Maria Sandnes Hagert har inte något jobb sex månader efter Knuts konkurs. "Vi vet att det finns ett behov av den typen av arbete som Knut gjorde. Något liknande arbete skulle vi kunna göra."
Strax innan jul förra året försattes kooperativet Knut i Boxholm i konkurs. Trots att det nu gått ett halvår har flera av de tidigare arbetstagarna inte någon sysselsättning.
– Jag har inte hört ett skit från kommunen sedan januari. Det känns som de smällt igen dörren framför näsan och slängt ut oss i rännstenen, säger Per Karlsson.
– Vi försöker vara behjälpliga och se hur vi kan hjälpa dem framåt, sa Hammarström i samband med konkursen.
Men för Jan Davidsson, Maria Sandnes Hagert och Per Karlsson har det inte resulterat i något annat än socialbidrag och en lång väntan.
– Kommunen lovade att hjälpa oss som bor i Boxholm att få ett nytt arbete. De sa att om det inte fanns några tjänster skulle de starta upp något projekt så att vi kunde kom tillbaka ut i arbetslivet, säger Per.
Knut bildades 2011 för att stödja kommuninvånare som stod långt från arbetsmarknaden och riskerade att hamna i någon form av bidrag eller försörjningsstöd.
– Jag var lite allt-i-allo och dessutom jobbade jag som samordnare två dagar i veckan. Jag reparerade tak, la plattor och byggde staket, säger Per.
Maria Sandnes Hagert och Per Karlsson hoppas på att kommunen ska kunna ordna jobb till dem.
Kooperativet bestod av två delar, Boxholms brukshotell och en så kallad utegrupp. Utegruppen utförde enklare tjänster som köptes in av kommunen, Boxholmshus AB och privatpersoner. Tre av de tidigare anställda har fått jobb efter konkursen.
– Strax efter konkursen träffade jag kommunens arbetsmarknadshandläggare. Jag har också mejlat till kommunen angående arbetssituationen, men inte fått något svar, säger Maria.
– Jag mår dåligt av det här. Det är stressande att behöva springa till socialen. De kräver att jag ska söka ett antal jobb varje månad. Men jag är över 60 år och har mina krämpor. Jag står inte högst upp i trappstegen när arbetsgivarna söker folk, säger Per.
"Jag har inte hört ett skit från kommunen sedan januari. Det känns som de smällt igen dörren framför näsan och slängt ut oss i rännstenen", säger Per Karlsson.
Vad tänker ni att ni skulle jobba med?
– Vi vet att det finns ett behov av den typen av arbete som Knut gjorde. Något liknande jobb skulle vi kunna göra, säger Maria.
– Vi har pratat med flera av våra tidigare kunder. Många äldre är oroliga hur de ska kunna bo kvar om de inte får hjälp. Nu får de anlita Rondellen i Mjölby och då går skatteintäkterna till Mjölby kommun istället, menar Per.
Daniel Edvinsson är enhetschef för Individ och familjeomsorgen i Boxholms kommun.
Varför har kommunen inte hittat någon sysselsättning till Maria, Per och Jan?
– Jag kan inte svara i de enskilda fallen vad det beror på. Knut var en egen ekonomisk förening och jag kan inte se att vi har direkt ansvar för föreningen. I första hand är det arbetsförmedlingens ansvar att stötta med arbete och sysselsättning. Vi som kommun kliver in som komplement och ofta då i samband med att man söker ekonomiskt bistånd.
I annexet vid Brukshotellet i Boxholm låg Knuts kontor.
Socialbidrag är också en kostnad. Vore det inte bättre att de hade en sysselsättning?
– För de personer som uppbär ekonomiskt bistånd tittar vi alltid på att det ska finnas en planering mot sysselsättning. Ett mål är att jobba mot en sysselsättning eller arbete. Sedan en månad tillbaka har vi fått en arbetsmarknadshandläggare till vår verksamhet. Han har jobbat i kommunen, men kommer nu bli betydligt mer aktiv mot våra klienter på socialkontoret. Det arbetet ligger fortfarande i startgroparna.
Är det den här gruppen som han kommer jobba mot?
– Det skulle det absolut kunna vara.