I tisdags i förra veckan presenterade Elias Aguirre (S) och Annika Krutzén (M) en ny organisation för att förbättra samverkan mellan skola och socialtjänst. En riktad satsning görs mot högstadieskolorna – som alla får en egen socialsekreterare. Med omorganisationen avvecklas också två verksamheter. Dels det skolsociala teamet, men också Skolfam – vars nedläggning har mötts av motstånd.
Skolfam är i grunden en arbetsmodell som i dag finns i 21 svenska kommuner och omfattar cirka 800 barn. Verksamheten riktar sig mot familjehemsplacerade barn där skola, socialtjänst och familjehem samverkar för att kartlägga barnets förutsättningar för att lyckas i skolan – och därefter erbjuda individanpassat stöd.
Rikard Tordön (C), psykolog och forskare på Linköpings universitet, har arbetat med Skolfam under lång tid. Han och Centerpartiet är kritiska till att S+M-styret lägger ned verksamheten.
– Man har sett att det är 7,5 gånger vanligare att barn i familjehem döms för allvarlig kriminalitet innan 20-års ålder. Men om de lyckas i skolan halveras den risken. Därför har den här evidensbaserade metoden tagits fram.
Maria Moraes, Miljöpartiets gruppledare, menar att styrets nya organisation inte ersätter Skolfam.
– Jag känner verkligen att det är en sorgens dag. Det här är ett beslut där man visar att man inte vill ta de preventiva åtgärderna på allvar. Det är få av de som skjuter i Linköping i dag som har en lyckad skolgång bakom sig, säger hon.
– Skolfam finns av en anledning – men verksamheten har inte fungerat som den ska den senaste tiden för att den försummades av alliansen förra mandatperioden. Man hade både kunnat satsa på Skolfam och högstadieskolorna, fortsätter Maria Moraes.
När social- och omsorgsnämnden, under onsdagen, fattade beslut om nedläggningen uttryckte alla oppositionspartier sin oro.
– Det framgår inte tydligt vad man ska göra för den här målgruppen istället, säger Rikard Tordön.
Ordförande Annika Krutzén (M) tar åt sig av kritiken om att beslutsunderlagen inte var tillräckligt tydliga – men motiverar nedläggningen med svårigheterna kring Skolfam.
– Bekymret har varit att modellen inte fungerat. I Skolfam ska det finnas med en psykolog som måste rapportera i ett journalsystem. Det har gjort att vi bara har kunnat arbeta med barn som är familjehemsplacerade i Linköping, säger hon.
Linköping har totalt 152 barn som är familjehemsplacerade varav merparten i åldrarna 6–16. Enligt Annika Krutzén har Skolfam, sedan starten 2017, som mest nått ett tiotal barn samtidigt.
– De övriga barnen har fått hjälp – men inte genom Skolfam, säger hon.
Har ni försökt att få Skolfam att fungera?
– Jag tror att vi utredde det två gånger förra mandatperioden och hittade inget sätt att juridiskt få det att fungera.
Men ni ser inte att det behövs en extra satsning mot de här barnen?
– Det är det vi gör nu. Det här är en satsning på alla barn och de familjehemsplacerade barnen är inget undantag. Ambitionen är att vi ska nå fler och att fler ska få hjälp, säger Annika Krutzén.
Rikard Tordön är skeptisk till förklaringen om att kommunen inte har fått Skolfam att fungera:
– Det fungerar i alla andra 20 kommuner som använder modellen. Det är inget skäl att lägga ned istället för att starta om med nya förutsättningar.