Den nya stadsdelen Djurgården, där byggnationerna har påbörjats, är enligt stadsarkitekten ett bra exempel på hur Linköping kommer att behöva växa i framtiden.
Vid stadsbiblioteket i Linköping står en utställningsmonter uppställd. Med rubriken "Linköping – på väg mot framtiden" försöker kommunen konkretisera hur staden ska växa under de kommande decennierna – fram till år 2050. I området kring Linköpings nya resecentrum spås cirka 10 000 nya bostäder ha byggts, Vallastaden har mer än fördubblats och på Stångebro-området har ungefär 20 000 nya bostäder tillkommit. Fler företag har också etablerat sig i staden, inte minst på det 250 hektar stora Distorpområdet strax norr om Linköping. Vid flygplatsen finns en hubb för bland annat flyg- och rymdföretag.
– 2050 och 2060 är den största greppbara planeringshorisonten som vi har. Vi kommer säkert att ha fel i vissa delar, men vi kan ändå göra ett rimligt försök att vara förberedda. Det vore tokigt om vi inte försökte att spå lite om framtiden och vad som är en möjlig utveckling, säger kommunens stadsarkitekt Erik Adolfsson.
Han bedömer att det kommer att behövas 40 000 nya bostäder fram till år 2060.
– Men det kommer att behövas så mycket mer än bara boenden. Det kommer att krävas skolor och vårdcentraler, butiker och parker. Allt som ett samhälle behöver för att fungera. Annars kommer ingen vilja flytta hit, säger han.
Som stadsarkitekt är han ett bollplank och en rådgivare på kommunens samhällsbyggnadsförvaltning – och ska ha en form av överblick över stadsbyggnads- och arkitekturfrågorna i Linköping. Vi träffar honom bland grävmaskiner och byggarbetare på området Djurgården i södra Linköping. Här, strax öster om Lambohov, har visionen om 250 000 invånare år 2060 redan börjat att göra avtryck. Kommunen förbereder just nu infrastrukturen. Fastighetsbolaget Stångåstaden har påbörjat byggnationen av det första bostadskvarteret.
– Exakt när Djurgården är färdigbyggt vet vi inte, det beror mycket på konjunkturläget de kommande 10–15 åren. Men den första planeringsetappen är igång och det kommer att bli Djurgårdens centrum, med ett stadsdelstorg, samhällsservice och butiker i bottenplanet, säger Erik Adolfsson och fortsätter:
– Djurgården är en av många pusselbitar som krävs för att bidra till visionen 2060 och det är ett fint exempel på hur vi, på ett annat sätt än tidigare, försöker att länka ihop stadens alla delar. Vi behöver skapa en tätare och mer finmaskig stad.
I den nya stadsdelen Djurgården, strax öster om Lambohov, kommer det att byggas omkring 3 000 nya bostäder.
Med en "mer finmaskig stad" menar stadsarkitekten att fler Linköpingsbor behöver ha nära till fler samhällsfunktioner – och att stadens puls behöver sprida sig utanför stadskärnan. På så sätt tror han att transporterna kan minska.
– Vi måste hela tiden se till att alla funktioner finns med när staden växer. Vi kan inte bygga bostadsområden för sig, handelsområden för sig och kontorsområden för sig. Vi behöver bygga en komplett stad – bara då kan vi klara av ett gott stadsliv utan att behöva sätta oss i bilen för att skjutsa barnen till förskolan eller för att vi behöver köpa ett par nya skor, säger stadsarkitekten.
Med en "tätare stad" menar han att kommunen måste hushålla med mark. Linköping är staden på slätten, omgiven av jordbruksmark, och det är en av utmaningarna när staden ska växa.
– Att vi måste försöka att hushålla med marken, och växa inåt, är tydligt när man tittar på den totala bilden fram till 2060. En betydande del av samhällsutvecklingen ligger runt Stångebro, Mörtlösa och Kallerstad. Även Djurgården är ett område som vi har valt att bygga tätare än man tänkte för 20 år sedan.
– Men täthet innebär inte bara byggnader. Vi kommer att behöva en täthet av parker, skolor, vårdinrättningar, företag, arbetsplatser och butiker. Samtidigt är det tyvärr ibland nödvändigt att vi knaprar av väl utvalda delar av åkermarken – om staden som helhet ska fungera.
Det här området, omkring Ostlänken och Linköping nya resecentrum, är enligt stadsarkitekten Erik Adolfsson en unik möjlighet för kommunen. "Det är få förunnat att ha den resursen", säger han.
Om jordbruksmarken är en utmaning finns det också fördelar för Linköping – enligt stadsarkitekten. Ostlänken är en sådan.
– Ostlänken kommer att innebära en stor strukturomvandling, och det innebär helt fantastiska möjligheter. Vi kommer att kunna vidga vår centrala stadskärna, på andra sidan ån, och skapa en central mittpunkt runt ån och vår hamn. Vi kommer att kunna skapa en ny stadspark, nya kajpromenader och ett rikt stadsliv. Det är få städer förunnat att ha den resursen.
– Samtidigt har vi ju vänt ån ryggen tidigare. Staden har kommit till på sin plats för att den ligger längs en vattenväg och det har uppstått industrier och handel runt om, men i takt med att de här funktionerna har flyttat har ån mer blivit en baksida. Nu ser vi en jättemöjlighet att göra den till Linköpings framsida igen, säger Erik Adolfsson.
Vad blir de tuffaste nötterna att knäcka fram till 2050–2060?
– Det är att vi ska kunna växa så här pass mycket utan att få växtvärk. Det finns en enorm skaparvilja i Linköping, men det gäller att hinna tänka efter också. Det gäller att vi bygger staden på ett sätt där vi inte tappar bort det som är "Linköpingska" kvalitéer. Linköping är den ganska stora staden med ett schysst utbud och bra kommunikationer men som inte lider av storstädernas trafikinfarkter och osunda trängsel. Det måste vi värna om.
"Det gäller att vi bygger staden på ett sätt där vi inte tappar bort det som är "Linköpingska" kvalitéer", säger Erik Adolfsson.
Men varför måste staden egentligen växa så mycket? Behöver staden bli större?
– I hög grad handlar det om politiska intentioner. Men samtidigt vet vi att det är jättemånga människor som vill komma hit. Det är företag som vill vara här för att det finns bra arbetskraft, ett fungerande och attraktivt utbildningssäte och ett bra sjukhus. Det är helt enkelt en fråga om vartåt människor och marknaden ser en attraktivitet – och jag ser det som vår uppgift att möta den viljan och kanalisera den på ett bra sätt.
Men vad säger du till de Linköpingsbor som är oroliga?
– Det har jag stor förståelse för. Jag möter ganska ofta människor som säger att de inte känner igen sig i Linköping längre för att saker och ting förändras så fort. Men i det sammanhanget är det viktigt att vi berättar storyn om hur staden ska utvecklas på ett hållbart sätt.
Klimatförändringarna kommer att ställa nya krav på staden, inte minst när det gäller vatten och grönområden. Det menar kommunens stadsarkitekt Erik Adolfsson.
Hur är Linköping att bo i år 2060?
– Jag hoppas att det på många sätt är en mer människovänlig stad. Där vi inte känner att vi har olika trafikslag som hela tiden stångas mot varandra utan att vi lever ett mer balanserat liv – där även gatorna är vår livsmiljö. Vi kommer att tampas med skyfall och klimatförändringar och det kommer att ställa nya krav på mellanrummen mellan husen. Vi kommer se inslag av vatten, grönska och rekreationsområden på nya sätt på grund av det. Samtidigt har vi ett Linköping som fortsatt har sin själ kvar.