"Vi har aldrig haft så få vårdplatser. Det kommer att bli den värsta sommaren någonsin. Det känns så varje år och varje sommar blir det lite värre än året innan. Om man som sjuksköterska hade fem patienter innan sommaren så har man tio under sommaren", säger specialistsjuksköterskan Gunilla G Larsson (till vänster i bild). Här tillsammans med kollegorna Elin Boström Holm och Johan Larsson som båda är överläkare.
Strax före nyår gick US i Linköping upp i förstärkningsläge, det näst högsta beredskapsläget, på grund av vårdplatsbristen. Med anledning av det skrev överläkaren Johan Larsson, som arbetar på akutmottagningen, ett inlägg på sin privata Facebooksida för första gången på länge.
"Ni bör bli oroliga, ja rentav rädda. För det innebär att sjukvården inte klarar av sin vardag", skrev han i inlägget.
Några veckor senare har inlägget gett upphov till samtal i korridorerna och mellan kollegor. Det har delats över 700 gånger och fått flera hundra kommentarer. En sen eftermiddag möter vi Johan Larsson och två av kollegorna. Tillsammans har trion över 50 års erfarenhet på US akutmottagning. Specialistsjuksköterskan Gunilla G Larsson – som även är Johans hustru – har med sina 21 år varit anställd på akuten längst av de tre. Överläkaren Elin Boström Holm och Johan Larsson har arbetat där nästan lika länge, runt 16 år.
– Det är jätteroligt att jobba med människor. Man får så mycket kärlek tillbaka. Att vårda andra är att få tillbaka, säger Johan, som menar att det som resulterade i förstärkningsläget egentligen var en förväntad situation.
– Flödet är egentligen förutsägbart. Det är ungefär 30 patienter som läggs in varje dygn, så har det varit de senaste 15 åren. Men finns det inga platser så patienterna kommer vidare så kan inte vi bedriva patientsäker vård, säger Johan.
Varje år har de sett vårdplatserna minska och nu, redan innan årets semesteransökningar lämnats in, oroar de sig över hur det ska bli i sommar.
– Vi har aldrig haft så få vårdplatser. Det kommer att bli den värsta sommaren någonsin. Det känns så varje år och varje sommar blir det lite värre än året innan. Om man som sjuksköterska hade fem patienter innan sommaren så har man tio under sommaren, säger Gunilla.
– Sen efter att ha jobbat stenhårt under sommaren är det många som slutar under hösten och då kan man inte öppna de vårdplatser man stängde ner inför sommaren. Så för varje år blir det färre vårdplatser. Det kommer att komma till en punkt när det hela brakar ihop och något av landets akutsjukhus måste stängas ner, säger Johan.
"Förr lyfte man luren för att få en patient flyttad inom sjukhuset. Från avdelning till röntgen, eller från en avdelning till en annan. Idag kräver det ett digitalt formulär som tar flera minuter att fylla i, för varje flytt en patient ska göra. Det blir många minuter varje dag", säger överläkaren Elin Boström Holm (mitten). Här tillsammans med överläkaren Johan Larsson och specialistsjuksköterskan Gunilla G Larsson.
De menar att signalerna varit tydliga under lång tid – läget är kritiskt – och för att lösa bristen på personal har de tre förslag.
Anställa vårdbiträden
Yrkesgruppen fanns tidigare inom sjukhusvården och behöver inte ha någon vårdutbildning, men avvecklades under 90-talet.
– Vårdbiträden skulle kunna göra det mest basala omvårdnadsarbetet, som hjälp med toalettbesök, hygien och mat. Uppgifter som annars måste göras av sjukvårdsutbildad personal. Den avlastningen gör det möjligt för undersköterskor och sjuksköterskor att ansvara för fler patienter, vilket skulle resultera i fler vårdplatser, säger Johan.
De är också övertygade om att det skulle vara ett bra sätt att marknadsföra vårdyrket.
– Det skulle kunna bli en inkörsport från gymnasiet. När jag föreläste för gymnasieelever nyligen så var det bara några få som visste vad de ville göra sen. De allra flesta kanske inte vet. Så då kan vårdbiträdesyrket också fungera som ett fönster mot vården, säger Gunilla.
80 procents arbetsvecka eller tre dagar ledigt
Trion föreslår att man minskar arbetstiden, så att 80 procents arbete ger heltidslön. Ett annat alternativ skulle kunna vara den avskaffade 3:3-modellen, där man arbetade tre dagar och sedan var ledig i tre dagar.
– Det positiva var att man hann vila upp sig. Den första dagen var man bara trött, den andra dagen kunde man pyssla lite hemma och den tredje dagen var man bara ledig. Vi ska ju jobba länge, då måste man orka också, säger Gunilla.
De tror att vårdyrket skulle kunna bli mer attraktivt hos yngre generationer.
– De kommer inte att jobba livet ur sig på samma sätt. Hur mycket man än trivs med sitt jobb, så vill de flesta inte leva för arbetet, säger Johan.
Men det är ju redan brist på personal, blir det inte bara mer övertid då?
– Meningen är ju att vi inte ska ha någon övertid alls, men just nu fungerar inte vården utan övertid. På sikt skulle fler söka sig till vården. Även fler unga, som vill ha ett liv utanför jobbet också. Så det är inte bara för oss som jobbar nu, utan en långsiktig lösning för att få personal till vården, säger Gunilla.
Mindre tid framför skärmen
En tredjedel av sjuksköterskans arbetsdag går åt till att dokumentera olika saker och fylla i olika formulär, berättar Gunilla. De menar att systemen är onödigt krångliga och inte kommunicerar tillräckligt bra med varandra.
– Förr lyfte man luren för att få en patient flyttad inom sjukhuset. Från avdelning till röntgen, eller från en avdelning till en annan. Idag kräver det ett digitalt formulär som tar flera minuter att fylla i, för varje flytt en patient ska göra. Det blir många minuter varje dag, säger Elin.
De upplever också att politiska maktskiften ställer till det.
– Ett tag skulle vi ha olika lönetillägg, sedan skulle man ta bort alla tillägg. Ett tag skulle det vara olika arbetstidsmodeller, sen skulle vi inte ha det. Det ger ingen trovärdighet med de snabba kasten, säger Gunilla.
Tillsammans har överläkaren Johan Larsson, specialistsjuksköterskan Gunilla G Larsson och överläkaren Elin Boström Holm över 50 års erfarenhet på US akutmottagning. Deras förslag för att rädda vården ur krisen handlar om att tillsätta yrkesgruppen vårdbiträden, införa arbetstidsmodeller och minska det administrativa arbetet.
Marie Morell (M) är sedan i höstas regionstyrelsens ordförande. Hon är överlag positiv till vårdpersonalens förslag.
– Vi vet att det är mycket dokumentation. Där tittar vi på om vi kan våga gå före och fokusera på avvikelser istället för när allt fungerar. Men då kanske vi måste uppvakta Ivo, för om vi inte har dokumenterat alla moment så får vi kritik av Ivo. Å andra sidan, om vi inte lyckas ha tillräckligt många vårdplatser öppna, så får vi kritik för det också.
Personalen beskriver krångliga formulär som tar upp deras tid?
– Där finns ett tydligt uppdrag som vi kallar "Fånga tidstjuvarna". Det har precis dragit igång och innebär att alla enheter ska försöka identifiera det som tar tid. Vardagsstrulet, som kanske inte tar många minuter var och en för sig, men som blir mycket tid när man lägger ihop det. Vi inom politiken måste också tänka igenom vad vi begär för underlag av verksamheterna, så att det inte blir så mycket merarbete. Det finns massor att göra på alla nivåer.
Varför köper man inte in bättre datasystem?
– Det här är en pågående diskussion. Ambitionen är alltid att de ska vara användarvänliga, men alla är inte alltid överens om vad som är bäst. När vi har infört nya datasystem så är inte alla nöjda, vissa tycker att just deras professions viktiga parametrar inte syns tillräckligt tydligt, medan andra tycker att det fungerar bättre än tidigare.
Varför kortar man inte arbetstiden till 80 procent eller inför 3:3-modellen?
– Det pågår flera pilotprojekt där man testar nya modeller. Vi försöker titta på snabbare införande av de modeller som utreds och se över möjligheten att tänka mer flexibelt kring arbetstid, men i grunden behöver vi fler arbetade timmar. Modellerna behöver ju generera mer arbetstid, som minskad korttidsfrånvaro eller sjukskrivning.
Men om det skulle göra att fler vill jobba i regionen på sikt?
– Det är ju det som ska utvärderas. Sedan finns det vissa som redan är godkända, som ständig natt och 90:10 med tio procents återhämtning som finns i Motala. Jag tror att vi i regionen behöver bli bättre på kommunicera hur vi arbetar med de här frågorna.
Personalen föreslår att man anställer vårdbiträden?
– Vi är jätteöppna för såna här förslag och tror att det är rätt tänkt. Kan man hitta fler yrkeskategorier som kan avlasta, så är vi positiva. Det är bara fantasin som sätter stopp. Det är jättebra om det kan bidra till att lösa problemen?
Varför görs det inte då?
– Vissa kanske tror att man inte får göra så? Det finns inga politiska beslut åt varken det ena eller andra hållet gällande vårdbiträden. Det har varit väldigt öppet. Vi har en väldigt stor frihetsgrad där verksamheterna själva får identifiera vilka professioner man behöver.
Personalen känner att politiken ändrar sina beslut hela tiden?
– Jag kan förstå att det verkar otydligt och det är en läxa till oss inom politiken, att förklara förändringarna. Som att erfarenhetstillägget fanns med på en lista som det förra styret presenterade. Det var inte alls diskuterat med oss och när vi tillträdde var det mycket kvar innan det skulle kunna införas. Det blev en pengapåse vi kunde använda för att införa OB-tillägget, men vi hade inte dragit tillbaka det om det redan hunnit rullas ut.