompetens, av vad vi tror är bäst för staden.
När Sekelporten fick erbjudandet om att bygga framförde Adolfsson & co flera önskemål om förändringar. Bland annat skrev de så här: "Tona ner chimären av ett kvarter från sekelskiftet 1900. Applicera samtida formelement och detaljer."
– När ett företag erbjuds en markanvisning går vi in i en vidare dialog om hur vi kan bearbeta och förbättra ett projekt. Det hade vi gjort även i det här projektet, och det hade sannolikt inneburit en del justeringar för att bättre samspela och bidra till omgivningen. Men exakt vad det hade inneburit har vi ju inte ens pratat om, säger Erik Adolfsson.
Adolfsson tror dock att något liknande förr eller senare kommer att realiseras i Linköping.
– Det kommer fler markanvisningar och det är en övergripande trend i arkitekturen att man tillför lite mer historiserande element.
Efter att Peab, Aprilstaden och Sekelporten tackat nej blev det till sist HSB som fick köpa marken bredvid Stångåstadens pågående bygge på Djurgårdsgatan. Där ska HSB bygga 70 bostadsrättslägenheter.
HSB fick 4,5 poäng för gestaltningen, ett mer än Sekelporten men fyra mindre än Peab. HSB betalar 4 125 kronor per kvadratmeter (BTA), medan Sekelportens bud låg på 6 003 kronor.