Gudrid Hansen och Torbjörn Gustafsson hyser inte någon större tro om att kommunen kommer att bjuda in till dialog i frågan, även om det är vad de hoppas på. "Det föder en slags apati, att det inte är lönt att engagera sig", säger Gustafsson.
De har varit med om det här förut.
År 2021 bestämde sig dåvarande politiska styret för att sälja fastigheten Dalkulla i Kisa. Ett kulturhistoriskt hus på det så kallade Vråkenområdet, som enligt detaljplanen varken får rivas eller användas som bostad. Det fick flera lokala profiler att gå ut i protest mot beslutet, som till slut revs upp den hösten.
Två som protesterade då var Gudrid Hansen och Torbjörn Gustafsson. Att politikerna återigen vill sälja huset gör dem upprörda.
– Det är en häpnadsväckande nonchalans. Man pratar i alla sammanhang om samråd och dialog. Och då vill vi veta, vilka har man samrått med här?, säger Torbjörn Gustafsson.
Vad de båda Kindaprofilerna önskar sig är liv och rörelse i huset. De nämner olika affärer som använt lokalerna genom åren, och tycker att det är ett exempel på verksamhet som skulle passa i byggnaden.
Vad säger att en privat ägare inte skulle kunna uppfylla de önskemål ni har?
– Det är det vi inte vet, vi vet inte vilka konsekvenserna kan bli. Det kan bli hur bra som helst. Men vi vet ändå att om det är i kommunens ägo så finns ett ansvar för att fastigheten blir kvar och att den sköts, säger Hansen.
Gustafsson tillägger:
– Dyker det upp ett förslag på en privat aktör som vill ta över, med en verksamhet som syftar till att få med hela Vråkenområdet, så är det jättebra. Men nu klubbar man bara att det ska säljas.
Gudrid Hansen menar också att kommunen själv kunnat använda lokalerna.
– Om man hade haft lite visioner hade man till exempel kunnat ha en kontorsverksamhet på övervåningen för nån av kommunens verksamheter.
Majoriteten menar att lokalerna sannolikt inte kan handikappanpassas och att det därför inte är troligt med framtida kommunal verksamhet där.
– Det har ju funnits kontor där i alla år på övervåningen. Och titta på grannen: Columbia (kulturhistoriskt hus bredvid Dalkulla) är inte handikappanpassat och det finns fantastisk verksamhet där.
"Att det blir ett levande hus, att det finns en stabilitet nånstans, att det finns verksamheter dagligdags." Så beskriver Gudrid Hansen vad hon önskar skulle ske med Dalkullahuset. Med en privat ägare är hon orolig för att byggnaden kan komma att skötas sämre utan att lokalinvånarna kan göra något åt det.
Argumentet att sälja huset för att ekonomin just nu är tuffare ger Hansen och Gustafsson ingenting för.
– Då ställer man olika intressegrupper mot varandra, man pratar om vård, skola och omsorg. Men om man inte värnar vårt kulturarv, då blir vi så fattiga som vi någonsin kan vara, säger Hansen.
Vad nästa steg i processen blir är inte helt klart.
– Förhoppningsvis kan kommunen i alla fall bjuda in till dialog, säger Hansen.